Prat prat prat

Språkutvecklingen är nog det som fascinerar mig mest med små barn. Jag tycker alltid att han lär sig så fort men det bara accelererar, nu är han inne i ännu en fas där jag känner att ”han har aldrig lärt sig så fort”. Nu säger han långa ord som tunnelbana och rulltrappa utan problem, tidigare sa han bara den sista delen av ordet som ”bana” och ”trappa” (eller tjappa med hans uttal). Han sätter ihop längre och längre stycken och härmar vart enda ord man säger. Vi pratar mycket om hur duktig han är, hur mycket vi älskar honom och att han är världens bästa. Det har tydligen fastnat för om man frågar honom vad han heter så får man svaret ”Sander bäst”. Inget fel på självförtroendet, precis som det ska vara. Han berättade också för Lina att han älskar mamma och det var första gången som han sagt det till någon.

Han pratar och pratar och pratar och vill att man ska förklara allt för honom hela tiden. Han är som mest nöjd när vi har långa konversationer och han får lära sig nya ord och lyckas använda dem. Det är så kul att vara med honom nu, han säger så mycket roligt och han förvånar hela tiden med allt han kan.