Bitmärken

Idag när jag kom hem från dagis med Alexander tog jag av honom vindjackan för att gå ut i trädgården. Då såg jag att han hade ett stort bitmärke på handleden. De sa inget när jag hämtade honom så jag blev väldigt förvånad. Det var tydliga märken av en övre och undre tandrad och han var lite svullen. När jag frågade vad det var så sa han ”Alesander ont” och när jag frågande vem som hade bitit honom sa han ”Ambilen” som är det han kallar sin lilla stalker Albin på dagis. Nu är han ju inte helt pålitlig i allt han säger men det verkar ändå som att Albin kanske har bitit honom.

Innan vi gick och lade oss hade det blivit mindre svullet och mindre röda märken men vi måste ändå ta upp med dem i morgon att de får hålla bättre koll och att de måste meddela oss om sådant händer. Nu hade det inte gått igenom huden men det var på håret. Om det går igenom måste han ju få en stelkrampsspruta. Jag känner att lejonmamman i mig kom fram igen och jag ville åka tillbaka till dagis och skälla på dem och säga åt dem att barn som bits får stanna hemma tills de inte är en fara för andra barn längre. Usch vad jag känner mig maktlös. Någon liten ligist satte tänderna i min lilla fina pojke.