Igår var vi på BVC för Alexanders 6-månaderskontroll. Eller ”besiktning” som min kusin Mia kallar det. Tyvärr måste jag nog ge henne rätt, det känns som en besikting. Någon ska tala om för mig om mitt barn är normalt. Om han är bra nog eller inte.
Allt gick jättebra, han klarade sig ”utan anmärkning” och klarade att titta efter fallande leksaker och använda båda händerna till att greppa saker och flytta dem emellan händer. Doktorn sa att han var tidig i sin utveckling och att hans fysik var väldigt bra. Ändå kunde jag inte låta bli att tycka att det var lite obehagligt. Som att de redan vill dela in barn i ”normala” barn och ”mindre begåvade barn”. Jag har börjat tycka att BVC är lite jobbigt. Vad gör de egentligen? De väger och mäter och ger osakliga råd eller säger åt en att man ska lita på sina instinkter när man uttryckligen ber om råd. De kan inget och ändå vill de bedöma barn och föräldrar och dela in i fack… Min BVC tant snörper på munnen så snart man frågar något och idiotförklarar en om man inte vet allt. Inte med ord men med blickar och tonfall. Det är väl för sjutton hennes jobb att veta fakta och hjälpa undrande förldrar. För int så länge sedan frågade hon mig hur jag mådde och jag sa bra och hon sa att hon tyckte att både jag och Alexander såg pigga och friska ut och fick mig att känna att jag borde vara tacksam för att hon ger mig sitt godkännande som förälder.Vist är det deras jobb att upptäcka förlossningsdepressioner och barn som far illa men någon måtta får det väl vara. Det ska ju inte kännas som ett förhör hus KGB i kombination med en amerikansk ”pageant” för barn att gå till BVC. Jag börjar luta åt Mias åsikt att det vore bättre att ta barn till riktiga läkare men BVC är ju obligatoriskt i Sverige så det är inte mycket att göra.
Vikten var 7960 g och han var 69 cm lång så han har ökat lite i vikt men inte växt. Eftersom han har växt ur kläder sedan sist så tror jag dock att de mäter rätt dåligt. Han är fotfarande lång och smal jämfört med andra barn i hans ålder.
Leave a Reply