Till London

I fredags skulle jag och Alexander åka till London och hälsa på kusinerna och gå på Kimberlys konfirmation. Dan skulle hämta på dagis men ringde kvart över tre och sa att han fortfarande var på jobbet (det tar nästan en timme till Ekerö från Kista om man åker halv fyra). Jag kastade mig ut från jobbet för att hinna hämta Pluppen och Dean satte sig i bilen. Självklart var det köer överallt och vi kom lite sent och åkte direkt ut mot Arlanda. Köerna var ännu värre när vi kom ut mot Kista igennoch när vi var ute på E4an blev Alexander åksjuk och kräktes. Vi kom fram till Arlanda precis i tid för att checka in så medan jag sprang in fick Dean klä av Alexander och tvätta honom så gott det gick och sedan ta på honom nya kläder ur bagaget. Det var totalt kaos. Jag var helt säker på att vi skulle missa flyget men vi hann precis.

När vi väl kommit in i avgångshallen visade det sig att flyget var en halvtimme försenat så jag tänkte att jag hinner ge Alexander lite mat. Det fanns dock ingen barnvänlig mat att få. Räckmackor eller baguetter med senap och skinka äter han ju inte direkt… Det slutade med att han fick banan och hallonmuffins till middag. Det var inte direkt dagen då jag kände mig som den bästa mamman. Han var tack och lov väldigt nöjd och uppspelt över att vara på flygplatsen och kunna titta på alla flygplanen som lyfte och landade och alla maskiner som kör omkring på marken.

TIll slut kom vi iväg och Alexander tyckte att det var kul även i planet. I alla fall tills vi lyfte. Då ville han inte titta ut och försökte dra ner för fönstret. När han fått göra det kröp han ihop i mitt knä och somnade, sedan sov han hela vägen till London. Jag som hade tänkt ge honom en macka på flyget… Banan och hallonmuffin var alltså allt han åt till middag den dagen. Jag förstår inte hur han kunde sova alls för bakom oss satt det en liten bebis på ca 6 månader som skrek hela vägen. Själv var jag helt slut när flygturen var över.

Alexander var en riktig mönsterkille när vi klev av planet. Han gick och höll mig i handen och skötte sig jättefint hela vägen ut. Jag fick bära honom lite men han var väldigt duktig på att gå själv. Sedan hämtade Lili upp oss och det blev en sen kväll för Alexander som var så uppspelt av att vara hos sina kusiner. Han somnade vid elva svensk tid och sov som en sten hela natten till kvart över åtta morgonen därpå. Jag var så glad att vi var framme trots allt!