Känslostormar

Jag skrev häromdagen att Alexander börjat bli medveten om och uttrycka sina känslor. Det blir tydligare och tydligare att det är en känslomässig utveckling som pågår för han är rädd för massor med saker och han drömmer en hel del mardrömmar. Förra veckan var han rädd för ballonger, giraffer, spindlar, lejonhuvudet på hyllan i hans rum och en del andra oväntade saker. ”Alessander lädd fö den” säger han och hänger i mitt byxben, eller också kommer han springande och gråter och ropar ”Bäla dig” (vilket betyder bära mig) och vill att jag ska ta upp honom.

Det har blivit lite bättre igen de senaste dagarna men det är tydligt att han har tagit ett stort utveckligskliv både emotionellt och språkligt. Meningarna blir längre och längre, det har kommit många nya ord och han pratar mycket om känslor och vill trösta när han gjort fel. Han är fortfarande en intensiv liten kille som lätt blir arg men han också börjat förstå när han har gjort fel. Han kan bli jättearg och sparka på mig när han inte får som han vill men då kommer han oftast på i samma ögonblick att det var fel (om han inte är hysteriskt arg) och vill krama och pussa mig så att allt ska bli bra igen. Att säga förlåt är å andra sidan något som han tycker är oerhört svårt. Jag kan fråga hur länge som helst utan att få ur honom ett litet ”låt”. Han kanske klämmer fram det en gång av tio men då är det oftast för att jag hotat med att han inte ska få någon glass eller kaka om han inte säger förlåt och det är inte så att han säger förlåt för att han innerligen ångrar sig. Det är intressant att det är så lätt för honom att visa sin ånger genom att kramas och pussas men att det är så svårt att säga förlåt. Det är antagligen en fråga utveckling att han inte riktigt förstår begreppet ånger och att det blir bättre om man ångrar sig och säger förlåt. Det är ett bra första steg att han förstår att om man gjort något så att mamma eller kompis blivit ledsen så blir det bra igen om man kramas. Det får väl tolkas som ett tecken på att han känner empati och inte vill se någon ledsen.

Lilla gullungen är ovanlig kramig just nu också. När han somnar och vaknar vill han lägga armarna om min hals och gnugga näsan lite innan han slappnar av. När han vaknar till sträcker han ut armen och känner så att jag är där innan han somnar om. Han behöver exrta mycket närhet nu och vill helst att både jag och Dean ska vara hemma. ”Alexander bor här. Mamma pappa bor här” säger han ofta när vi kommer hem. Han vill helst ha hela flocken samlad.