Förra veckan var min jobbvecka, alltså den veckan som Dean hämtar på dagis. Jag hade ovanligt mycket att gära och kom hem vid åtta på kvällarna så jag hann bara precis säga godnatt till Alexander, en kväll sova han till och med när jag kom hem. Sedan har vi varit tillsammans hela familjen i två dagar innan jag har legat sjuk i två dagar och inte orkat upp ur sängen. Nu är Alexander pappigare än på länge. Han ropar efter pappa hela tiden och när han vaknar från sin middagsvila ropar han direkt på pappa. Det svänger verkligen fort. Det är den som har varit mest närvarande de sista dagarna som är populärast. Förutom då när jag var borta i Tyskland i sju dagar, då hade jag varit borta så länge så att han trodde att jag skulle försvinna och var extra mammig ett tag. Men till vardags så är det väldigt mycket den som har hämta-veckorna som står högst i kurs.
Igår när Alexander vaknade efter sin middagsvila ropade han på pappa och när jag försökte förklara att pappa inte var hemma men skulle komma strax kastade han sig i en hög på golvet och skrek och grät otröstligt. Tack och lov hade jag piggnat till lite från min värsta yrsel så jag kunde bära ner honom till köket och muta honom med att få sitta på diskbänken och äta äpple. Nu ska Dean vara borta i tre dagar så att jag ska hämta och lämna, vi får se om han blir mer mammig igen då? Sedan är jag borta ett dygn innan jag går på semester och då ska vi vara tillsammans massor! <3
Leave a Reply