Förra veckan kom Jesper och hälsade på oss och Alexander har sällan reagerat så positivt på någon. Han brukar ju tycke om folk i allmänhet men Jesper fullkomligt älskade han från första sekunden. Jesper fick knappt en lugn stund…
Alexander kröp upp och bänkade sig i Jespers knä vid middagen.
På morgonen efter vid frukosten ville han också bara vara med Jesper. Han blev väldigt tramsig och högljud och gjorde allt för att få hans uppmärksamhet. Det var lustigt (och lite jobbigt med tanke på ljudnivån han använde) att se honom så förtjust i någon.
Sedan hände det vi nu kallar ”snoppincidenten”… Alexander försökte med alla medel imponera på Jesper och plötsligt säger han ” Titta på min snopp” och drar upp tröjan. Jag ropar ”nej” i ren reflex och Alexander blev jätterädd och började storgråta. Jag ropade inte så högt men jag måste ha använt ett tonfall som signalerade att nu är det verkligen allvar, så där gör man inte, för hur mycket jag än säger nej i vanliga fall brukar det susa in genom ena örat och ut genom det andra. Han hämtade sig ganska snabbt men kanske lärde han sig läxan att inte bjuda ut sin snopp till äldre män… 
Det var kul att Jesper kom och hälsade på och jag hoppas att vi kan ses hela familjen snart, antingen när de kommer hem eller om vi åker till Peking och hälsar på dem.
Så lik sin mamma den lille är, samma sätt att bekanta sig med personer och att i ett nafs kunna bedöma att de är snälla och rejäla.