Brandstationen

Förra helgen var det öppet hus på brandstationerna inne i stan så vi åkte till Kungsholmen och gick på brandstationen i vårt gamla kvarter. Alexander längtade massor men när vi kom fram så var han väldigt rädd och ville inte göra mycket. Det var oerhört mycket folk och han var inte alls komfortabel. Det var lite intressant för oss men inget för de allra minsta barnen fastän det mest var små knattar där. Idag var öppet hus på brandstationerna här på Ekerö och det var mycket bättre. Mindre folk och mycket mera att se och göra. Alla barnen fick åka brandbil några kvarter och Alexander provade att sitta i de uppställde brandbilarna, ambulansen, spolade med brandslangen och åkte till och med i brandbilen med mig. Vi tittade på när de släckte olika typer av bränder och i kröp i en röktunnel så att Alexander fick titta på när vi gjorde det fast han inte ville krypa själv. Det var jättebra ordnat och Alexander fick lagom mycket spänning. Det var lite läskigt men på ett bra sätt, han var mycket stolt över sig själv för att han hade gjort allt han hade vågat göra. Det märks att man måste pressa hans gränser lite men utan att göra sådant som han absolut inte vill. Bara utmana honom att göra sådant som är lite läskigt men ändå roligt. Det blev en riktigt positiv upplevelse idag.

Alexander vill inte titta på brandbilarna på Kungsholmen.

För mycket folk tycker han…

Till slut börjar han tina upp och tittar lite på bilarna, det är ju ganska spännande ändå. Han ville också ha serietidningen med Flammy som de andra barnen hade så han tog mod till sig och gick in i brandstationen och hämtade en sådan.

Som alltid när han är nerväs eller osäker så pillar han med fingrarna i min hästsvans. Vi frågade många gånger men han ville INTE sitta i brandbilen.

Nu är vi på Ekerö och efter lite tvekan så sitter vi i baksätet på en av de parkerade brandbilarna. Det var mycket mindre folk och ingen trängsel för att komma in så det var en helt annan stämning.

Han fick mersmak och ville prova att köra brandbilen också så vi satte oss i framsätet.

Sen fick han sitta i bandvagnen med pappsen.

Och i ”blansen” med mamma. Det var roligast av allt. Han ville aldrig gå därifrån.

Va? Får jag inte sitta här hela dagen?

Nu åker vi brandbil.

På väg ut efter åkturen.

Vi provar brandslangen.

Nu vet vi att vi inte behöver åka in till stan för att gå på brandförsvarets dag nästa år. Det här var ju mycket bättre!