Efter en tråkig helg där det mesta gått snett så pekar nu kurvan uppåt. Morgonen började med elände då Alexander valde at kissa på golvet så att det rann in under bokhyllan och jag höll på att få ett nervsammanbrott. Jag hade frågat honom precis innan om han behövde kissa och han sa nej. Uppenbarligen var det inte helt sant med tanke på att det strax efteråt låg vad som kändes som en halvliter kiss på hans golv. Efter att ha sanerat och ställt upp bokhyllan på tork packade vi in oss i bilen. Vi hämtade upp mommen vid lunch och åt tillsammans i Bromma Blocks. Vi gick sedan till frisören med Alexander igen och med gemensamma ansträngningar är han nu klippt och jättefin. Han fick sitta i Deans knä och jag torkade honom hela tiden så att det inte skulle klia samtidigt som jag gav honom godis med jämna mellanrum. Mommen hade med sig ett 5-pack bilar som han fick när han satt i stolen och det var verkligen räddningen. Han satt stilla och snällt hela tiden och efteråt fick han välja den utlovade lastbilen på leksaksaffären. Han valde en traktor men det gick lika bra det. Puh vad skönt att det löste sig. Hans humörkurva pekade uppåt. När vi sedan kom hem var han på gott humör och lekte med mommen. Han sjöng hela sin repertoar för hemme flera gånger och gick på pottan två gånger under eftermiddagen/kvällen. När jag skjutsat hem henne till moster i Kallhäll så skulle han precis somna och han ”ville sova med mamma” och somnade som en sten på min axel. Skönt att en helg som såg ut att gå till historien som årets värsta fick en mysig avslutning.
Så bra att det ordnade sig med klippningen av den lille. Mommen var så glad och nöjd när hon fått träffa den lille älsklingen, som hon tycker är så lik sin mamma. Hon är alldeles lyrisk och pratar knappt om något annat, skulle vara det nya huset då förstås.
Hans mormor håller på att längta ihjäl sig, skulle vara förbjudet att bo långt ifrån sina barn och barnbarn, man kanske skulle börja lobba om en sån lag.