Nej, idag blev inga större materiella värden förstörda men dock känslomässiga. Som avslutning på helgen kastade Alexander en bok på vår sovrumslampa så att skärvorna yrde. Det är inte vilken lampa som helst utan en mycket speciell lampa som jag haft sedan jag var liten. Jag vet inte om vi någonsin har varit så arga på honom… Eller nej, så arga har vi aldrig varit, punkt. Det var liksom droppen på helgens alla dumheter. Nu sover han bredvid mig och det var länge sedan jag kände mig så här ledsen.
Det var då olyckligt men mormor har nog en reservkupa att fixa fram så kanske det inte känns lika ledsamt.
Den lilles helg verkar inte ha varit lyckosam precis, men det var ju bara en lampa och vad är en lampkupa mot en Luppelur?