I söndags hade Alexander sin kompis Melvin här på lekdate. Vi känner inte så många på ön än så vi får arrangera lekdater ibland så att Alexander får leka av sig lite även på helgen. Vi kan visserligen gå till lekparken där det oftast är något barn han känner men det är kul att ha besök också. Alexander och Melwin lekte flera gånger i veckan när de bodde grannar i radhuset men nu hade de inte setts på länge. De blev så glada att se varandra och de lekte så fint.
En insikt från lekdaten och från förra helgen när vi hade middagsgäster är att andra barn har svårt att hantera trappan. Alexander är så van och håller i sig när han går men andra barn är först lite rädda och har sedan inte insett det här med att man måste hålla i räcket. Det är lite läskigt så vi måste ställa för något om vi ska ha andra barn på besök eftersom vi inte har grind. Nu löste vi det genom att fika i TV rummet nere så att barnen inte behövde gå upp för att visa oss saker så det gick bra ändå men det fungerar inte om vi har middagsgäster.
Killarna lekte i alla fall i nästan fyra timmar. De körde sina bilar och Alexander lagade mat på sin lilla spis och bjöd Melwin. När Melwin sen skulle gå hem så ville Alexander att han skulle stanna och tyckte inte alls att de hade lekt färdigt. Även nästa morgon pratade han om Melwin som skulle komma och leka snart så vi får se till att det blir så. Det är spännande att vissa barn leker så fint. Leo och Melwin är verkligen barn som Alexander ”klickar” med, leken flyter på och de är glada nästan hela tiden.
Jag kunde också utnyttja det faktum att Melvin hade varit där för nästa morgon skulle jag ta på Alexander hans nya vinterskor (som kommit fram när vi packat upp) men Alexander ville hellre ha sina gamla skor. -”Men Melwin har ju likadana skor och de är supersnabba i snön” blev mitt argument. Melwin hade något liknande så jag kunde få Alexander att tro att de nu hade likadana skor och det gjorde susen.
Identifikationsbehovet med andra barn finns redan där.
Leave a Reply