Hos farbror doktorn

Vi är inte pigga idag. Det syns till och med på Alexander att han inte sovit. Du har blå ringar under ögonen, sa jag. Jag har så blåa ögon, svarade han. Undrar om han förstod vad blå ringar var? Han är väldigt stolt över sina blåa ögon och det är roligt att höra honom prata om sådant han tycker om hos sig själv.

Bilden är från Vårdcentralen imorse. Alexander har gråtit och klagat över ont i benet hela natten, ingen har sovit en blund. Vi har turats om att hålla om honom och sista timmen i morse sov han på min mage. Det var i alla fall mysigt att ha honom sovande där, det var länge sedan.

Fin men trött kille på VC imorse. Iklädd ett av mina rea-fynd från NK. En mysig täckjacka från Ralph Lauren. Supersnygg!

Jag gick upp och gjorde mig klar för jobbet och han sov faktiskt vidare. Halv åtta hade jag fortfarande inte fått honom att öppna ögonen och när jag väl lyckades locka honom till att vakna visade det sig att han inte kunde stå eller gå på benet. Vi fick tid på VC kvart över tio och det är knäet som är vridet/stukat/sträckt men inget verkar vara trasigt. Han hade ramlat från sin Tripp Trapp igår vid middagen så det hände antagligen då även om han inte klagade så mycket just när det hade hänt. När jag kom hem gick han just och lade sig och efter någon timme vaknade han med ont.

Han var förväntansfull över att gå till doktorn och sa till och med att han ville gå till doktorn så att han inte skulle ha ont mer. Sen var han så lugn och duktig när doktorn undersökte. Det enda han inte ville göra var att ligga på rygg. Han fick ett klistermärke av doktorn för att han varit duktig som han stolt satte på sin tröja och sedan åkte vi hem med order om att ta Alvedon och vara hemma och ta det lugnt några dagar. När vi kom hem ville han inte alls ha Alvedon och det känns inte rätt att tvinga honom heller, han är så stor nu så att han måste får välja det själv. Efter några timmar blev han i alla fall less på att ha ont. Han kunde stödja på benet men inte gå så han kunde bara sitta i soffan när jag inte bar omkring honom så till sist kom vi tillsammans fram till att en tablett i rumpan skulle vara bra för benet och jag fick ge honom den. Han började snabbt att krypa omkring öfr att ta sig fram och det såg så roligt  ut att ha honom krypande igen så att jag var tvungen att fotografera honom.

Mammas lilla bebis!

Men sen kom han faktiskt upp på benen. Han har haltat omkring här hemma och det är skönt att se att han kan stödja på benet. Han sov middag i två timmar och nu ikväll blev det badkar och han fick välja vad han ville till middag. Det blev 2 bananer, 1 yoghurt och två skivor kall korv. Så kan det vara, och så får det vara, när man är liten och sjuk.