Häromdagen märkte jag att Alexander har tagit ytterligare ett stort steg i sin språkutveckling. Han kan plötsligt säga R och V. Det är inte längre ”ett, tlå, tle, flyla” utan ”ett, två, tre, fyyra” R:en rullar inte alltid helt rena men de finns där för det mesta. Jag vet inte riktigt när det hände. Det är så lustigt hur fort det går och att man inte tänker på varje dags framsteg utan plötsligt inser att det lilla livet tagit ännu ett stort kliv. Jag inser att jag kommer att inse en dag att han plötsligt blivit vuxen och undra hur det kunde gå så fort.
Leave a Reply