Frisören

Igår var vi hos frisören med Alexander. Det brukar vara en riktig pärs så vi hade laddat i två veckor och förberett honom på det. Vi hade lovat godis hos frisören och sedan skulle han få välja en helikopter på leksaksaffären. Han var fullt införstådd och helt med på noterna men det var han ju förra gången för några månader sedan så jag var ändå skeptisk och vi åkte båda två för säkerhets skull.

Den här gången gick det för förta gången hur bra som helst. Han inkasserade inte ens godiset utan satt snällt och väntade på klubban som frisören lovade honom när han satte sig i stolen. För första gången gick han med på att han skynket på sig och allt gick som smort. Han satt stilla i en halvtimme och var så otroligt duktig. Till och med frisören var imponerad för hon sa att barn under tre nästan aldrig går att få att sitta stilla.

Ibland killade det lite eller var obehagligt och då försökte han ducka lite den lilla sötnosen.

De kom ihåg honom på salongen sedan förra gången. ”Det är ju han med de extremt långa ögonfransarna. Jag kommer ihåg honom.” Det är många som kommenterar ögonfransarna när de ser honom. Själv har jag vant mig och tänker inte på hur långa de är så ofta till vardags, däremot tänker jag ofta på att han har så vackra ögon. Mitt blåbärsöga.

Nu är han fin och nyklippt också!