Koh Phangan

Resan är inne på sin sista vecka och jag som tänkte blogga varje dag har inte kommit mig för att börja förrän nu. Dean och Alexander är på utflykt till ett vattenfall i närheten och jag ligger i min solstol och tittar på havet. Det är ett litet paradis det här.

Fin förväntansfulla pojkar På planet mot Amsterdam.

Resan hit var lång med två osmidiga byten i Amsterdam och Bangkok men det gick ändå så bra. Alexander var full av förväntan och gick omkring med sin älskade ryggsäck på ryggen och tittade på allt. Han var så söt där han travade på i folkvimlet och var så stolt över att han kunde själv. Inte ville han att vi skulle bära varken honom eller ryggsäcken. Det är en bild som kommer att vara med mig länge.

I Amsterdam kunde vi sitta i loungen tack vare Deans platinakort vilket underlättade en hel del då vi fick vänta i fem timmar.

Pappa jobbar och Pluppi äter.

Sedan gick nattflighten mot Bangkok och Alexander sov största delen av resan, först på mig och sedan på Dean. Jag och Dean var mycket tröttare än han när vi landade. Lite självförvållat dock, jag valde att se ”My week with Marilyn” som jag inte kunnat se på bio istället för att sova några extra timmar… På Bangkoks flygplats knatade han vidare med sin lilla ryggsäck och älskade de ändlösa rullbanden som han var stolt över att kunna hoppa på och av själv. Personalen på flygplatsen stannade oss för att få fotografera honom och känna på hans hår. Han insåg ganska fort att alla här vill känna på honom och pussa på honom så han började gå omvägar. Sedan charmade han tjejerna vid passkontrollkön och vi fick gå förbi i VIP ingången vilket sparade in ungefär två timmar i kö för det var otroligt mycket folk. Tack blåbärsöga! Efter att ha checkat in mot Koh Samui blev det mat och shopping och en tupplur i loungen (för mig, Dean fick vara med Pluppi) innan planet gick. Alexander som somnade innan vi lyfte missade det härliga utsikten över öarna som man får innan man landar. Samisk flygplats är härlig. Man hämtas i små tågvagnar och själva byggnaderna är små hyddor som gör att det känns väldigt pittoreskt. Det hade inte förändrats på de sju år som gått sedan vi var här senast.

Första natten bodde vi på Samui eftersom vi inte var säkra på att hinna med färjan till Koh Phangan på kvällen. Vi stannade på norra delen av ön, Bophut beach som var ganska lugnt och oförstört när vi var där senast. Nu var det ett överexploaterat getto där allt låg på vartannat och all charm var som bortblåst. Det blev middag, snabbshopping av solhatt och sedan i säng för att sedan ta första färjan till Koh Phangan klockan åtta nästa morgon. Om Bophut var så förstört vill jag inte ens tänka på Chaweng som redan var trångt och turistigt för sju år sedan.

Mot Koh Phangan. Vi tog färjan och Alexander tyckte att det var både läskigt och spännande.

På färjan.

Sedan blev det traditionell thailandstransport i en bil med överbyggt flak upp morot Haad Yao stranden där vi bokat fem nätter. Spännande och läskigtigen. Och lite guppigt… En minut innan vi var framme kräktes Alexander över hela sig, mig och kaninen. Vi fick börja med dusch av oss alla inklusive den lilla ljusblå men tyvärr behövs det nog en maskintvätt innan han blir helt återställd. Alexander verkar dock inte bry sig om det. Vi fick ett gigantiskt rum längst ner mot vattnet ute på udden med två dubbelsängar och två badrum så plats var det gott om. Koh Phangan och Haad Yao var lugnt och skönt. Vi hängde på stranden där Alexander för första gången njöt av att bada i havet. Han har ju alltid varit rädd för det förr. Nu pep han lite första gången vi tog med honom ut men det var långgrunt och han insåg snabbt att han bottnade och att vattnet var varmt.

På stranden Haad Yao. Vi bor vid de blå parasollerna i bakgrunden.

Vattnet här är helt sanslöst varmt. Jag har faktiskt aldrig varit med om dess like. Det måste vara 28-30 grader. Vi badar hela tiden! På dagarna var vi på stranden och på sena eftermiddagarna i poolen och Alexander kunde inte få nog av att bada. Vi träffade en annan svensk familj med en tjej i hans ålder som han kunde leka med i två dagar. Leka och kivas. De hade en liten bebis också som Alexander så klart var full av beundran för.

Efter fem dagar på Haad Yao som ligger i nordväst bestämde vi oss för att vi ville åka till nordöstra delen där vi var för sju år sedan. Vi bokade samma ställe men istället för de små bambuhyddorna tog vi en beachfront bungalow och blev sedan uppgraderade till ett luxury room. Här bor vi nu oförskämt billigt i en nybyggd bungalow mitt på stranden. Vi sover till vågornas ljud och har solbäddar precis utanför dörren. Stranden är perfekt långgrund så att man kan simma men Alexander precis bottnar, och bottnen är helt gjord av fin sand utan sten eller smuts. Det är som ett litet paradis och allt vad vi behöver. Hit kommer vi igen… Dagarna är härligt händelselösa, det är bad och mat och lek med Alexander. Han sover två timmar varje dag för att han är så trött efter morgonens vattenlek och då passar vi på att äta lunch och vila.

Vår Bungalow sedd från vattnet. Lite mörkt i motljus bara.

Vi behövde den här semestern. Han njuter av vår fysiska och mentala närvaro och verkar inte sakna kompisar trots att han nästan bara är med oss. Han ”älskar mamma mest i hela väääden” och sover gott emellan oss. Han väcker oss försiktigt på morgonen och är gosig mest hela tiden. Frågar man vad han vill göra så är det bada, bada, bada och leka med sin båt. På kvällarna vill han titta på bilar och djur i iPaden och han har börjat med läseprogram där han nu känner igen några ord. Bokstäverna har han kunnat länge men att sätta ihop dem börjar komma nu. Vi får massor med pussar och gos och han känns så härligt harmonisk. Vi har pratat om att åka på långresa om något år, stanna 4-6 månader. Nu känner jag att vad vi behöver är att göra något varje år. Spara våra föräldradagar och åka iväg en månad varje år istället. Då får man en dos harmoni för familjen regelbundet istället och jag tror att vi alla njuter mer av det.

Killarna är tillbaka från vattenfallet och har varit här och badat en stund i havet. Nu hänger de i poolen och det är dags för lunch. Åååh… Sträcker ut benen för att gå de fem stegen från solstolen och in i bungalowen för att lämna iPaden. Nu ska det bli gott med lemonjuice och kyckling med cashewnötter. Igen.