Middag hos Randefalks

Sixten tycker att det är otroligt kul att räcka ut tungan och ville inte posera med munnen stängd. Är han vår nye Gene Simmons?

Vi fick en väldigt smarrig grillmiddag med Mias hembakta majsbröda och hemmagjorda mangosalsa och det är sådana gånger som man önskar sig ett hus med uteplats och en gigantisk grill á la Randefalks. Gud så skönt det är att komma ut ur stan ibland! Alexander och Sixten fick dela filt och det gick mestadels bra men efter lite gruff där Sixten gav Alexander en rak vänster så gav Alexander tillbaka och ansåg sig ha gått segrande ur striden varpå Sixten gav ett mordiskt ögonkast och önskade livet ur den lilla skiten i blått. Sen ville de inte se varandra mer på 5 minuter. Bildbevis finns…

Söta tillsammans…

Sixten sätter en rak vänster mitt i nyllet! Alexander slår tillbaka…

…och anser sig ha gått segrande ur striden. Sixten gör upp planer för hur han ska röja den där lille inkräktaren ur vägen.

Kanske slå honom i huvudet med ett ägg? Alexander bara skrattar och uppmanar honom att försöka. Ha ha ha

Nä, nu vill vi inte se varandra mer!

Tiden läker alla sår och den går fort när man är liten. De kom sams igen och poserade tillsammans i de fina koftorna de fått av sin gammelmormor.  Alexander var dock grymt besviken på att han fått en grön när Sixten fått en blå. Gräset är alltid grönare (blåare) på andra sidan.

Varför fick inte JAG den blå koftan?!?!

Sixten slänger sig undan i panik eftersom Alexander försöker stjäla hans kofta.

Till sist fick vi separera dem och de pustade ut i varsin blå stol på altanen där Alexander däckade (som han brukar göra på fest).

På vägen hem utspelade sig ett drama av stora mått då Deans väska blev kvar på bänken på Kallhälls pendeltågsstation där vi suttit och väntat. Inse paniken när vi kom på det i Karlberg!!! Vi ringde Mackan som fick slänga sig på cykeln ner till stationen och se om den fanns kvar. Samtidigt hjälpte spärrvakten i Karlberg till att ringa ooch se om väskan var upphittad. I paniken så säger Dean först att vi åkt från Jakobsberg så de letade på fel station i 5 minuter. När det felet var rättat så var Mackan framme i Kallhäll och väskan var där med alla saker kvar men spärrvakten vägrade lämna ut den. Dean sa att han skulle komma och hämta den personligen men det fick han inte utan sitt leg men det låg ju i väskan vilket han försökte förklara. Spärrvakten i Kallhäll vägrade dock förstå och framhärdade i att Dean skulle ha med sitt leg. Spärrvakten i Karlberg var till slut också så förbannad på den i Kallhäll som var så trög, så han ringde upp deras arbetsledare och till sist ordnades det. Dean fick ta pendeln tillbaka och hämta sin väska och skriva på ett papper om att han hämtat den. Alternativet hade varit att ringa polisen och be dem se till så att han fick ut väskan. Vilken cirkus! Men allt ordnade sig till slut på ett mirakulöst sätt. Vi hade inga föhoppningar om att den skulle finnas kvar när vi insåg att den var kvarglömd med tanke på klientelet som hängde på den perrongen… Men undrens tid är uppenbarligen inte förbi! Stackars Mackan bara som fick slänga sig på cykeln mitt i natten och kämpa med en spärrvakt som inte hade alla får i hagen. Vi är tacksamma!