Jag vill bara fixa här hemma nu. Jag är helt besatt av det och känner mig inte intresserad av något annat än att köpa och fixa saker till hemmet. Jag har fyndat nya Lexingtonsängkläder på rean så nu har vi så här mysigt! Det värmer mitt boar-hjärta.
Idag går jag in i v33 och Pyret har äntligen vänt sig med huvudet neråt. I söndags låg han fortfarande i säte och det kändes som att han höll på att äta sig ut genom sidorna på mig men i tisdags hade han vänt sig och då var jag lämpligt nog hos barnmorskan också. Han är inte fixerad men huvudet är neråt, hoppas att det stannar så. Eftersom huvudet nu ligger i bäckenet så har jag börjat få ta mindre steg när jag går och jag känner mig nu mer instabil i kroppens nedre delar. Dags att lugna ner sig säger den. Inte gå fort och inga långa kliv.
Pyret är fortfarande en vilding. Jag läste att i den här veckan sover de 90-95% av tiden men det stämmer då inte på honom. Han är mer vaken än sover. Speciellt på eftermiddagar och kvällar, när jag sitter stilla eller ligger ner så är det full fart där inne. Och han är stark! Han hickar också mycket. Alexander hade hicka någon gång ibland men Pyret har hicka varje dag, ibland flera gånger.
Imorse var jag på min förlossningsterapi och jobbade på mina sprutfobi. Det går faktiskt bra och nästa gång ska vi göra upp förlossningsplanen. Dags att skriva brevet och packa väskan alltså. Det börjar bli skrämmande nära. Sex veckor kvar att jobba och åtta veckor till förlossningen. Jag är inte redo. Undrar om jag blir det? Men ut kommer han antagligen oavsett om jag är redo eller inte…
Leave a Reply