Lillgammal

Dean hade ett event med jobbet igår och jag var ensam med killarna. Då jag hade en kämpig kväll med det i torsdags då Alexander var trilsk och Edward grät så hade jag stålsatt mig för det värsta men igår gick allt som på räls. Alexander kom hem på gott humör och lekte fint i sitt rum. Jag låg i Fatboysäckarna med Edward ett tag och pratade med honom när han lekte men sen kunde jag laga mat i lugn och ro. När vi sedan åt middag var Alexander så rolig. Jag brukar ta bort broccolin ur hans köttgryta för att undvika att han inte vill äta alls när han ser den men igår hade ett litet knippe smugit sig med. Då tog han bara den och la den på min tallrik och sa ” Nej tack, jag behöver inte den”. Ibland är han en så stor kille! Sedan åt han upp det mesta av maten och sa till slut ”Nu är jag klar. Min mage säger att jag är mätt”. Edward var lite missnöjd under middagen då jag hade satt honom i sittern och Alexander som mest avgudar sin lillebror tyckte att han var lite jobbig. ”Han skriker så att jag får ont i öronen”. Tja , vad ska man säga. Bebisar gör det ibland.

När vi sedan skulle sova så la han sig snällt i sängen utan problem och vi läste räkneboken tills han var redo för sin välling och sedan sov han gott. Inga problem alls. Om alla kvällar var sådana så vore livet som tvåbarnsmamma lätt. Jag bänkade mig i soffan framför Twilight med Edward i knät och hade en lugn myskväll. Edward som hade sovit större delen av dagen i vagnen och hela kvällen i mitt knä var utsövd och hade sedan si första jobbiga natt med långa vakenperioder och gnäll. Idag får han vara lite mera vaken och inte åka sövande vagn hela dagen så kanske vi kan få sova i natt?

Edward i den fina pyjamasen som Alexander fick ärva avvänners barn. Man kan inte annat än älska den…

Mamma tittar på Edward i Twilight. Trist, jag sover vidare.