Spikrakt uppåt

Edward växer så att det knakar! Vi var på BVC igår och kurvan pekar spikrakt uppåt. Han var en liten räka under medelkurvorna när han föddes men nu är han en stadig bitsom ligger en bra bit över på både längd och vikt.

Jag och Dean kommer inte ihåg att det gicks å fort men när jag tittar på Alexanders kurva så gick det fort för honom också med undantag för att han gick ner lite mer de första dagarna innan mjölken rann till. Edward tappade ju ingen vikt i början då mjölken rann till ordentligt redan dag två.

Igår var Edward 3 veckor och 3dagar och vägde då 4,7 kg och var 57 cm lång. Närmaste mätpunkten för Alexander är 4 dagar senare på exakt 4 veckor då han vägde 4,6 kg och var 57 lång. Ganska jämförbart alltså, med tanke på att Edward låg fem dagar längre i magen. Om man tittar på Alexanders kurva efter dippen de första dagarna så ser de rätt lika ut. Huvudmåttet är rätt likt på dem. Alexander var en cm mindre när han föddes (35 vs 36) och hans kurva är precis under medel och Edwards precis över.

Dubbelhakan börjar framträda och han är väran lilla ”knybbis”. Eftersom han är 57 lång så är det dax att rensa ur de minsta kläderna redan. Två Ralph Lauren sparkdressar och en Burberry till samlingarna… Känns lite trist när man bara hinner använda saker en gång. Hoppas att han tänker använda strl 62 lite längre…

Det är inte bara på längd och vikt han utvecklas. Han börjar bli en egen liten person också. Han är inte en kopia av storebror längre utan har fått sitt eget utseende. Den här killen är mera lik sin mamma med ögonen som är lite sneda och helt klart kommer att bli bruna. Han har börjat fyra av sina första leenden också. I torsdags när han var 2 veckor och 5 dagar fick jag första antydan till svarsleende och sedan har det blivit mer och mer för varje dag. Imorse fick jag ett riktigt smile när han vaknade och jag satte honom upp.  Han betraktar mig ihärdigt när han är vaken och försöker härma mig om jag räcker ut tungan. Han är adorable! Jag kan inte slutat titta och lukta på honom. Igår badade han och jag snusade hela dagen på honom. Finns det något mysigare än nybadad bebis?

Ögonen är helt bra nu, tårkanalerna är öppna och de rinner inte alls längre vilket är skönt för både honom och mig. Han sover fortfarande bra även om et så klart är nätter då han gnäller lite. BVC tanten sa att et är för att han får så mycket mat så att tarmarna inte riktigt hinner med att anpassa sig och då får han lite ont i magen. Oftast vaknar han 2 gånger per natt och äter men det går rätt bra för jag kan ligga ner och amma och halvsova samtidigt. På dagarna är han desto mer krävande. Den här killen lägger man inte ner om han får bestämma! Han vill bli buren hela tiden och vaknar när man lägger ner honom så det är dags att plocka fram bärselen innan jag blir alldeles sned av att gå omkring med honom på vänsterarmen. Det är verkligen en stor skillnad på killarna. Alexander sov var man än la honom bara han fick sin älskade napp, han hade enormt sugbehov från dag ett. Han tyckte visserligen om att sova på mig men han sov lite varstans. Edward vill vara nära hela tiden men tycker att nappen är ett otyg som inte ger någon mat. Han vill sällan ha den och är nöjd med kroppskontakt istället. Alexander kunde man också trösta med att lägga lillfingret i gommen men det har  Edward också genomskådat som ett knep som inte ger honom någon mat så det går inte alls. Så vi fortsätter att kramas. Kanske blir det en bärsjal? Å andra sidan är han väldigt nöjd i vagnen och nu när jag börjat läka ihop så blir det mer och mer promenader och utflykter och då sover han gott i bilen eller vagnen.

Det går uppåt för oss båda kan man säga. Han växer och utvecklas och jag läker och piggnar till. Såret verkar ha läkt ihop fint på utsidan men jag har fortfarande en del smärtor från insidan. Det känns lite som fantomsmärtor eftersom det gör ont en bit ovanför det sår jag ser på utsidan men jag antar att det är stygnen i livmodern som svider och drar lite. Det har gått mer än tre veckor så förhoppningsvis går det också över snart, efter sex veckor ska jag ju få lyfta igen men det känns långt borta just nu. Men jag längtar efter att kunna lyfta upp Alexander och krama honom när han vill det.