Tänka på alternativet

Dean var hos tandläkaren imorse så jag fick lämna på dagis. Det är ganska påfrestande att få på två barn kläderna och hinna dit innan samlingen klockan nio och jag tyckte att det var kämpigt. Ändå var det en bra morgon med en Alexander på sitt nästa humör som klädde på sig utan större protester, gapade när jag kom med tandborsten och sa inte ett enda fult ord åt mig på hela morgonen. Det enda som sinkade oss var att han ville ge lillebror av sina snäckor och ville pussa och krama oss om och om igen. En bra morgon alltså, men ändå stressig. Tack och lov valde han välling framför macka till frukost så det gick fort. Vi kom iväg fem i nio och sladdade in precis i tid och då skulle de ha samling ute så jag fick skynda mig in med honom och tråckla på overallen. Tackad min lyckliga stjärna för att han var glad och samarbetsvillig. Skyndade ut precis när de satte sig vid bordet och lämnade en glad kille och kunde sedan åka hem med Edward som sovit hela tiden. Fortfarande lätt stressad och tyckte att livet var ganska kämpigt. Men hur skulle en morgon med en skrikande Edward och en arg Alexander varit? Puh, oöverstigligt? Fast just den här veckan hade det faktiskt varit lättare än att gå till jobbet där årets tyngsta två veckor just pågår. Jag skulle ha stressat på kontoret minst 12-14 timmar per dag och knappt hunnit träffa familjen, bara hem och sova… Så när jag kom hem och kunde ligga i soffan med en kopp te och snusa på min bebis som sov på min mage så kände jag ändå att jag har det rätt bra idag. Efter jul när jag ska lämna varje dag får jag planera bättre och se till att ha god tid på mig helt enkelt. För det är lyx att få vara med barnen, det måste man komma ihåg, kanske framförallt när det är som jobbigast.