Första skrattet

Idag fick jag det första riktiga skrattet av Edward.Den senaste veckan har det varit väldigt många leenden och jag har också lärt mig en del knep för att framkalla dem. Prata med ljus röst och gå med fingrarna på magen, killa honom på inderna eller vifta med den röda hunden Dempsey framör honom. Dempsey var en favorit hos Alexander också och nu hänger den i en tavla ovanför skötbordet där Edward fascinerat betraktar honom långa stunder. Edward är kittlig och rycker också bort fötterna om man killar honom under dem och det går att killa honom på överkroppen också, på revbenen och under armarna. Roligast verkar det konstigt nog vara på kinderna och vid halsen.

Det första skrattet kom ikväll i köket och det var oväntat för idag har varit en ovanligt gnällig dag. Nu ikväll har det varit vrål och gnäll och ett väldigt fäktande med armarna så jag blev så förvånad när jag gick ut i köket, la honom på rygg i mina händer framför mig och pratade med honom. Då sprac han plötsligt upp i ett stort leende och gjorde små gurglande ljud. Det vara de inte så länge men det var magiskt. Han är så söt min lilla minsting.

Jag hann så klart inte få något foto av det men här ligger han nerbäddad i vår säng lite senare och är så söt. Lillhjärtat.