Lediga fredagar

Alexander går 25 timmar iveckan på dagis nu. Måndag till torsdag mellan nio till kvart över tre och det går väldigt bra. Jag hade gruvat mig lite för att han skulle vara hemma på fredagar eftersom hösten var så jobbig med hans humör och det bara var bråk hela tiden. Men nu när han börjat på nya avdelningen på dagis så är han som förbytt. Eller snarare så är han som han var innan hela den här dagiskarusellen började, han är tillbaka till sitt vanlig lillgamla, kloka, kärleksfulla jag. Istället för att han skriker åt oss att”du ska gå i fängelse”, ”jag ska kasta dig i soptunnan”, ”jag vill inte ha någon mamma/pappa” så är det kärleksförklarningar och mys mest hela tiden. Vist får han små utbrott iblan men det går att stävja honom genom att prata och det går över fort. Det tog inte ens en vecka på nya avdelningen innan vi mårkte en enorm skillnad och nu efter tre veckor är hela vårt liv så mycket enklare. ch det där med att vara hemma på fredagar är bara mysigt. Igår hade vi en lugn förmiddag med lite Bompa och leka med tågbanan fram till lunch och sedan var vi ute med kompisar och åkte snowracer här utanför i två timmar innan vi gick in och rack varm choklad och spelade hans ny ”Thomas-tåget spel” som han fick av faster Lili i helgen. Jättemysigt och skönt för oss all tre. Edward sov ute i vagnen på eftermiddagen och även en stund efter att vi kommit in. Hoppas att det får fortsätta så här för nu är livet lätt och mysigt när han mår bra på dagis. Med facit i hand skulle vi kanske bytt dagis redan i Oktober när vi hade chansen så hade han sluppit må dåligt hela hösten men vi förstod inte hur stor del dagisgruppen hade i hans enorma vredesutbrott och dåliga humör utan trodde att det var treårstrotsen. Och nu är det ju bra när han hamnat i ”rätt” grupp så nu kommer vi ju inte att byta. Men vi kommer att vara vara enormt tydliga med vad han behöver framöver och inte tveka att flytta på honom om det behövs. Nu är han glad igen, humöret är en normal treårings, han utvecklas och lär sig saker som han är stolt över och han gråter inte när jag lämnar honom på dagis utan går glatt in på avdelningen varje morgon. Det är så att jag får nypa mig i armen för att tro att det är sant. Min lilla älskling… Det är ju självklart så hans liv ska vara.

Jag ska se till at vi har en rolig aktivitet varje fredag. Antingen ska vi göra en utflykt eller också ha lekdejter som i fredags då vi är ute. Jag hämtar honom nästan varje dag med snowracern nu och då tar det oss 45 minuter till en timme och en kvart att komma hem för vi leker med kompisar och åker i backarna på vägen hem. När snön kommer måste vi nog byta till cykel för han blir ledsen om jag hämtar med bilen och då är det svårare att få med honom hem. Han önskar sig en riktig cykel när han fyller år så det får det nog bli. Med stödhjul.