Den här veckan har utvecklingen gått framåt i en rasande fart. Plötsligt har han blivit så stor! I onsdags var vi i Bromma Blocks och han började greppa efter sitt lilla bi som han har hängande i vagnen. Det var första gången jag sett honom ta tag i något, hålla i det och föra det till munnen. Sedan dess tar han tag i alla leksaker man håller nära eller lägger inom räckhåll och så stoppar han dem i munnen. Motoriken har verkligen kommit i raketfart den här veckan. Han petar in nappen också om den ligger inom räckhåll. Mycket skönt för mamman!
Det här med liggvagn börjar också vara old news för honom. När vi var på stan i torsdags vägrade han som vanligt ligga ner i vagnen när han var vaken så han fick sitta upp i liggdelen och spana för att vara nöjd. Han har så bra balans och är så stabil så det är inga problem alls för honom. Jag vill gärna behålla liggdelen på tills vi varit i Mexico så att han kan sova i den när vi är där men det kommer nog inte att funka. Han är alldeles för nyfiken för att vara nöjd med att inte se vad so händer runt omkring. Dessutom är han ju så stabil i nacken så att han utan problem kan sitta i sittdelen nu. Men om det blir kallt igen vill jag kunna bädda ner honom i liggdelen… Svårt beslut det här.
Stabiliteten gör också att hans favoritposition är stående. Då har han koll och kan dessutom tugga på min fingrar. Han står gärna upp och håller ett av mina fingrar vi varje hand samtidigt som han försöker tugga på mig. Han kan stå ganska länge och behöver inte hjälp att hålla sig uppe, det är bara balansen vi får hjälpa till med.
Precis som storebror gillar han rött och ljus. Idag när vi badade badkar stod han länge länge och stirrade på den röda lampan som lyser på kontrollpanelen till bubblet. Han försökte ta på den och gjorde även utfall att försöka slicka på den. Kul det där med rött ljus!
Vi har också fått gå upp en storlek i blöjor nu. Inga mer ”new baby”. Han väger ju över sju kilo och det har börjat läcka så nu är vi på vanliga blöjor för lite större barn. Dessutom är det dags att sortera ut alla kläder i 62. Det är 68 som passar honom nu och det är dags att plocka fram 74 från vinden. Det går så fort och han är inte riktigt ett spädbarn längre. Jag vill stanna tiden och njuta mer av det här.
Jag upplever utvecklingen med Edward så annorlunda än med Alexander. När Alexander var liten var jag alltid nyfiken på vad han skulle lära sig härnäst, hade koll på varje litet utvecklingssteg och liksom längtade efter att få se vad han skulle kunna nästa vecka. Tiden gick så fort och nu är han en stor kille. Med Edward känns det tvärt om, jag vet vad som ska komma och jag har ingen brådska att se det. Jag vill hellre att han ska vara liten länge så att jag får njuta av varje steg med tiden flyter mellan mina fingrar och med jämna mellanrum ”upptäcker” jag att han lärt sig massor med saker som jag inte märkt.
Han är aldirg nöjd med att ligga på golvet så därför har han inte kunnat vända sig. De enda gångerna jag kan få honom att ligga och vara nöjd ner är i badrummet och i tvättstugan (kanske för att det är varmt där?). Häromdagen låg han i handduken efter en dusch och vände sig från rygg till mage och tillbaka. Jag visste inte att han kunde men plötsligt så hände det bara. Nu är han nöjdare på golvet och rullar fram och tillbaka, greppar sina saker och jag kan lägga ner honom i alla fall kortare stunder.
På stan sittande upp i liggdelen.
Här provar han Ls gåstol och är så nöjd. Han satt och tuggade på de där sakerna i en halvtimme så nu har vi beställt en likadan. Alexander hade aldrig någon efterom vi hade så höga trösklar i lägenheten och dessutom stod han ju mot möbler så tidigt. Det kanske Edward också kommer att göra men eftersom han varit så svår att lägga ner så kände jag att det här kommer att ge mig lite mer lugn och ro här hemma om han kan sitta i den och vara nöjd när jag lagar mat ller fixar i köket.
På sin första handbollsmatch i OV halsduk när Anna spelade match i Märsta i tisdags. Vår stora kille nr 2.
Förutom alla fysiska framsteg han gör så utvecklar han mer och mer personlighet och utseende. Jag åt lunch med en kollega i veckan och hon tyckte att han och Alexander var så lika så att det är nästan samma barn men jag tycker inte det längre. Visst har de många likheter, samma leende och många gemensamma drag, men nu är de två helt olika inivider för mig både utseede mässigt och personlighetsmässigt. Edward som är så kontaktsökande och med sina stora bruna ögon som alltid letar mina. Han är bestämd och tydlig men också lugn och harmonisk. Sover som en gud på nätterna men vill inte somna ensam. Han är tryggast när han får vara med mig.
Leave a Reply