Idag har det äntligen varit luftvarmt. Jag satt på altanen i T-shirt på eftermiddagen och sedan gick jag och hämtade på dagis utan mössa och vantar och blev riktigt svettig. När vi kom hem fikade vi saft och kakor på altanen tills glassbilen kom då det blev årets första uppbunkring av glass. Det blev en baklängesmiddag med kakor, glass och till slut falukorv vid halv sju. Dean var hemma sent och jag såg fram emot en lugn kväll…
Edward somnade vid halv åtta och jag trodde att jag skulle få ta det lite lugnt resten av kvällen, kanske se Greys och äta lite överblivet påskgodis samtidigt som jag bloggade om Mexicoresan. Men nej. Han vaknade igen och vi fick hans gnäll som bakgrundsljud resten av kvällen. Alexander ville inte sova i tid och det var ett klassiskt småbarnskaos istället för det lugn som jag hade tagit ut i förtid. Bloggandet om Mexico fick jag också lägga ner för Dean hade fyllt hårddisken på vår stationära dator så att den gick i slow-motion och hemmanätverket hade kapsejsat så jag kunde inte komma åt bilderna från laptopen. Hurra! Som grädde på moset var det hockey istället för Greys på TV. Nu sitter jag här och tittar på ett gammalt inspelat underhållningsprogram från förra månaden och bloggar om sådant som inte kräver några bilder från kameran. Det blir en bild med mobilen på mitt soffsällskap.
Tur att han är så söt och mysig, jag är inte direkt full av energi just nu. Han pendlar mellan att vara den gladaste och gosigaste lilla bebisen man kan tänka sig till att vara ett ihållande bakgrundsljud av gnäll. Han vill aldrig sitta ensam utan vill hela tiden bli buren och sätter jag ner honom så sätter klagolåten igång. Han gråter sällan, bara när han är hungrig eller övertrött men om jag inte bär så ger han oavbrutet ifrån sig ett gnällande läte. Gråter gör han oftast bara på kvällen när han vill sova och då vill han somna med maten i munnen.
Världens mammigaste lilla kille som vill sova nära, vill bli buren, sövd och helst vill äta hela tiden bara för att det är mysigt. Söt som en docka och glad som en lärka när han vaknar på morgonen. Fast det är jobbigt så tycker jag ändå att det är härligt att han är så mammig och jag älskar att ha honom nära. Att lukta på honom och känna hans lilla varma kropp som andas bredvid mig på nätterna.
Det är stor skillnad på ett barn och två barn. ”Ett barn är inget barn, två barn är en massa barn” sa min kompis Kina när hon fik sitt andra och det är huvudet på spiken. När Edward gnäller och Alexander trostar samtidigt vill jag bara lägga mig ner och strejka ibland. Men det går ju inte. Det är bara att bita ihop och försöka göra sitt bästa även om man inte är en skolboksförälder alla dagar. Ibland hör jag Alexander upprepa mina egna ord ”Om du inte…” ” ”…då får du inte…” och känner att pedagogiken behöver vässas hos den här mamman. Det senaste han lagt sig till med är ”jag har ingen tid”. Men de är älskade i alla fall och det vet jag att de känner för de är sådana kärleksfulla och tillitsfulla små varelser.
Nu blir det vår och mera utetid kommer förhoppningsvis att göra susen för mammans ork, bebisens behov av att bli buren och 4-åringens rastlöshet.
Leave a Reply