Edward har fyllt sju månader och utvecklas varje dag. I samband med Alexanders födelsedag hittade han en riktig motivation för att få fart på krypningen. Ballonger. Han älskar dem. Han jagar dem över golvet och försöker sedan äta upp dem. Tur att vi verkar ha köpt hållbara ballonger för när han får tag på någon sätter han fingrarna i den och försöker tugga på den. Sedan dess har han verkligen fått upp farten och kryper (eller snarare ålar) över golvet. Man hittar honom aldrig där man lämnade honom om man tittar bort några sekunder. Tur att vi har grind nu.
Han ställer sig mot möbler men ramlar oftast ner efter en stund, han kan inte gå längs med dem än. Däremot har börjat få koll på balansen och om man ställer honom mitt på golvet så står han några sekunder när man släpper honom.
Numera sover han stora delar av natten i sin egen säng. Han somnar där och har inga problem att sova längre stunder men han äter fortfarande två gånger per natt och ofta orkar jag inte lägga tillbaka honom även om alla skulle sova bättre om jag gjorde det. Jag har konstant sömnbrist och håller på att bryta ihop när vi har två barn i sängen. Jag borde lägga tillbaka honom oftare för han sover bra i spjälsängen och är nöjd med att ligga där. Men samtidigt är det mysigt att ha honom nära och dessutom somnar jag ofta när han ammar och vaknar inte förrän någon timme senare och då är jag för groggy för att orka tänka tanken att resa mig och lägga honom i spjälsängen. Så han blir kvar. Jag har dessutom känslomässigt svårt att slita mig från min bebis. Den lilla mysaren som älskar att vara nära. Som gör små ljud och greppar efter mitt ansikte och hår. Lilla älsklingen.
Det går jättebra med maten och han äter fortfarande med god aptit. Det finns ingen mat han ratar men det märks vad han tycker bättre och sämre om. När han tycker om maten blir det inget spill, då behövs inte ens haklapp, men om han inte tycker som så sväljer han sämre och mer läcker ut ur munnen. Det enda jag hittills märkt att han verkligen inte tyckte om var potatis med rödspätta. Då grimacherade han illa. Han åt men det var ingen njutning… Han är ett litet matvrak så han tackade inte nej men jag kommer inte att ge honom det igen på ett tag. Han gillar lilla laxgrytan så den får han istället nu när det är dags för fisk. Han är inte känslig för klumpar utan äter alla konsistenser av 6-månadersmaten. Det ska bli spännande att se hur han reagerar på 8-månaderskonsistensen om en månad. Alexander åt aldrig den. Han åte ju bara två sorter från Hipp och deras mat är ju som passerad utan tillstymmelse till struktur. Edward tycker om den men han tycker som sagt om det mesta. När han är riktigt hungrig sitter han framåtlutad och liksom gnyr för att maten inte kommer tillräckligt snabbt. Tänk er en fågelunge i boet när mamman kommer med mat, så ser han ut och låter när han hänger framåt i stolen och tjuter efter mer mat fortare.
Han har fortfarande mycket ljud för sig i allmänhet. Nöjda ljud, glada ljud, hungriga ljud, arga ljud och ledsna ljud. Just nu är det väldigt mycket glädjeskrik och falsettprat. En liten pipare.
Lilla gull har fortfarande bara en tand en det kommer mer och mer. Han dreglar alltid mycket men nu är det värre än någosin, tröjan är konstant genomblöt och inte ens haklappar hjälper, de blir genomblöta på några minuter. Tur att det är sommar för hade det varit vinter hade han blivit kall. Antagligen är det fler tänder på gång. Det är ändå svårt att bedöma tandsprickningen på honom efterom han alltid dreglar och alltid stoppar allt i munnen. Feber har han haft de senaste dagarna lite till och frå men jag tror att det beror på hans förkylning oör han sover mycket också. Men antagligen kommer det någon till tand snart. Så mycket som han tuggar på kan man faktiskt inte stoppa i munnen om det inte kliar. Han äter på sina leksaker, på sina kläder, på kanten på napparna, på gardinerna, ja på allt han får i händerna. Ibland vaknar jag med stora svårkammade tovor i håret för att han ätit på det under natten. Han försöker äta på mitt hår på dagarna också men då kan jag ju sätta stopp för det. Han älskar att hnga i mitt hår med händer och mun men det får han faktiskt inte. Det gör ont och jag ser ut som ett skatbo i huvudet om han får härja fritt. Alexander är generösare, han verkar inte vara håröm utan låter lillebror dra honom i håret och tugga på hans näsa eller öra eller vad nu lillebror vill. När han är på sitt ”vara snäll med lillebror humör” alltså. Inte alltid, men förvänansvärt ofta.
Premiär på Bromma Blocks lekland idag. Man kan stå mot puffarna.
Ytterligare något att tugga på, bågen på vagnen.
Lilla myset älskar att vara nära och sover gärna på mamma.
Det är en lugn kille vi har fått. Bestämd men lugn och trygg.
Han ger så mycket kärlek vårt minsta hjärta.
Underbaring säger Mommol!