I lördags när vi gick på promenad till marinan och färjeläget så åt vi alla var sin glass och Edward satt och tittade på lite undrande. Jag blev lite frestad att låta honom smaka men det var kanske inte det bästa beslutet i mitt liv. Han blev överlycklig och stt och gapade och gjorde små ljud så länge någon av oss hade glas kvar på pinnarna. Nu vet han att glass är gott. Vi lär inte få ha vår glassa ifred i fortsättningen. Det sägs att andra barnet börjar med allt mycket tidigare och det verkar ligga något i det. Magnum mandel – check.
Det är klart den lille ska få smaka glass. Han har väl inte en tunga av ”näver”! Magnum i alla former är ju gottigotti!