Snart Fyra år och fyra månader har han hunnit bli vår stora kille. Jag tittade på bilderna från Mexico nu inför Bali och förvånades över hur stor han blivit, hur mycket som händer på ett halvår. Full av energi och med stor kreativitet och fantasi. Verbal som få. Jag undrar vad han ska göra av sin begåvning… Han fantiserar mycket och varje dag såger han roliga saker som får mig att skratta. Skratta med honom, inte åt honom, för han är så fyndig. Jag önskar att jag kunde komma ihåg att roligt han säger.
Häromdagen sa han att ”Pappa får aldrig sluta jobba för jag vill bo i det här huset hela livet”. Jag brukar förklara varför pappa måste gå till jobbet på morgonen med att han måste tjäna pengar så att vi kan bo i ett hus och köra bil och köpa mat och kläder och leksaker. Det har han tydligen funderat på och var lite orolig för att pappa skulle sluta jobba för han vill inte flytta. Jag fick lugna honom med att pappa inte ska sluta jobba och nu när han ska vara ledig med Edward så får han pengar ändå och så ska jag gå till jobbet istället. Han var nöjd med det. Samma dag pratade vi om pappas jobb och att han skulle få följa med dit på fredag (idag) och fika med pappas jobbarkompisar. Men det ville han inte för ”på pappas jobb pratar de bara i telefon och kör stora militärbilar”. Han har uppenbarligen konsoliderat Deans jobb på Ericsson med hans bakgrund i militären. Men han ville gärna träffa Bengt, som är så duktig på sitt jobb. Tyvärr hade Bengt gått i pension. Men fika blev det i alla fall och det hade gått hur bra som helst. Jag var på mitt jobb under tiden och där ”säljer mamma hårwax”. Det hade han koll på. Han gillar wax och vill gärna att jag ska låna i pappas burk och styla till hans hår innan han går till dagis. Men det gör vi bara ibland, när det är nåt speciellt tillfälle.
Just nu är allt ”tusen miljoner” för honom. Tusen miljoner långt, tusen miljoner tungt, tusen miljoner bra. Och han älskar mamma mest av alla, ”ända till Stash och Gun-Inger och sen till månen och sen till solen och sen tillbaka igen” Det värmer mammahjärtat.
Jag pratade med en av hans pedagoger på dagis om att han uppför sig så fint på dagis och att han äter nästan allt. Han städar fint efter sig och är en skötsam kille. Det är skönt att höra med tanke på hur arg han kan bli här hemma. Hon sa att vi får allt och att han uppför sig hur bra som helst där. Slåss eller gör aldrig illa kompisarna och säger aldrig något om döden (som är fixerad vid hemma). Jag inser att han kan bättre än han uppför sig hemma och han är mer kapabel till saker som att städa eller hjälpa till än vad jag ställer för krav på honom. När vi städar plockar jag upp 80% men det behövs tydligen inte. H En morgon i veckan fick jag ett bra exepel på att jag kan sluta curla honom. Han var hungrig och ville ha en frukostmacka till men jag höll på med Edward och bad honom vänta. När jag kommer ut i köket har han tagit fram smöret ur kylen, brödet ur skafferiet och brett en macka alldeles själv. Han hade till och med tagit rent smör när han inte hittade bregottet så han såg möjligheter när vägen till målet inte var spikrak.
Vi pratar mycket om att man får vara arg men man får inte slåss eller göra illa någon annan. Och man måste vara snäll med sin lillebror. Dean har uppenbarligen använt ganska avancerade ord och resonemang kring det här för härodagen när jag höjde rösten svarar han mig ”Varför är du arg? Du behöver faktiskt inte vara arg” och vid ett senare tillfälle när han skrek åt mig sa jag att han borde lugna sig och inte skrika men då fick jag till svar att ”Jag är faktiskt irriterad.” Vi är förbi småbarnsresonemangen och inne i lite mer avancerade diskussioner som kräver lite mer pedagogik från oss. Han är för smart den här killen…
Alexander liksom de flesta av dagens barn förutsätter teknik som inte finns. De försöker använda alla tekniska prylar som man använder smartphones eller iPads. I förrgår pratade han med mormor och så höll han upp den stationära telefonen och sa ”titta mormor, jag har fått 10 guldstjärnor”. Som om hon skulle kunna se genom luren.
Guldstjärna får han om han skött sig fint en hel dag. Inte bråkat med lillebror, sagt dumma saker åt sina föräldrar eller fått några större utbrott. När han har 10 stjärnor får han välja något på leksaksaffären. I fredags hade han äntligen det efter tre veckors sparande och han valde ett fjärrstyrt lok till BRIO-tågbanan. Åh så stolt och glad han var. Och han älskar sitt lok. De här guldstjärnorna är verkligen en stor motivation för honom. När han börjar bli lite obalanserad räcker det ofta bara med att fråga om han vill ha guldstjärna den dagen så skärper han sig. Inte alltid så klart, men ofta. Guldstjärnorna är helt klart det som funkat bäst för att få honom att hantera sitt humör. Och det blir aldrig några diskussioner, han vet precis vilka dagar han klarat en guldstjärna och vilka dagar som han inte gjort det. Så han vet absolut vad som är rätt och fel och guldstjärnorna hjälper honom att kontrollera sig själv.
Han har ritat en karta över Bali så att vi ska hitta när vi kommer dit. Han älskar att rita kartor och den här gjorde han helt själv på sitt rum och kom sedan med den till mig och visade var alla djuren bor, var man kan spela boll och till sist att man badar vid T:et. Vilken härlig kreativitet och fantasi. Han är så förväntasnfull inför detta och säger att han ska ha sommarlov igen. Han ska bada varje dag, kasta stenar i vattnet och hitta en önskesten. Det är hans planer och dem ska vi självklart se till att han får uppfylla!
Det är lätt att glömma hur liten han är när han är så verbal och intensiv men ibland blir jag påmind om det. Som ikväll när jag tittade till honom i sängen och han låg och sov så här.
Leave a Reply