Edward är en sån go och gla unge. Tålig som få och envis som synden. Mammig och mysig och älskar att pussas. Han vinkar och klappar och skrattar och fnyser. Helt omöjlig att inte älska!
Han springer omkring som en liten vilding, lätt framåtlutad och ofta med armarna sträckta bakåt. Kastar man en boll så blir han alldeles överlycklig och springer tjutande efter den. Intresset för bollar håller i sig. På Bali var den bästa leksaken vi hade med oss den lilla uppblåsbara reklambadbullen från GB. Åh vad han älskade den! Tyvärr försvann den efter tre veckor men det var kul så länge det varade.
Kanske är det för att han gillar bollar som han också älskar att kasta saker? Just nu är det roligaste som finns att kasta saker ner för trappan. Och när han är i närheten av vatten så ska han kasta i saker. På Bali kastade han sten i havet och saker i poolerna och sedan vi kom hem har han kastat vår bärbara telefon i toaletten två gånger. Den överlevde det första badet men inte det andra, kanske för den hamnade i Aleanders kiss den andra gången? Nu har vi ingen bärbar telefon.
Näst efter att kasta saker så är nog hans favoritsysselsättning att äta. Och inte barnmat. Han vill bara ha samma saker som oss och äter det mesta. Ris, pasta, korv, pommes, ägg, ost och grönsaker av alla sorter går i. Han är inte så jätteförtjust i kött och kyckling men det är nog mest konsistensen, han gillar inte när det är trådigt. Och fisk är svårt. Protein går lättast i honom genom olika rätter som innehåller köttfärs. Det har blivit mycket lättare att laga mat nu när alla äter samma och vi är förbi barnmaten. Pannkakor och bröd gillar han så klart också och han älskar när han får äta själv. Man vet att han är mätt när han börjar kasta maten på golvet och på oss istället för att stoppa den i munnen. Han dricker allt också, vatten, mjölk, festis och juice. På Bali drack han till och med te och limejuice med god aptit. Det viktigaste kriteriet för honom när det kommer till mat och dryck verkar vara att han får samma som vi. Allra helst vill han äta från våra tallrikar och dricka ur våra glas.
Eddisen älskar fortfarande hår. Han vill borra in sina händer i mitt hår när han ska mysa och när han ska somna men det går bara inte. Dels är mitt hår helt avslitet på ytterhåret och dels gör det fruktansvärt ont. Ibland när jag ska lägga honom så tar jag på mig en toppluva. Då ligger han och plockar noppor från tyget. Han sliter ofta i Dean och Alexanders hår så vi måste hålla Alexander välklippt så att han inte kan få något bra tag och göra illa storebror. När han träffar andra barn så är han genast intresserad av håret och vill prova dra i det. Det är verkligen en obsession som han har. Hår hår hår. Det är lättast när vi träffar barn i hans ålder som inte har s mycket hår som han kan dra i. 
Skämt åsido så är det en frustration för jag tycker att det gör så enormt ont och mitt hår är helt förstört. Jag önskar att jag kunde få honom att sluta med det här men det är ju omöjligt.
Själv har han massor med hår och det kommer bara mer och mer. Det är hög tid för en klippning nu när han fyllt ett och vi inte riskerar att klippa bort förståndet längre. På Bali där lyftfuktigheten var högre så var håret riktigt lockigt men här hemma är det mer vågigt. Tjockt och fylligt är det i alla fall (med bebismått mätt) och väldigt fint. Han ska få behålla lite längd i det men vi ska klippa luggen och kring öronen så att hans fina ansikte kommer fram och han slipper ha håret hängande som en gardin.
Efter Bali har jag sakta vant honom av med amningen och nu när de åker till London så är det definitivt slut. Det känns väldigt sorgligt men ändå oundvikligt. Jag måste få sova på nätterna och det går inte när han ammar, då vill han suga på mig hela nätterna. Nu sover jag i Alexanders rum och så får han bara amma morgon och kväll för att trappa ner. Ibland vaknar han på natten och gosar in sig hos Dean för att amma men när han inser att det inte är jag så blir han arg och sätter sig och smäller till Dean över bröstet. Han har faktiskt en del temperament den här killen också börjar det visa sig. Så snart är det över i alla fall och bebistiden är definitivt slut. Min minsting blir stor. Det är väldigt känslosamt att tänka på men samtidigt har det varit jobbigt de sista månaderna med för lite sömn så det är ändå dags.
När det kommer till sömnen så sover Eddie bra men inte så hårt. Det är nog därför han vill äta på nätterna, han vaknar till och behöver någon tröst för att somna om. Alexander har alltid sovit jättehårt och det går att flytta honom i sömnen, han är som medvetslös när han sover. Edward däremot sover bra så länge det är tyst och han ligger bredvid någon. Om jag flyttar på mig så vaknar han ofta till och på morgonen vaknar han när den första personen stiger upp. Om han sover middag så kan det räcka med ett ilsket utrop från Alexander så vaknar han. Han är visserligen inte vaken och vill leka på nätterna men han vaknar till ganska många gånger. Hans naturliga dygnsrytm är 7-7 till skillnad från Alexanders 9-9 men vi lägger honom vid halv sju och Aleander vid åtta och sedan vaknar de mellan sex och sju. Så egentligen har vi en ganska skön rytm på dem nu om Edward bara kunde sova hårdare.
Det är inte helt lätt att vara Edward. Brorsan springer över honom och ger honom tjuvnyp så fort han tror att vi inte ser. Han får bollar sparkade i sig och leksaker kastade på sig. Ändå är han glad nästan hela tiden. Om han ramlar så ställer han sig upp och fortsätter där han var. Han gråter nästan aldrig ens när Alexander sätter sig på honom eller fäller honom när han kommer springande. Alexander och han brukar skalla varandra och egentligen vill Alexander att det ska göra lite ont på Edward men Edward bara skrattar. Det går vilt till här hemma och det lär inte bli lugnare. Samtidigt är han den gosigaste mysigaste, mest kärleksfulla lite bebis man kan tänka sig som bara älskar att vara nära. Mammas lilla E. Kärleksbebisen. Dockan.
Leave a Reply