Ensam hemma

I söndags lämnade jag Dean och barnen på Arlanda eftersom de skulle åka till London och hälsa på faster Lili, uncle Andy och kusinerna i fem dagar. Det kändes som en ganska lång tid men tiden går fort och halva tiden har redan gått. I söndags kväll träade jag, igår var jag ute på restaurang med jobbet och idag kom jag hem sent. Imorgon ska jag träna igen och på torsdag är det föräldramöte på dagis och sedan kommer de hem på fredag. Den här kvällen ligger jag framför TVn och ignorerar allt som behöver göras här hemma. Min enda vilokväll. Tiden går så fort att jag hinner inte ens sakna dem.

Jag har trappat ner amningen sedan vi kom hem från Bali men Edward är en riktig liten amningsälskare så jag har inte riktigt lyckats avvänja honom men nu är det definitivt över. Det känns melankoliskt men det var nödvändigt, jag måste få sova på nätterna och han börjar bli för stor för det här med amningen. Trots att jag tycker att det verkligen är dags så var det sorgligt i söndags. Min minsting är ingen bebis längre. Vi lämnar bebistiden, och har två små barn istället. Jag som älskar bebistiden måst inse att den inte varar för evigt. Så nu är vi på avvänjning på var sitt håll jag och Edward. Han från sin älskade amning och jag från bebistiden. Vi får sörja lite på var sitt håll och sedan gå vidare utan amning när han kommer hem. Jag ser fram emot att kunna sova i samma säng som honom utan att han försöker äta på mig hela nätterna så att vi bara kan mysa istället.

Innan han åkte så klippte jag hans hår för första gången. Det blev inte särskilt snyggt men nu kan han i alla fall se. När han kommer hem så måste vi ta honom till frisören.

Alexander har det nog bäst av alla den här veckan. Han har verkligen längtat efter att få träffa sina kusiner, framförallt Emelie. Så skönt för honom att få komma iväg och få stå i centrum en vecka och dessutom älskar han ju att resa. Han sköter sig alltid exemplariskt när vi reser, det verkar vara hans grej. Min lilla groda, hoppas att han längtar lite efter mamma i alla fall. Lite bara…