Den är min!
Jag hade den!
Jag kan!
Bala kjamas!
|
|
|||
|
Vi var hus frisören med Aelxander idag så nu är han äntligen klippt men det var verkligen en dålig frisör som inte alls lyssnade på vad jag bad om. Jag sa att jag ville ha det väldigt kort så att vi inte behöver klippa honom på länge men när hon var klar var håret nästan lika långt i pannan som innan hon började. Jag bad henne ta mer på luggen och då säger hon ”jag tycker att det är fint så”. Ja, men det är inte praktiskt och jag vill inte behöva klippa honom på länge. Hon klippte av hluggen men det blev ojämt och alldeles för tjockt på huvudet. När jag kom hem såg jag att han hade värsta hockey-frillan i nacken, inte alls så där fint ”pojk-kort” som det brukar vara när vi klippt honom. Jag tog av två cm med kökssaxen i nacken men det är ju inte fint högre upp på huvudet eftersom alla hår är för långa. Det blir liksom långt och tjockt fastän det är nyklippt. Vi måste boka en ny tid hos någon annan nu direkt för att fixa till det men den här veckan hinner vi inte så tyvärr blir han inte fin till sin födelsedag som var tanken. Jag känner att jag är så besviken… Kanske måste jag ta honom till en drop in frisör på lördag? Eller gå tillbaka och be henne klippa om? Så här kan han ju inte se ut i alla fall. Problemet är att vi behöver vara båda två när han ska klippa sig för han sitter inte stilla frivilligt utan en får muta och distrahera och blåsa bort hår och torka honom hela tiden medan han siter i knät på den andra. Dean hade tänkt klippa sig där på lördag, låt oss säga att det är inte längre aktuellt… För två veckor sedan gjorde jag en utrensning bland Alexanders kläder igen. Allt 80 och 86 åkte ut för nu är han en klockren 92:a och allt vi köper nu är i storlek 98 och uppåt. Jag rensade också bort alla skor i storlek 23 och nedåt. Han hr storlek 24 och vi har köpt sommarskor i storlek 25. Lite sorgligt var att jag har två par jättefina skor från Pax och Puma i storlek 22 som han växte förbi utan att vi ens kunde använda dem i vinter. Jag har skrivit det förr men garderobsrensning är alltid emotionellt för mig. Min lilla Plooopi växer så att man nästan kan se centimetrarna skjuta ut från fötterna på honom. Snart börjar han väl högstadiet och han vuxenstorlekar? Hinner jag njuta tillräckligt av den här fantastiska tiden med honom? Jag vill vill dra uuuuuut på den i alla evighet. Ikväll när jag kom hem från jobbet och Dean hade varit hemma med honom hela dagen var han så oerhört glad att se mig så att han bara hängde i mitt ben och ylade ”mamma bäääla mig”. Jag älskar när han är sådan… Sedan läste vi böcker och somnade båda två med våra huvuden tätt ihop. Lycka! Alexander fick sin två-års present i förskott av familjen Cooksey. Keeet!!! Han älskar att få paket och blev så glad. Cookseys är väldigt bra på presenter, både K’nin och Fossan är presenter från England.
En traktor med tillhörande rymdfärja på släp föll honom verkligen i smaken. I lördags konfirmerades Kimberly och det var en jättemysig dag. Först hade vi sovmorgon till kvart över åtta och sedan gjorde vi oss klara för att åka till kyrkan. Jag hade tyvärr glömt kameran men man fick inte ta några bilder i kyrkan ändå. Alexander busade lite innan ceremonin satte igång och hann slänga sin kanin i dop-poolen och farfar fick gå ut med honom en stund på gården men när ceremonin började så somnade han nästan direkt i mitt knä. Han sov i över en timme men vaknade med ett ryck när prästerna började pingla med klockor framme vid altaret. ”Det plingar, det plingar” ropade han. Han hade ingen lust att sitta stilla längre så den sista kvarten fick vi stå utanför och vänta. Vi hade tack och lov en utgång precis bakom oss. När vi kom hem så åt vi nästan hela dagen. Det var först champagne med jordgubbar, vindruvor och chips och sedan en stor lunch med grillat och tillbehör och sedan glass och äppelpaj och godichoklad i massor. Vi satt ute i det fina vädret hela eftermiddagen. Alexander åt också eftersom det fanns kyckling och korv bland det grillade och han lekte med sina kusiner. Det var så kul! Han svita skjorta var inte vit efter den eftermiddagen, jag vet inte om den någonsin blir ren men det var det värt för att få ha så kul! Han stupade i säng helt överlycklig efter en intensiv dag. Jag önskar att vi kunde bo närmare och träffas oftare, det är så härligt att se honom med sina kusiner och det är mysigt att umgås med familjen. I fredags skulle jag och Alexander åka till London och hälsa på kusinerna och gå på Kimberlys konfirmation. Dan skulle hämta på dagis men ringde kvart över tre och sa att han fortfarande var på jobbet (det tar nästan en timme till Ekerö från Kista om man åker halv fyra). Jag kastade mig ut från jobbet för att hinna hämta Pluppen och Dean satte sig i bilen. Självklart var det köer överallt och vi kom lite sent och åkte direkt ut mot Arlanda. Köerna var ännu värre när vi kom ut mot Kista igennoch när vi var ute på E4an blev Alexander åksjuk och kräktes. Vi kom fram till Arlanda precis i tid för att checka in så medan jag sprang in fick Dean klä av Alexander och tvätta honom så gott det gick och sedan ta på honom nya kläder ur bagaget. Det var totalt kaos. Jag var helt säker på att vi skulle missa flyget men vi hann precis. När vi väl kommit in i avgångshallen visade det sig att flyget var en halvtimme försenat så jag tänkte att jag hinner ge Alexander lite mat. Det fanns dock ingen barnvänlig mat att få. Räckmackor eller baguetter med senap och skinka äter han ju inte direkt… Det slutade med att han fick banan och hallonmuffins till middag. Det var inte direkt dagen då jag kände mig som den bästa mamman. Han var tack och lov väldigt nöjd och uppspelt över att vara på flygplatsen och kunna titta på alla flygplanen som lyfte och landade och alla maskiner som kör omkring på marken. TIll slut kom vi iväg och Alexander tyckte att det var kul även i planet. I alla fall tills vi lyfte. Då ville han inte titta ut och försökte dra ner för fönstret. När han fått göra det kröp han ihop i mitt knä och somnade, sedan sov han hela vägen till London. Jag som hade tänkt ge honom en macka på flyget… Banan och hallonmuffin var alltså allt han åt till middag den dagen. Jag förstår inte hur han kunde sova alls för bakom oss satt det en liten bebis på ca 6 månader som skrek hela vägen. Själv var jag helt slut när flygturen var över. Alexander var en riktig mönsterkille när vi klev av planet. Han gick och höll mig i handen och skötte sig jättefint hela vägen ut. Jag fick bära honom lite men han var väldigt duktig på att gå själv. Sedan hämtade Lili upp oss och det blev en sen kväll för Alexander som var så uppspelt av att vara hos sina kusiner. Han somnade vid elva svensk tid och sov som en sten hela natten till kvart över åtta morgonen därpå. Jag var så glad att vi var framme trots allt! |
|||
|
Copyright © 2026 Tosic - All Rights Reserved Powered by WordPress & Atahualpa |
|||
Usch för frisörer som inte lyssnar på vad kunden vill ha utan klipper som de tycker är fint och modernt!
SENASTE KOMMENTARER