En liten trött kille sitter i soffan och myser framför Nicke Nyfiken och ”jymdfäjjan”.
|
|
|||
|
I natt vaknade jag va att Alexander låg och domderade åt Dean vad han skulle göra. Idag var jag och Alexander på Hugos 2-års kalas i Nacka. Vi började med kakelspaning på Fredells innan vi åkte vidare till kalaset. En sak som har slagit mig i helgen är hur lätt det börjar bli att ha Alexander med sig. Ja relativt sett alltså. Man måste ju hålla koll på honom och hela tiden prata med honom men nu plötsligt följer han instruktioner oftare än han inte gör det. Vi var runt på massor med kakelbutiker igår och vi åt lunch på Max utan ett enda utbrott. Han satt fint på sin stol när vi åt och han sprang inte runt som en vild höna i butikerna utan körde vagnen och gick mest åt rätt håll. Det är ju inte lika effektivt att försöka shoppa med honom som utan honom men nu går det ju i alla fall. Vilken grej! Men nu var det inte det jag skulle skriva om utan att vi var på mysigt kalas idag och Alexander hade så roligt. Han fikade och lekte i tre timmar hos Hugo. Dessutom fick han godis för första gången i sitt liv. Han var lite tveksam först men insåg snabbt att det var gott. Eftersom han inte visste vad det var så kallade han det för bulle och äpple, de enda andra goda sakerna han vet. Killarna lekte och båda älskade Hugos nya traktor. Alexander hjälpte till att öppna paketen och var minst lika exalterad som födelsedagspojken. Att lämna paketet gick hur bra som helst när vi kom. Först ”Alesander bära ket” när vi gick ur bilen. Sedan lämnade han över det fint och sa ”tartt” (tack). Jag hade berättat att det var till Hugo när vi köpte det och det hade mot min förväntan gått in. Jag hade väntat mig att han skulle vägra lämna över paketet men det gick ju hur bra som helst. Alexander har börjat säga hela sitt namn och inte bara ”Sander”. Eller allt utom x:et i alla fall. ”Alesander” heter världens mysigaste lilla pojke nu. I morse när vi låg i soffan och tittade på Nicke Nyfiken lät det så här: Imorse lät det så här: Alexander: Mamma pard… Jag har en leopardmönstrad sidentopp idag. Hur kunde han se att den var leopardmönstrad? Drog han den slutsatsen bara utifrån att ha sett leoparden i sin djurbok? Han är ju bara för mysig… Alexander säger så mycket roligt nu när han lär sig nya ord varje dag. Den senaste veckan har han blivit så bra på att artikulera och jag börjar redan glömma roliga uttal han haft på saker så jag känner att jag måste skriva ner dem. Nappen – Martten Klockan är alltid nio också. En typisk konversation om klockan brukar låta så här: Igår hade jag klätt honom lite finare än vanligt när han gick till dagis, han hade beiga finbyxor och en vit skjorta med beige och turkost paisleymönster. När jag tog på honom skjortan före dagis kallade han den för tröja men när han kom hem så gick han omkring och sa ”fin skjorta”. Jag gissar att han hade fått höra det några gånger under dagen av sina fröknar. Vi måste nog börja kalla varandra för mamma och pappa inför lilla gos framöver. När Dean kallar mig Catti nu så härmar Alexander och jag vill inte att han ska börja kalla mig något annat än mamma. Alexander älskar som sagt att duscha. Jag vill inte publicera några bilder på honom i duschen för man vet aldrig vem som tittar men jag har en fin ansiktsbild där man kan se hur lycklig han är när han får leka i vattnet.
Igår när Alexander skulle äta middag så ville han inte äta om han inte fick köra sina bilar i maten. Det fick han såklart inte göra och då kommer det plötsligt. ”Dumma mamma”. Jag trodde knappt mina öron och dessutom blev jag lite ledsen. Var har han lärt sig det? Hur vet han ens vad det betyder? Min lilla kärleks-plupp börjar säga fula saker. Vi har alltid tyckt att det är så konstigt att Alexander inte lär sig färgerna. Han lär sig ju allt annat i ett nafs men just färgerna har inte alls gått in. Redan när han var ett år så började jag fundera på om han kanske var färgblind. Det är faktiskt 10% av alla pojkar som är det. Nu märker vi plötsligt att han börjar få lite kolla på färgerna plötsligt. För bara en månad sedan sa han grön (glön) om allt när man frågade vilken färg det var. Nu chansar han oftast på blå först men om man säger nej, vilken färg är den igen så svarar han rätt 90% av gångerna. Så det finns hopp för färgseendet. Men det är lite intressant att han instinktivt svarar blå om allt och inte funderar och svarar rätt förrän man säger nej, den är inte blå. Jag är väldigt intresserad av varför han alltid ger oss ett svar. Om jag frågar vilken bokstav det är och pekar på till exempel ett M och han inte vet att det är ett M, då chansar han på A. Det är alltid bättre att chansa än att inte svara alls tycker Alexander. Det har alltid varit så. Han vill visa sig duktig, det verkar finnas i hans gener. Lilla söta smarta killen. Färgblind? I söndags när jag och Alexander hade lämnat mormor och morfar på Arlanda åkte vi direkt till Bromma flygplats för att hämta upp Lina som kom från Ängelholm för att hälsa på oss. Bromma är så mycket mindre än Arlanda och man kan gå fram till stängslet vid startbanan och titta på alla planen som lyfter och landar på nära håll.
Alexander tyckte att det var jättespännande att titta på planen som stod parkerade men när ett började rulla och motorerna började dåna så blev han lite rädd som syns på bilden. Han fick vara i min famn och titta på planen som lyfte och landade och det tyckte han var oerhört kul. Höjdpunkten var en helikopter som lyfte. Han pratar fortfarande om planen som landar och lyfter och han berättade på dagis om ”kopt” som han hade sett. Det var en intensiv helg för lilla gos. Massor med uppmärksamhet hela tiden och lekar med mormor och morfar. han hade knappt ro att sova på dagarna, så kul hade han. När måndag morgon kom var han helt slut och vi undrade om han var sjuk på morgonen för han var så gnällig och trött. Nu när han varit två dagar på dagis är han tillbaka till sitt vanliga jag igen efter att han sovit ut på dagis två dagar. Idag hade han sovit i över två timmar och när de försökte väcka honom blev han arg och försökte slå den som ville störa hans skönhetssömn så han fick sova tills han vaknade av sig själv. Det tar på krafterna att ha huset fullt av människor som leker med en i fem dagar. Vi jorde våfflor idag eftersom vi trodde att Alexander skulle gilla det. Han har inte fått det på länge och förra gången tyckte han att det var jättegott. Idag var han inte det minsta intresserad av våfflorna, han åt bara sylt och grädde. Han tryckte upp våfflan i ansiktet och smaskade i sig allt det goda som var ovanpå och sedan lämnade han våfflan på tallriken. Bildbevis på sylt- och gräddorgien:
Vi försökte säga att han måste äta våffla också, inte bara sylt och grädde. Då satte han fingrarna i öronen.
Jag vill inte höra! Det där med att stoppa fingrarna i öronen har kommit de senaste veckorna och det måste han ha lärt sig på dagis. Det är när man säger något som han inte gillar som han stoppar in dem. Men han är i alla fall glad när han gör det. |
|||
|
Copyright © 2026 Tosic - All Rights Reserved Powered by WordPress & Atahualpa |
|||
Han har ju fått glass och mörk choklad förr men aldrig godis. Är det nu vi ska börja med lördagsgodis?
Jag antar att det inte är sista gången i stt liv han kommer att säga det och gissningsvis kommer jag att få höra mycket värre saker innan han kommit igenom tonåren men det känns ändå tråkigt. Jag vill ju bara att vi ska ha det mysigt och vara gosiga med varandra. Jag sa självklart att han inte får säga så men det hade ingen direkt effekt.
SENASTE KOMMENTARER