Om amning

Även om det går långsamt så vänjer sig Alexander mer och mer vi smakportionerna. Han äter ju gröt med god aptit och han kräks inte längre av pureerna. Jag insåg igår att jag snart inte ska amma honom längre och det känns så sorgligt.

Jag trodde verkligen inte att det skulle kännas så här. Innan jag fick barn tyckte jag att man var galen om man ammade mer än 6 månader och tänkte att amningen skulle vara något jag bara gjorde för att ge mitt barn mat. Jag trodde att det var något jag skulle göra mer eller mindre av tvång. Jag kunde inte förstå att det är något så mysigt och kärleksfullt. Jag tycker at det är så mysigt när vi får sitta hemma i lugn och ro och han äter och myser och tittar upp på mig med sina stora ögon eller somnar tryggt tätt intill mig. Det är så stort att han behöver mig för sitt välbefinnande. Att jag kan ge honom något som ingen annan kan. Om ett par månader kommer vem som helst att kunna mata honom och jag kommer inte att vara lika oumbärlig för honom. Han kommer att sluta äta på nätterna och sova helt i sin egen säng. Även om det ibland varit jobbigt att vakna på nätterna och även om jag fått ömma bröst ibland när han varit extra närhetstöstande så är jag så gladatt jag kunnat amma honom och att det fungerat så bra.

BVC säger att man ska börja med smakportioner när de är 4 månader såatt man kan byta ut ett mål när de är 6 månader för då är inte amning fullgod näring längre. Gissa om jag blev förvånad när jag läste häromdagen att det kommit nya rekommendationer från Livsmedelsverket för 5 år sedan att man ska helamma til 6 månader och sedan börja med smakportioner. BVC sitter alltså inte på den senaste informationen. Hur oproffessionellt är inte det? Jag tänker ta det lungt med att byta ut mål, han får fortsätta smaka men jag kommer inte att stressa fram att byta ut ett mål, det får han göra när han verkligen vill och när vi känner att amningen inte räcker till för honom längre. Sedan blir det kvälls-och morgonamning ett tag till.