Igår var det jobb för första gången på ett halvår. Det var vår årliga strategikonferens och jag bestämde mig för att gå, det är kul att höra vad vi har för planer för nästa år och det är en rolig tillställning med alla kollegorna samlade. Eftersom Dean var på kurs så kunde han inte jobba hemma så vi hade barnvakt för första gången. Alexander fick vara med Lina & Leo från åtta på morgonen till halv två när jag hämtade honom och det hade gått så bra. Jag var lite orolig att han skulle gråta och vara otröstlig men det var helt obefogat. Han tyckte att det var jättespännande med en ny miljö och andra människor än bara jag och Dean så han hade varit en liten solstråle. Jag trodde nog att han skulle sakna mig och bli jätteglad när jag kom men han verkade inte ens ha förstått att jag var borta och inte blev han speciellt glad över att se mig heller. Han bara fortsatte med det han höll på med utan att fästa någon större uppmärksamhet vid mig. Efter en stund kom han dock på att han kunde få mat av mig eftersom han inte ätit sedan vi lämnade honom på morgonen. Han hade inte velat ha ersättning så det hade hunnit gå fem och en halv timme utan mat. Det är ju ovanligt länge men inget han inte klarar och när han blir tillräckligt hungrig så äter han ersättning.
När vi kom hem på eftermiddagen så sov han flera timmar för han var så slut av alla nya intryck så jag passade också på att vila lite inför kvällen. Dean kom hem från kursen och jag fick göra mig klar och gå på middagen på Rose vid Berzeli Park på kvällen. Det var en jätterolig kväll och det var skönt att vara ute och prata lite vuxensnack som omväxling.
När jag kom hem hittade jag en av Alexanders beiga bodys i badrummet. Den var dock inte beige längre utan orange och stel som om någon lagt en fuktig body i frysen.
- Vad har hänt? undrar jag ju såklart.
- Tja han tyckte inte om morotspuré, han tyckte inte om fiskpuré och han tyckte inte om en blandning av dem båda och sen satt han och geggade i allt sa Dean.
- Men banan tyckte han om så han åt en hel! säger han stolt i nästa andetag.
- What??? En hel banan…?
Det är möjligt att han ville ha banan (han älskar ju det) men då lär vi ju honom att om man inte tycker om maten så får man banan istället. Jag brukat ge banan när han ätit upp det andra duktigt och då mindre än en halv. En god efterrätt liksom. Sen kan jag faktiskt inte förstå hur han kunde gegga så galet mycket… Fick han hela skålen att stoppa händerna i och sedan bada i eller? Ja, det lär jag aldrig få veta men pappa behöver öva på matandet, det kan jag konstatera… 
Han verkade vara en mycket nöjd bebis för han sov gott i natt och var på ett mysigt humör imorse när han vaknade och Dean sa att de hade haft så mysigt och lekt hela kvällen. En lyckad killkväll! Det är ju helt perfekt, vad gör väl lite morotskladd? Jag hade en kul dag och kväll och grabbarna fick lite kvalitetstid ensamma!
Leave a Reply