Alexander har alltid älskar ”Imse Vimse Spindel”. När han var riktigt liten kunde jag alltid lugna honom med den och om vi åkte bil så var det ett stensäkert sätt att få honom att vara nöjd i babyskyddet. Det slutade fungera ett kort tag men nu är vi tillbaka i gammal god Imse-Vimse-form. Han har börjat hänga med lite på rörelserna och har fått förnyat intresse för sången.
När jag börjar sjunga så sträcker han upp händerna och väntar på att jag ska göra detsamma. Ibland knäpper han händerna också som är hans sätt att härma klätterrörelsen jag gör. Det är så sött så att man bara dööör! Här sjunger jag Imse Vimse för honom i Holmsvattnet när han står på bryggan med Mats.
Att han sträcker upp händerna är hemskt användbart när han inte vill äta och bara slår på skeden. Då sjunger jag bara om Imse Vimse och han sträcker upp händerna och blir så inne i sången att han gapar av bara farten. Mycket praktiskt! Jag tror dock att det är en snabbt övergående distraktionsmetod. Han är ju inte dum! 
Leave a Reply