Nästa gång är det dags

Imorse hade jag min sista terapisession inför förlossningen. När jag parkerat och gick in kände jag paniken komma krypande, nästa gång jag går in genom den här dörrarna, tar den här hissen upp och går in på BB så är det dags. Då kommer jag inte undan. Det kommer att göra ont. När jag gick ut en timme senare mötte jag två pappor på väg upp med sina babyskydd på armen, redo att ta hem sina nyfödda bebisar och då kände jag något annat, hopp. Nästa gång jag går ut härifrån så kommer jag att ha Pyret med mig. Målbilden är tydligare den här gången. Hur fruktansvärt det än är att föda barn så är det värt det. En dags helvete för att få ett barn. Det faktiskt värt det. Egentligen är det ju ett lågt pris att betala för den enorman lyckan ett barn är.  Jag ska försöka behålla den insikten.