Aldrig friska

Dagarna går och jag tror hela tiden att ”imorgon är han frisk” men varje natt går Alexanders feber upp till närmare 40 grader och sedan sjunker den på morgonen till ca 38 och försvinner sedan under dagen. Edward är inte febrig längre men jag har aldirg sett ett snorigare barn. Det bara strömmar grönt inflammerat snor ur honom och nu har det börjat bli blodblandat också när han nyser. Stackarn. Han är så liten och sjuk… Jag hinner liksom inte hålla bort snoret som bara rinner och dessutom skriker han allt vad han kan när jag kommer med näsduken och ska torka. Eftersom han är så förkyld så äter han dåligt också. Han kan ju inte andas genom näsan och då är det svårt att amma. Så då blir han hungrig, och skriker men kan inte äta. Näsdroppar finns ju inte får så små, man får bara ge koksaltlösning och det hjälper ju inte alls.

Jag är så trött och slut och mitt humör är i botten. På nätterna sover jag inte för jag skvällammar Edward och kollar Alexanders temperatur hela tiden. De vaknar om vartannat och båda vill ligga nära. På dagarna måste Edward bäras nästan hela tiden och Alexander ska underhållas med spel och pärlor eller något annat och samtidigt ska jag försöka få i honom också mat men han vill inte äta heller. Igår åt han ugnspannkaka som jag strött oboy över och det var nog det första riktiga målet mat jag fått i honom på fem dagar. Han är också grinig och på dåligt humör och vi bara tjafsar med varandra. Jag är så less. Och trött. Om han får feber i natt igen och inte kan gå till dagis imorgon så ställer jag in Deans födelsedag på fredag. Det blir inget tårtbak eller presenthandling så länge jag har Alexander hemma, att försöka sig på att baka eller att åka någonstans med de här två grinollarna är inte aktuellt. Kors i taket nu sover båda två samtidigt och jag kan sätta ner rumpan och ta en kopp te. Jag borde dammsuga och bädda rent i sängarna men det bryr jag mig inte om. Jag orkar inte.