Brorsan är kul

Edward är oftast rädd för Alexander trots att han inte gör illa honom. Men Alexander är hela tide ”i ansiktet” på Edward. Pratar för nära ansiktet, kör förbi sina leksaksflygplan för nära, pussas när Edward äter och inte vill bli störd och klappa så att Edward blir sur. Man ser hur Edward vrider bort huvudet och blinkar hårt när Alexander gör häftiga rörelser i närheten. Vi säger så klart åt honom men han bara fortsätter, han verkar vilja provocera oss lite med det. Men så igår, mitt i ”sjukstugan from hell”, så stod jag i köket med en snorande Edward på armen och en intensiv Alexander studsade runt på golvet och ville ha uppmärksamhet och då hör jag hur Edward skrattar. För första gången skrattar han åt sin bror. Det var så skönt. Är det nu det börjar? Är det nu de ska börja få glädje av varandra? Alexander har ju alltid älskat Edward men det har inte direkt varit besvarat. Edward har bara varit rädd för Alexander eller i alla fall uppfattat honom som något som bara stör. Men plötsligt var han rolig. På kvällen hände samma sak när Dean bar omkring på Edward. Så enormt härligt att höra hans lilla kluckande skratt när brorsan gör konster framför honom.