Edward stoppar allt i munnen. Han till och med tuggar på sina filtar. Allt han får tag på knölar han ihop och tuggar på. Jag känner inte igen det från Alexander, visst tuggade han en del men det här är i en annan liga. Han tuggar och dreglar väldigt mycket. Mitt lilla vattenfall. Han har blivit väldigt duktig på att få tag på sakr och stoppa in dem i munnen också. Nappen tar han in och ut och han ligger ofta och gnager på den. Men det bästa är ändå mina knogar. Att få ta min hand och sitta och tugga på den är höjden av lycka för Edward.
Just det ja, jag har nog inte nämnt nappen på ett tag men den är vår bästa vän nu. Efter att jag stoppade in den och han spottade ut den i två månader så började han plötsligt gilla den. Det kom gradvis. Först var det efter amning so han ville fortsätta med att suga på nappen och sedan blev det oftare och oftare som nappen fick sitta kvar när jag stoppade in den. Det är skönt. Eftersom han vill bli buren och vara nära hela tiden så hjälper det lite med nappen, han gnäller mindre när han får den och den håller honom nöjd korta stunder i alla fall. Baksidan med nappen är ju nätterna. Precis när Alexander slutat med nappen så är det nu Edwards nappar jag har under kudden för att plocka fram på nätterna när han slarvat bort sin. Minst tre i reserv behöver man under kudden. Det vet jag efter tre och ett halvt år med Alexander. Jag vägrer leta nappar på nätterna. Om jag inte hittar den med den första svepande rörelsen så tar jag fram en ny i mitt kuddförråd.
Leave a Reply