Från att inte ha velat göra någonting alls för ett par veckor sedan så sprudlar Alexander av entusiasm igen. Vi var i slalombacken igen i helgen och nu kastar han sig utför pisten så snart jag spännt på selen och han svänger och bromsar jättebra. Det är som att han utvecklas mellan gångern. Jag förklarar något nytt när vi är i backen och nästa gång vi kommer så han han hunnit bearbeta det och vet hur han ska göra. Det blev över två timmar igen och nu åker vi i alla nedfarter. Inga tveksamheter, han bara kastar sig iväg och skriker av glädje. I branten håller jag emot lite men på de flackar partierna åker han på slaka linor och svänger och styr helt själv. Jag är så förvånad över hur fort det har gått. Nästa år kommer han att åka helt själv, då ska vi åka på skidsemester.
Det har också släppt med Funky Kidz. Förra veckan fick jag vara med för att han inte vågade vara där själv men den här veckan väntade jag utanför och det gick jättebra. Han var glad som en lärka när han kom ut och berättade om allt de gjort på lektionen. ”Jag ska bli lika bra som Eric Saade” och ”Jag ska vinna” sa han när vi åkte hem. ”I dans är det den som har roligast som vinner” sa jag. Han var uppspelt och glad och jag kände (som så många gånger förr) att det vara värt att kämpa lite med honom. Han älskar ju att sjunga och dansa så det här känns som helt rätt aktivitet för honom och nu fick vi ett kvitto på det genom hans glädje. Jag hade gjort allt för att det skulle kännas bra för honom på dansen genom att packa hans träningskläder i Blixtenryggsäcken, sett till att han hade sin älskade OV Helsingborgströja med nr 5 på ryggen, låtit honom låna min rosa Casallflaska med vatten som han älskar och så kom vi i god tid så att vi hann leka lite i salen innan det började. Nu känner han sig bekväm i gruppen och han tycker om ritualen runt att vi åker dit och byter om och leker. Det är såå skönt att se honom så glad och entusiastisk som han är nu.
Leave a Reply