I huvudet på Alexander

Mamma vet du? Jag ska bli utforskare när jag blir stor. Då ska jag utforska allt.

Det är mycket utforskare i huvudet på Alexander nu. Och han vill gärna titta på naturprogram med pappa och prata om det han ser. Igår ville han läsa boken ”Sportfiske” när han skulle sova. Ser du morfar, det kanske finns något i de där ”blå-ögon-generna”?

Och så ska han bli stor. Det är viktigt. Att bli stor och att vinna dominerar våra samtal nu. Jag försöker säga att den som har roligast vinner men han vet redan att den som kommer först vinner. Och det är det viktigaste i  världen helt plötsligt. Att vinna. Man kan tydligen vinna allt och jag utnyttjar det till att få honom att klä på sig. Varje morgon ”vinner” han över mig och Edward för att han klär på sig ytterkläderna snabbare än oss. Det här med att vinnarinstinkten är så stark är lite skrämmande men samtidigt lite skönt, jag kan relatera till känslan av att vilja vinna. Fast någonstans önskar jag att han skulle slippa den i allt för stor dos, en stark vinnarinstinkt är inte alltid så lätt att bära. Det är så mycket i livet som blir en kamp istället för njutning. Fast det är svårt, jag vet hur det känns att vilja vinna och tillfredsställelsen som finns i att prestera bra. Vi måste fokusera på att lära honom att det är roligt att vinna men att det viktigaste är att ha gjort sitt bästa. Och att oavsett om han vinner eller inte så är han alltid mest älskad av oss.

Ibland resonerar han väldigt roligt. Igår när vi (som så ofta nu för tiden) pratar om att bli stor så lät det så här:

Alexander: – Jag ska dricka mycket mjölk. För då blir man snabb. Och stor som pappa. Jag ska bli pappa när jag blir stor.
D – Jaha, det låter bra.
A – Och jag ska också få en pojke. Han ska heta Edward.
D – Jaha, varför då?
A – För pojkar blir pappor
D – Vad blir flickor då?
A – Flickor blir sura tanter.
C&D – *gapskratt*