I förrgår åkte vi till Piteå. Sista dagen hemma var totalt kaos men vi kom iväg i alla fall. Alexander var tack och lov feberfri men själv hade jag rejält ont i huvudet så jag sov hela förmiddagen och tackar min snälla son för att han gjorde detsamma. Ute var det -18 grader och jag hade inte den minsta lust att ge mig ut i den bitande kylan som lamslog hela Stockholm så jag packade och matade och fixade så snabbt jag bara kunde och kastade sedan in alla väskor i bilen, packade in Alexander i hans fina nya barnstol som vi äntligen fått på plats och körde till Kista galleria där jag gjorde alla ärenden och fick mig lite mat i magen innan det var dags att hämta upp Dean och åka till Arlanda. Ibland är det riktigt uppskattat med Gallerior. Allt kompakt samlat i en behaglig temperatur!
Flygresan gick bra och Alexander charmade in sig hos medpassagerarna som vanligt. Jag är lite fascinerad över attt det finns så många som gullar och pratar med barn, själv tyckte jag mest att barn var ett högljutt störningsmoment innan jag själv fick barn. Var jag ensam på jordens yta om detta? Ja ja, nu vet jag bättre och tydligen vet minst 90% av Sveriges befolkning också att barn är söta och roliga! Förutom några sura penchisar och tonåringar då… Men de träffar man mest på innerstadsbussarna.
Första kvällen blev det middag och mer eller mindre direkt isäng. Alexander var frisk men fortfarande snorig så natten blev jobbig och vi fick ta halva natten var och sedan sova på förmiddagen då mormor och morfar tog hand om Alexander. Lite lätt förvånade var vi dock halv tolv när vi steg upp och de inte hade gett honom nåt att äta… Han var glad i alla fall men antagligen lite förvånad över att ha blivit utan frukost så han åt med god aptit. 
Nu har mormor och morfar lärt sig hans mattider och kan betros med barnvaktsjobbet igen. På kvällen firade vi jul igen med Mommen och bytte lite julklappar oss vuxna emellan. Alexander hade ju redan fått sina men tre små paket fick han i alla fall. En känna-bok, En BRIO clown och en julstrumpa att ha i Piteå. Han har ju redan en fin hemma… Den här gången hade han lite mer respekt för tomten och blev lite ledsen efter en stund i tomtens famn så han fick sitta på golvet medan paketen delades ut. Paketen som man fick gissa mottagare på eftersom han hade rivit bort ett stort antal adresslappar och dessutom kräkts över pakethögen en stund tidigare. Men han hade kul!
Tomtenissen som håller på att få tänder.
Alexander fick sitta med vid bordet och äta lite vitt bröd när vi andra fick Toast Skagen. Det är alltid lite godare när han får stoppa in saker själv i munnen.
Hur har allt hamnat på golvet gubben?
Pappmys när det blev tråkigt att sitta i stolen.
My First Christmas
Med mormor och Mommen vid presenthögen (som han slaktade och kräktes på).
Tomten kommer
Lite avvaktande mot figuren i skägg. Jag känner ju igen rösten… Men sådär ser inte min morfar ut!
Äntligen var det dags att riva sönder paketen!
Inatt har Alexander sovit mycket bättre efter att vi hade preparerat honom med näsdroppar innan han somnade. Den lilla gosen! Han är så mysig…
Det är absolut tänder på gång nu. Vi skymtar dem under tandköttet nere, han dreglar som ett vattenfall (han är verkligen sjöblöt hela tiden) och han gnider sig i munnen med allt han får händerna på. Tack och lov är han glad ändå. Idag har han fått ha en liten andduk runt halsen för vanliga haklappar är genomblöta på tio minuter. Det ser så lustigt ut.
Både jag och Dean är nu riktigt riktigt förkylda båda två. Vi blev smittade av Alexander som blev smittad av Mackan på nyårsafton. Trots förkylning trotsade vi kylan idag och gav oss ut i -29 grader. Dean fotograferade lite i det vackra vinterlandskapet och sedan var vi några timmar på stan och fikade och shoppade. Lite oplanerat kom vi hem med ett Nintendo Wii istället för en mini-PC till Dean. Han fick dock beställa en ikväll så nu har vi båda fått det vi ville ha! Kylan gör att man måste sysselsätta sig inomhus… Alexander har inte fått gå ut sedan vi kom utan fick stanna inne med mormor och morfar. Och nu hade han fått mat också!
Så här mycket snö är det och i den här kylan är det ingen risk att den smälter bort.
Ikväll kom min kusin Mattias och hans fru Anna-Lena med barnen och hälsade på. De har inte sett Alexander tidigare så det var första gången han fick träffa sina sysslingar på morfars sida. Sebastian och Pontus som hunnit bli fem och sju år… Vart tar tiden vägen? Det känns som igår Sebastian föddes. Den fina tigern som också är en speldosa när man drar den i svansen hade familjen Nordaneldh med sig till Alexander.
Alexander har utvecklats massor de två dagarna vi varit här. Hantar sig dit han vill med rollicen och välter stolar och annat i sin framfart. Han kan stå själv mot Hokus Pokus stolen om man lägger den ner och gå runt den och bara hålla i med en hand. Idag hade han gått ett par steg från mormor till morfar också. Han står på mycket rakare ben nu än tidigare och håller i sig själv i det han ställer sig upp emot. Han kan också stå upp och hålla sig med ena handen och undersöka ett föremål med den andra. Det är sällan han släpper och ramlar nu. I spjälsängen står han och skakar galler som en liten vilding och jag är förvånad över att han inte har fått någon fläskläpp så ofta som han slagit munnen i kanten på sängen.
En rolig sak som vi såg idag är att han fått rumsuppfattning. När Grållan gick ut ur köket böjde sig Alexander fram för att kika runt hörnet. Det har vi inte sett tidigare. Han förstår att bara för att något inte syns så betyder det inte att det inte finns.
Leave a Reply