Igår var jag och hälsade på min barndomskompis Linda som bor här i Piteå med sin kille och två flickor på två och fyra år. En annan barndomskompis, Kicki, som bor i Italien var också hemma med sin lilla Paolo så hon var också där och vi hade en jättemysig eftermmiddag. Det var så otroligt länge sedan jag träffade både Kicki och Linda så det var verkligen kul att ses. Det är lite lustigt det där med kompisarna man växte upp med. Även om man inte setts på massor med år så försvinner liksom tiden och det känns som igår. Antagligen har man så mycket minnen ihop och är fostrade i samma kultur och anda så att man har mycket gemensamt även om man den senare halvan av livet gjort helt olika saker och inte haft någon kontakt. Det är en av de bästa sakerna med att komma från en småstad.
Kicki, Paolo, Blenda, Linda och Signe
Alexander och Paolo lekte på mattan. Jag blev förvånad över hur snabb Alexander blivit. Han far fram från rum till rum och letar upp roliga saker att pilla på.
Alexander ville ha Signes leksak men hon var inte helt nöjd med att dela med sig.
Han kan stå upp och undersöka saker med den ena handen och hålla i sig med den andra nu. Det är helt nytt för den här veckan.
Alexander har blivit lite mindre fixerad vi TVn och och är mer intersserad av att undersöka andra saker. I det här fallet var ju TV bänken helt fantastisk! Han hängde och klämde och slog på möbeln så vi fick lägga en saccosäck bakom ifall han skulle ramla och det gjorde han ju såklart till sist. Men vilken stadig kille det blivit!
Blenda tycker om ”Drömmarnas Trädgård” som ni ser på TVn och förklarade utförligt vad alla figurerna hette och vilka hon tyckte mest om. Hon är så himla söt och duktig den lilla tjejen! Systrarna är verkligen olika varandra. Medan Signe är ett litet yrväder är Blenda lugn och eftertänksam. Dessutom är hon så fantastiskt lik sin mamma som liten flicka. Jag ser bara ”lill-Linda” framför mig.
Hoppas att vi ses snart igen!
Leave a Reply