Gos-Edward

Edward är en så fantastiskt gosig liten bebis. Tänk att man kan älska en sådan liten människa så mycket! Han är så kramgo och kärleksfull och är bara nöjd när han får vara nära. Helst vill han bli buren hela dagarna och sova ovanpå mig. Han älskar när man sitter på golvet och leker med honom eller ligger i sängen och gosar. varje morgon när han vaknar är han lite morgonmysig och vill ligga nära och kramas och känna på mig. Han vill gärna småprata och säger da-da-da och gör olika väs- och fräsljud. Han liksom för ett samtal utan att han några ord och han blir jätteglad när jag ”svarar” genom att härma honom.

Han säger mamma mest heladagarna. Om han är på golvet så kommer han tultande och ropar mamma mamma mam-mam-mam eftr mig. Han vill vara med mig hela tiden. Han är en bestämd kille så han har lärt sig sitt andra ord också. Det är ”nä”. Nä-nä-nä säger han när han är missnöjd och inte vill. Han har också börjat peka på saker och säga ”dä”. Hans andra ord var alltså inte pappa som man hade kunnat vänta sig utan han säger mamma, nej och där… ”Mamma” hans favorit, ”nej” för att kunna vägra saker och ”där” för att kunna visa saker. Han är bestämd.

Sover gör han alltid med mig. Han är inte ett barn som bara somnar när han blir trött utan han måste läggas eller sövas. Om vi är hemma så lägger jag mig med honom i sängen och om vi är ute så rullar jag honom i vagnen. Det går också att bära omkring honom och vyssja honom tills han somnar men då måste han vara jättetrött för annars tycker han bara att det är kul att någon går omkring och bär honom så att han kan titta på saker. Han behöver också rätt tyst och lugnt för att kunna somna eftersom han är så nyfiken. Ett litet ljud från Alexander kan förstöra en hel läggning så att man får börja om. Han liksom studsar upp när han hör något spännande. Han vill som sagt bara sova i vår säng. Tidigare kunde jag lägga ner honom i spjälsängen när han började bli sömnig men det har totalt låst sig. I spjälsängen kan vi bara lägga honom när han redan sover som en stock. Om han är lite vaken eller precis har somnat så vaknar han direkt man sänker ner honom i spjälsängen och gllskriker. Han får panik. Det har blivit någon låsning där och jag vet inte vad som har hänt. Kanske förknippar han bara spjälsängen med att han inte får vara med mamma? När han sover middag på dagen gör han det också i vår säng för om jag lägger honom i spjälsängen sover han mycket sämre. Om han vaknar till där så börjar han genast gallskrika och vaknar men i vår säng känner han sig trygg och sover gott och länge. Så det får vara så. Han verkar i alla fall ha börjat förstå att det gör ont att ramla över kanten så nu ”ropar” han när han vaknar. Småskriker lite så att vi ska höra honom. Det går absolut fortast att lägga honom om han får amma men jag vill inte att han ska göra det på dagarna egentligen. Det går att lägga honom utan men det tar längre tid så. Dean säger att han inte kan lägga Edward men det är inte riktigt sant, om Edward få ligga tätt intill honom och slita honom i håret så brukar det gå ändå. Eller somna i pappas famn i soffan. Ja som ni hör så är det lite jobb med Edward och sömnen. Tack och lov så sover han bra när han väl sover. Han sover från åtta till sju på natten och sedan ungefär en timme på förmiddagen och en timme på eftermiddagen. Så det är lugnt när han väl somnat. När jag läser det här så låter det som att det är ett jätteproblem men det är det inte, han behöver bara extra närhet när han ska sova och det är en så kort period som han kommer att vara så här. Han får gärna vara mammig och vilja sova nära. Lycka är att somna med hans lilla hand på kinden och att vakna av hans lilla varma kropp tätt intill min.

Han är tyvärr fortfarande helt besatt av hår. Det är något som jag tycker är jättejobbigt. Så fort han får chansen så rycker han i håret och vill slita och tugga på det. När vi ska sova kastar han sig efter det och blir arg när han inte får ligga och slita bort det lilla hår jag har kvar. Han tycker att det är jättemysigt att slita i hår och det gör honom lugn men det funkar inte för mig. Det gör ju hur ont som helst och jag har redan tappat halva min kalufs i amningshåravfall så jag kan inte tappa mer. Jag har till och med stubb där det håller på att växa tillbaka. Jag önskar att han slutar slita i håret snart eller så får jag börja sova med mössa för det är verkligen superjobbigt. Dean och Alexander låter honom slita och det tycker han så klart är jättemysigt men det blir nog lite förvirrande på honom när jag skriker av smärta när han drar i mitt. På Alexander brukar han kura ihop sig runt huvudet som en liten boll och dra och tugga i brorsans hår. Alexander tycker konstigt nog att det är kul. För mig är det här med håret en källa till frustration.

Trots håreländet så är han en helt fantastisk liten unge. Han är så kärleksfull och tillitsfull och söt som en sockerbit. När jag tittar på bebisbilder av honom och Alexander så är de väldigt lika men ändå känns Edward helt annorlunda för att de är så olika personligheter. Helt underbara båda två men helt olika. Edward är den äventyrliga som provar saker och tar risker men samtidigt vill han vara i famnen för att söka trygghet där emellan. Alla som träffar honom tycker att han är en så glad och lätt litet barn. Han älskar när vi har gäster och när det är mycket folk, då är det ju alltid någon som leker med honom eller bär honom så då är han som en liten ängel. Det sociala har brorsorna gemensamt, båda tycker om när det är mycket folk och är inte rädda för främlingar. Bara någon ägnar sig åt dem så är det nöjda.

Tiden går så fort och han är inte riktigt bebis längre. Han går och äter vanlig mat och har väldigt bestämda åsikter. På natten när han kommer krypande och vill amma är nog den sista resten av bebistiden. Det känns sorgligt att det har gått så fort men samtidigt märks det på Alexander att han tycker att allt är bättre nu än för några månader sedan. De leker och busar med varandra. och Edward tjuter av skratt när Alexander drar igång. Igår efter dagis var vi ute och plockade några av de sista hallonen och Alexander gav varannat åt Edward  fastän han verkligen älskar hallon. Mammahjärtat smälte lite. De börjar få glädje av varandra och trots en del konflikter så finns det så mycket syskonkärlek där. Det är väl det som känns bra med att bebistiden börjar gå förbi, det blir lättare för Alexander. Men jag kommer ändå att sakna den fastän Edward alltid kommer att vara min minsting. Det är en så kort tid man får uppleva den. Den är ljuvlig och jobbig och underbar och utmattande på samma gång. Tur att man mest kommer ihåg det ljuvliga och underbara. Det är de minnena man sparar.

Här kommer några fina bilder som Dean tog på honom i söndags.

Söt och busig på språng. Nu springer han fram här hemma och klättrar i trappan så fort han får chansen. Vildunge!

Tittut är favoritleken just nu. Ofta tar han filten och lägger över huvudet och skrattar sitt kluckande skratt när han tittar fram.

Finaste små knubbiga låren.

Enorma bruna ögon med samma magiska ögonfransar som brorsan. Mammahjärtat smälter…

Dricka är kul just nu. Han har lärt sig att hålla pipmugg och flaskor själv de senaste veckorna och nu dricker han bara för att det är kul ibland. Så vi byter helt klart fler blöjor än för några veckor sedan.

Gåvagnen använder han aldrig för att gå med men han står ofta i den och ruskar den fram och tillbaka. Ibland blir det en vurpa men då är han snabbt uppe igen.

Guldlock spanar efter nya äventyr. Vår lilla äventyrliga gosunge.