Igår var jag på Pär och Lottas tokroliga bröllopsfest. Det var galet 70-tals tema och alla hade verkligen tagit det på allvar. Det var en galen samling människor som mötter upp på gårdsplanen utanför Johannesbregs gård. I huset bredvid var det 50-års fest men det sällskapet tyckte nog att vår fest var roligare för det dök upp nya månniskor då och då för att titta och dansa.
Så här såg jag ut när jag gick.
Jag hade köpt en peruk också men Dean sa att ”det är ju faktiskt bröllopsfest så även om det är tema så får det ju vara lite stil. Jag tog med peruken ändå och tur var väl det för den var verkligen pricken över i:et! Jag var ändå konservativt utstyrd jämför med många andra. 
De lyckliga tu
De lyckliga tu
Jag, Pärs galna kompis Kimmo och bruden Lotta
Uppställning för gruppfoto
Toastmaster Engberg behövde tolk till sitt tal. Översättningen var dock ”aningen” snällare än originalet.
Lotta fick en fotobok från möhippan
Spex mellan varmrätt och efterrätt
Middagen avslutades med ett framförande av ”Älsk mä gullång” på fin Pitebondska
Pär och Ivan på småtimmarna
Jag var inte hemma förrän klockan tre och kom i säng halv fyra. En kvart senare ringde Deans väckarklockan och han gav Alexander en flaska ersättning innan han åkte till Arlanda halv fem. Pluppeluren somnade om till klockan åtta då det var min tur att ge honom en flaska och samtidigt pumpa ur brösten (vilket jag fått göra var fjärde timme sedan jag gick hemifrån). Sen hade jag lite tur för han somnade om till klockan tio vilket är väldigt länge för honom. Han måste ha fått vara uppe sent igår men det är jag bara tacksam för! Vid elva kände jag att det gick bra att amma som vanligt och på eftermiddagen gick vi ut en sväng. Lex fick sitta i Babybjörnen och somnade rätt fort men det innebar bara att han var pigg som en mört när vi kom hem och ville leka leka leka och jag ville slöa slöa slöa. Det blev leka. Surprise!
Det hade i alla fall gått bra för Dean och Alexander att vara själva och Dean tyckte att det var mysigt att få rå om honom själv och ansvara för allt inklusive matningen. Det är något vist med att ge honom mat, det är så intimt och mysigt. Nu är det inte så långe tills vi ska börja med smakportioner och när han äter vanlig mat blir det lättare för Dean att vara ensam då och då med sin son. Jag tror att det är bra för dem båda även om jag helst vill vara med Alexander hela tiden. Alexander har ju en preferens för mig eftersom jag är hemma med honom hela dagarna så Dean måste också få utrymme att utveckla sin relation till honom. Speciellt viktigt är det ju eftersom han reser så mycket och då blir lite borglömd. Han måste kompensera så gott det går för den tiden när han väl är hemma.
Dean och ALexander innan jag gick. Byxorna köpte jag på GAP i London när vi var där till nyår och det finns en matchande mysig jacka till.
I kväll har jag inte gjort så mycket. Pluppi ville inte alls sova så det tog mig lång tid att söva honom, antagligen för att han var uppe sent igår. Han gråter så hjärtskärande när man lägger ner honom och han inte vill. Försökte låta honom ligga i vårt täcke men det hjälpte inte alls, det enda som hände var att han drog det över huvudet och inte kunde andas så nu är det slut på att sova i det. Det är för tung för honom, han kan inte flytta bort det om han råkar dra det över sig. Gud vad det finns mycket att oroa sig för med en sån liten!
Nu sitter jag här och funderar på dopet och allt som måste göras.
- Ringa kantorn
- Beställa mat och tårtor
- Printa kyrkprogrammen och skriva namn på placeringskorten
- Öva på sången
Kanske inte så mycket egentligen men det är bara tre dagar kvar här hemma och i morgon är det både föräldragrupp på BVC och första gången på babysimmet. Jag har förresten fått bekräftelse på babysång nu också så det börjar vi islutet av September i kyrkans regi.
Nu ska jag sova så att jag hinner med alla morgondagens måsten!
Leave a Reply