När jag vaknade i morse och tittade på Alexander blev jag helt bestört. Han hade fått ett gigantiskt munsår! Stackars lilla Pluppi. Att han skulle få munsår förr eller senare var väl väntat men jag hade hoppats att det skulle ta längre tid och att han skulle få små sår som knappt märks som de flesta får. Inte stora onda som jag brukar få… Jag gick och tyckte sååå synd om honom och mig själv i säkert en timme innan jag la honom på skötbordet och inser att det inte alls är ett munsår. Han har bara en gigantisk fläskläpp! Läppen var sårig på insidan och det syntes hur svullen han var men inge blåsor som kommer sig av munsår fanns. Sen gick jag hela dagen och undrade hur jag hade kunnat missa att han slagit sig så hårt att han fått den fläskläppen. Dååålig mamma… Sopig mamma… Ingen koll på när Pluppi slår sig! När Dean hämtade upp oss i Kista Galleria där vi varit och bytt en julklapp på eftermiddagen så frågade jag om han sett Alexanders fläskläpp på morgonen…? Jo då, och han visste hur han fått den också! Han hade ramlat mot kanten av dörren i badrummet/hallen när han lekt tidigt på morgonen medan Dean gjort sig klar för jobbet. Så där hade jag gått och haft dåligt samvete för något som jag inte kunde ha en aning om. Först för ett munsår som visade sig vara en fläskläpp och sedan för att ha dålig koll på något som jag inte ens var på plats för att se. Jag får lära mig att han kommer att slå sig och jag kommer inte alltid att vara där för att se det och trösta…
Stackars mormors lille Luppeboy. Men som tur gå det ju över men nog är det hemskt att se. Gull från mormor!