|
|
Alexander är fortfarande obenägen att prova nya saker men när man ”puttar honom över tröskeln” så går det alltid bra. Idag var ännu ett exempel på det när det var dags för hans skidpremiär. Utrustningen har legat och väntat på honom i snart ett år men han har bara sagt nej när vi frågat om han vill. Vi har respekterat det länge men nu var det slut med det, jag insåg att det aldrig skulle bli av om han fick bestämma. Med en vit lögn om att han inte skulle få följa med till Mexico om han inte provade skidorna och skridskorna (förlåt mig du där uppe) så fick jag honom lite mer samarbetsvillig. Igår provade han skridskorna i hallen och tyckte att det var roligt. Imorse var det dags för pjäxorna på samma sätt och sedan tog vi med honom till backen. När vi väl var där så var det inga problem. Allt gick hur bra so helst och han hade jättekul. Lite arg ibland när han ramlade men också väldigt glad när han klarade av att åka. Jag tänkte att vi bara skulle prova att stå på skidorna idag men han ville själv åka fortare och högre upp så vi fick köpa liftkort. Jag tog honom mellan benen i knappliften och han fick åka mellan mina ben. Han skrek ”fortare” när han tyckte att jag svängde för mycket och ville åka om och om igen. Det var inga problem att stå själv på skidorna och att ta sig fram i liftkön men nästa steg blir att svänga. När han åkte mellan mina ben så höll jag balansen och svängde åt honom genom att han hängde på mina stavar som jag höll i armhålorna på honom men sista åket så åkte han på den flacka delen själv och bara höll mig i handen. Imorgon ska han få åka lite mer själv när han är pigg i benen och jag ska försöka få honom att förstå hur man svänger, vad som händer när man trycker på en skida. Han har bra balans och tycker om farten så det är inga problem alls att lära honom åka.
Glad över att han kan stå på skidorna.
På väg upp i lilla backen innan vi köpte liftkort.
Titta jag kan själv!
Själv fick jag avsluta med ett åk själv. Det var många år sedan jag åkte skidor men det sitter på något sätt i ryggmärgen det där. Jag måste jobba upp benstyrkan bara så att jag kan trycka fast skidorna för det släpper lite för mig nu, jag vet hur jag ska göra men orkar inte riktigt göra det ett helt åk. Men nu blir det väl mer och mer skidåkning när barnen växer och då får jag ju välbehövlig träning.
Det är så konstigt med Alexander att han inte vill prova saker för det mesta han försöker sig på går ju bra. Han hade inga problem alls idag och jag påminde honom att han hade sagt att han inte ville, inte vågade och inte kunde men att han visst hade både kunnat och vågat och dessutom varit jätteduktig och tyckt att det var roligt. Han hade inget svar på det annat än att han ville åka imorgon och han sken som en sol för att han kände att det hade gått bra. Och han säger att han inte vågar saker som han visst vågar. Igår åkte vi snowracer på gården och så åkte han ganska högt upp och tyckte att det var kul men en stund senare sa han att inte vågade åka där. Men du åkte ju nyss där sa jag. Mmm, men jag vågar inte svarade han då. Det är som att han tror att han vägar mindre änhan gör och han tror aldrig att något han inte provat kan vara kul. Vi måste hela tiden tvinga honom till saker för att han inte ska missa upplevelser i livet. Idag var ett klassisk exempel på hur han behöver en rejäl knuff för att göra saker som han sedan älskar. Det var en supermysig och rolig dag och jag hoppas att vi får många fler sådana!
Edward är tre månader och äntligen kan jag ha mina kläder igen. Okej, inte ”smaljeansen” men alla normala kläder och jeans i normal storlek. Jag väger lika mycket som före jag blev gravid och det är skönt att ha tillgång till sin garderob igen. Fötterna är lite större och lär så förbli så lite skor får jag nog kassera tyvärr, precis som förra gången. Det var i alla fall inte LIKA stor ökning av fotmåttet med nr 2. Förra gången blev en dyr historia och bland annat mina älskade Karen Millen stövlar bor nu hos mamma.
Måste ändå säga att det har varit ganska lätt att tappa kilona även den här gången. Sedan nyår när jag bestämde mig för att hitta bikiniformen har jag låtit bli godiset och läsken, hållit koll på kalorierna och minskat på kolhyraterna. LCHF funkade inte, efter 5 dagar strulade amningen så jag fick lägga tillbaka kolhydrater om än i mindre mängd i kosten. Men i alla fall, jag har tappat de sista tre gravidkilona och är fortfarande på väg nedåt. Tänker att jag ska tappa ett och ett halvt till innan Mexico men det hinner jag lätt på sex veckor om jag fortsätter så här. Jag tränar tre pass i veckan, ett Zumba och två Body Balance och det börjar redan synas på armarna att de är lite fastare. Midjan är ett sorgligt kapitel, mest för att det är så mycket lös hud kvar och magmusklerna är fortfarande lätt separerade så jag kan inte köra så hårt med dem. Hoppas att jag hinner få lite fason på magen innan Mexico bara. Inte kul att ha kvar ett gravidhandtag när man ska i bikinin. Knappt sju veckor kvar. Jag ska göra vad jag kan och hoppas att kroppen tänker hjälpa mig med att dra ihop huden. Fram till dess glädjs jag åt att jag i alla fall ser ut som mitt vanliga jag med kläderna på. Det är faktiskt riktigt roligt att träna nu, jag sjunger på passlåtarna emellan och idag känner jag att jag riktigt längtar efter Body Balance ikväll.
Vi har aldirg förkortat Alexanders namn tll Alex men han har haft enormt många andra smeknamn som Pluppiluren, Pluppi, Grodis, Gosic etc och uppfinningsrikedomen hos oss angående dem verkar vara enorm. Ju större Alexander har blivit så har det blivit färre smeknamn eftersom han själv är noga med att han heter Alexander Maximus Elliot Tosic och ibland även vill kännas vid Pluppiluren men inget annat. är vi pratar om honom med varandra är det dock fortfarande nästan alltid Pluppi som vi använder. Edward följer nu i storebrors fotspår men där har vi redan i stor utsträckning övergått till Eddie och varianter på det. Eddieboy, Eddieluren, Eddisen är vad som kommer ur min mun under dagarna och som grädde på moset så är det gullegrodan och kärleksungen. Jag får väl erkänna att det också lite kärleksfullt kommer tjockisen och fläskvecken ibland för att han är en sådan stadig (och mysig) liten bit bebis. Alexander har anammat Eddieluren med full entusiasm och berättar gärna att det är hans lillebror Eddieluren som ligger i vagnen. Lite förvirrande för folk ibland.  Undrar vad vi kommer att benämna Edward som när vi pratar med varandra om tre år?
Kärt barn har många namn, det gäller för dem båda.
Eddieluren och Pluppiluren!
Första gången Alexanders långa ögonfransar fångades på bild var när vi var på äg ner till Skåne för att döpa honom. Sedan dess har de bara blivit tjockare och längre och nästan alla som träffar honom första gången kommenterar dem. Sannorlikheten att Edward skulle få sådana långa kändes ganska liten men han hade i alla fall fransar redan när han föddes och nu lagomt till dopet har de vuxit till sig och blivit så där långa som Alexanders var. Edward döps två veckor tidigare än Alexander gjorde så det kanske är den himmelska doppresenten de får av han där uppe?
Edward med sina långa ögonfransar.
Alexanders har bara blivit tjockare och tätare med ören. Ibland fastnar en eller ett par inne i ögat på honom om han gnuggat sig med handen och då gör det väldigt ont. 
Alexander på tåget på väg till sitt dop i Skåne
Min fina killar ser ut som blunddockor!
Sedan Edward föddes har tiden rusat iväg och plötsligt är han tre månader. Jag minns inte riktigt hur det var med Alexander men det känns som att det blev vardag tidigare. Mycket blev ju i och för sig annorlunda den här gången eftersom jag mådde så dåligt så länge. Sedan var det advent, julsstök och julhelg. Mysigt men tiden flög iväg och det var aldrig vanlig vardag. Nyår uppe på Svallet och sedan hem för att inse att det var två veckor till dopet och vi hade inte fixat någonting. På tio dagar snodde vi ihop dopet och nu har vi haft en underbar men intensiv dophelg. Igår när alla gäster åkt och jag hunnit städa upp någorlunda i huset så kom den stora tröttheten över mig och den förföljde mig även idag. Jag somnade två timmar på eftermiddagen när jag ammade Edward. Att hämta Alexander med snowracern i -15 fick dock liv i mig igen och vi var ute till halv fem, i en och en halv timme, i kylan. Han är så glad när jag hämtar till fots så att han får gå eller åka hem, bilen är inte kul. Det är bra för mig också att komma ut och promenera lite och efter jul har jag faktiskt varit duktig på det. Nu kommer ljuset tillbaka och det är inte mörkt när jag hämtar så vi kan vara ute längre och leka. Det känns som att det håller på att bli vardag och jag är väldigt glad för det. Dessutom har Alexander blivit så glad och lätt att ha att göra med sedan han började på stora avdelningen så att livet blivit lätt igen. Vi har inga måsten alls de närmaste veckorna utan kan göra vad vi vill och vi har härliga resor till Mexico och London att se fram emot i Mars och April. Nu ska jag njuta och vara i nuet med mina härliga ungar.
Jag inser att bloggen legat orörd i två veckor och att jag missat mycket som hänt men jag ska försöka sammanfatta i inlägg om Alexander, Edward och dopet de närmaste dagarna. Jag har helt enkelt knappt hunnit andas med allt fix inför dopet och ännu mindre blogga. Men det var det värt för det blev så himla bra!
Det är bara 11 dagar till dopet och så här ser inbjudan ut. Jag har så mycket kvar att fixa så jag orkar knappt tänka på det. Det verkar bli svårt med lokal eftersom alla kyrkans var bokade så vi kanske måste ha det hemma och då måste vi förutom allt fika och dekoratioer även fixa stolar och bord. Utrymmet är inget större problem men sittplatserna räcker inte på långa vägar. Idag ska jag köpa papper att trycka kyrkprogrammen på. Edward måste också få fina för det hade Alexander.
Ibjudan är i alla fall ljuvlig och den är jag väldigt glad över. Det var helt omöjligt att hitta tid till att göra egna inbjudningar men det känns bra nu när jag hittade så fina att beställe. Bilderna har Dean tagit. Porträttet är från BB och fötterna fotade vi en av de första dagarna när vi kommit hem.
Efter att ha haft en rätt lugn bebis i Alexander så tänkte jag att vi kanske skulle få en som aldrig sov den här gången för man kan ju inte få två sovbebisar? Men det är faktiskt precis vad jvi fått. Han sover till och med bättre än Alexander. Trots att han äter med 2-3 timmars mellanrum på dagarna så sover han 4-5 timmars intervaller på natten. Han somnar mellan åtta och tio och sover så länge vi sover. Nu under nyårshelgen så har han sovit till tio och halv elva på morgonen för att vi har gjort det. Han vill så klart ha mat på morgonkvisten men somnar om efter det. Ibland är han vaken en liten stund och ligger och gurglar men han skriker inte och somnar om rätt snabbt.
Han är lite mammig men lätt att hantera, det är inte mycket som får honom att gråta.Han är liksom bara lätt att ha att göra med. Att bli lämnad ensam så att han inte ser någon är det enda som får honom att gallskrika. Han vill vara med människor och allra helst med mig. Men så länge han får vara med någon och har en torr blöja och mat i magen så är han en glad kille. Sedan vill han så klart bli buren mycket och inte ligga på gilvet men det löser vi med babybjörnen. Han är nyfiken som sin bror men är inte lika temperamentsfull. Han gråter sällan utan gnäller och markerar rätt länge om han är missnöjd innan han övergår i gråt.
Han har sin gladaste stund på dagen just när vi vaknat på morgonen. Då är han så lycklig och skrattar åt allat man gör och säger. Inte för att han är sur andra tider, han är en glad kille, men just på morgonen skiner han som en liten sol. Tänk att någon kan bli så glad över att se mig. Nu när vi har lärt känna honom lite mer så vet vi vad han gillar och det går alltid att få honom att skratta. Våran lille glader. Tänk att vi kunde få en sådan harmonisk bebis. Och ännu en sovis. Men det där med sovis är kanske inte så konstigt, vi är rätt bra på att sova i den här familjen.
Alexander har verkligen fastnat för Pettson & Findus och inför jul tittade vi mycket på ”Tomtemaskinen” som fanns på SVT play. Sedan fick han en film i julklapp som han vill se hela tiden. Om han fick skulle han titta på den flera gånger om dagen. Han är nästan besatt av den där serien. Nu kan man tycka att det finns värre saker för barn att titta på men jag änskar att han aldrig hade fått se det där eländet från första början. Findus är en oförskämd liten katt och Alexander har tagit efter både hans ord och kroppsspråk. Så fort han blir arg så lägger han armarna i kors som Findus och säger något som innehåller ”aldrig i livet” ”ingenting” eller ”griniga gamla gubbar”. Han låter och beter sig som den där katten och vi har bestämt oss för att han inte får se det mer. Filmen sa vi att vi glömt på Svallet och vi sätter inte på vår Boxee så att han kan titta på SVT play. Tur att han är för liten för att söka själv. Eftersom han tyker att nästan alla filmer är läskiga så har vi inte så mycket att alternera med men då får han helt enkelt inte titta på TV. Usch vad jag tycker illa om den där serien.
Att fåyskon verkar vara den största lyckan som hänt Alexander. Han avgudar sin lillebror och är fortfarande stolt som en tupp över honom. Trots att Alexander har ett häftigt humör som går ut över oss och de flesta som kommer i hans väg så verkar Edward vara den enda som han aldrig blir arg på. ”Hej fina lillebror” säger nästan varje gång han ser honom och pussarna haglar. Låt det få vara så här för dem hela livet. Att de får ha varandra.
Idag har vi röjt ur det som ska bli mitt arbetsrum och hittade då (bland en miljon andra saker) barnstolen från IKEA som Alexander hade när han var bebis. Han har ju haft Tripp-Trapp stolen också men den behöver de vara lite större för. I IKEA stolen sitter de djupt och med bord framför så den är perfekt som lekstol när de fortfarande behöver stöd. Eftersom Edward är en kille som älskar att vara med där det händer och aldrig vill ligga på golvet så tog vi fram den och nu kan han sitta med vid matbordet. Idag satt han länge och tittade på klosen jag lagt framför honom, det här är nog det bästa som hänt i hans korta lilla liv. Häromdagen när vi var i Bromma Blocks fick jag sätta honom upp i liggdelen med sufletten nere så att han kunde sitta och titta, det vara bara då han var nöjd. Att ligga ner var inte aktuellt för Tosic jr. Undrar när man kan byta till sittdelen? Har för mig att Alexander var ungefär fyra månader. Men jag vill ha med liggdelen när vi åker till Mexico så att han kan sova i den… Hmm, vi får se hur det går. Vi åker ju inte så mycket vagn jämfört med hur det var med Alexander då vi bodde i stan. Livet på landet är mindre fyllt av aktiviteter.
Glad kille med koll på läget!
Alexander älskar att sjunga och nu vid jul har vi sjungit mer än någonsin. Han har velat sjunga luciasånger och julsånger och Sjörörvar Fabbe varje dag. Om inte jag sjungit med honom så har han suttit vid datorn och talat om för mig vad jag ska spela på Spotify så att han kan sjunga med. Vi har många spellistor för honom och nu till jul hottade jag en jättebra lista med barnens favoriter. Åh vad han har varit nöjd. Här unde julhelgen hittade han en ny favorit som han lyssnat på om och om igen. ”Mamma spela ‘spiol o flöjt’” säger han. ”Spiol och flöjt” är då hans namn på ”Vi äro musikanter” som han inte kan få nog utav.
Det är härligt med hans musikintresse och jag hoppas att det alltid kommer att vara så. Även om han oftast hittar någon favorit som man då måste lyssna på 50 gånger om dagen periodvis så är tycker jag om att se honom sitta och sjunga och jag tycker att det är så kul att sjunga tillsammans.
Edward fick inte riktigt lika många julklappar som Alexander men han fick väldigt fina saker. Klossarna sitter han nu i stolen och tittar på och försöker ta i och är han ligger i spjlsängen tittar han fascinerat på sin nya mobil.
Klossar och spegelpingvin av mamma och pappa, Pingu bitdjur av Ola och Emma, Gosekanin av Nono och Mona.
Mobil och mobilarm, kofta och stickad body av mamma och pappa. Bodyn från Hilfiger bara av pappa eftersom det var en överraskning även för mig. Den har vi redan använt och älskar!
KOfta från kusinerna i England, pyjamas av Hasse och Ann-Sofie och stickad tröja och namnmössa av Inger. Bodyn var från mamma och pappa.
Av mormor och morfar fick han en Tripp-Trapp stol som nu står fint vid vårt köksbord.
Idag var det Alexanders dag med en rolig utflykt till Globen och Disney on Ice. Han tyckte att det var lite läskit under första akten när det var skelett och andra ondingar på isen men andra akten var riktigt rolig. Han är ju en känslig liten pojke som tycker att mycket är läskigt och han försöker inte dölja det. Efter första akten ville han gå hem men efteråt var han glad att vi stannat.
Edwards debut i Globen.
Disney on ice är en riktigt bra show för barn och välgjort så att även vi vuxna kan uppskatta det.
När vi kom hem spelade vi Alexanders julklappsspel, ett bokstavsspel och Bamse-Lotto. Han börjar kunna vänta på sin tur och vi hade så mysigt. Jag lät honom vinna första spelet och han var så stolt. Andra spelet, Bamse-Lotto, är ju slumpen så då vann jag och han kom trea och Dean sist men han tyckte att han vann när han inte kom sist. Det var tydligen viktigt att vinna. Undrar var det kommer ifrån… 
Innan det var dags att sova så lade Dean pussel med honom och läste böcker. Det var en dag med full fokus på Alexander. Skönt att kunna ha det även nu när lillebror tar mycket tid och uppmärksamhet.
Alexander fick som vanligt massor julklappar och det var vi so hade köpt många av dem. Vi hade samlat på oss under året och sedan när det närmade sig jul så önskade han sig ju saker som vi ville att han skulle ha. och så behövde han lite kläder… Ja, det går fort att skapa ett paketberg. Jag trodde aldrig att det skulle ta slut den kvällen när vi satt och slog in paket.
Räls och tåg från Thomas-tåget, skridskor, ficklampa och liten bärgningsbil från mamma och pappa.
Lära-läsa spel, Bamse Lotto och bil till den lilla bärgningsbilen från mamma och pappa och bilpussel från Ola och Emma.
Doktorsväskan från mormor och morfar, filmerna ”Bilar 2″ och ”Pettson & Findus” av mamma och pappa och olika räkna och läsa böcker av mormor och morfar, farfar Nonoo och Mona, och av mamma och pappa.
Den efterlängtade sopbilen av mamma och pappa, siffror och bokstäver till magnettavlan av mamma och pappa (vi har alltid slut M och A när vi ska skriva) och bok av farfar Ola & Emma.
Enormt älskade Thomas tåget pyjamasar av Cookseys i Englan (han sover i dem varje natt) och lite choklad och bild på sin yngsta kusin. Raka botar till Brio tågbanan av mormor och morfar och stickade sockar och godis av Inger.
Lektält (så att vi skulle slippa kartongkojan i badrummet), pussel och bilar av mamma och pappa, räknebok av farfar Nono & Mona.
Dessutom hade vi ekiperat honom och gladast blev han över skjortan. Jag har fått en skjorta” skrek han rakt ut när han öppnade den. Lite oväntad men härlig reaktion. Vit skjorta och randig tröja från Zara, Tröja från Cos, hoodie från Benetton och ett underställ lager 1.
Han hade önskat sig en sopbil mest av allt av tomten och dessutom ville han ha skridskor och en doktorsväska. Det är dock Thomaståget pyjamasarna som varit mest älskade hittills. Han leker också lite doktor men skridskorna vill han inte prova och sopbilen tycker han är för liten. Han ville ha en ”gigantisk”. Fy på mig som köpte fel… Trodde inte att han skulle reagera på det men det gjorde han. Men vi har spelat en hel del spel och pusslat vilket är roligt.
 Edward har hunnit bli två månader och han är en så fantastisk liten pojke. Helt annorlunda än sin storebror men lika underbar och älskad. Han är en riktig mammas pojke som vill vara hos mig och som skiner som en sol när han ser mig. På morgonen när han vaknar så skrattar han högt när jag pratar med honom och han ligger och gurglar av lycka. Han ”pratar” mycket med sina små bebisljud och sprattlar mycket med armar och ben. När han är sur eller arg så gör benen som små trumpinnar och när han är glad så viftar han vilt med armarna. Tyst är han sällan, oavsett om det är ljud av glädje eller ilska så låter han mycket. När jag pratar med honom så svarar han mig med sina små ljud och han tycker att det är kul när jag härmar honom.
Han är en väldigt lugn och snäll liten kille som är lätt att ta med sig. Om jag sätter honom i bilen eller vagnen så sover han. Hårt! På dagis undrar de om han någonsin är vaken eftersom jag alltid kommer med en stensovande kille på armen som jag just tagit ut ur bilen. När vi är ute och shoppar så sover han så hårt så att jag får väcka honom för att ge honom mat och byta blöja. Om vi är ute en hel dag så får man betala priset av en kille som äter ikapp på kvällen/natten men så får det vara ibland.
Edward sover också mycket men de senaste veckorna har han börjat vara vaken en hel del på dagarna när vi är hemma. Han är nyfiken och vill vara med hela tiden när han är vaken. Att ligga på golvet själv är ett guds straff och då luftar han lungorna så at det helter duga. Han kan verkligen bli arg som ett bi om han inte blir buren när han vill det. Och det vill han ju nästan hela tiden när han är vaken. Babygymet kan vara okej i några minuter ibland och om han får sitta precis bredvid mig så kan han också vara nöjd i babysittern lite längre stunder. Men att ligga på mage på golvet är det värsta han vet. Det är lite konstigt för han är väldigt stark i nacken och har inga proble att hålla upp huvudet men han bara vägrar ligga så. Han får ligga p mage i mitt knä eller på mitt bröst istället så att han får lite uppsikt över mig eller rummet. Då är han nöjd.
På nätterna äter han oftast bara en gång. Han har en annan dygnsrytm än Alexander och sover kväll och natt för att sedan vara vaken på förmiddagen medan Alexander alltid var vaken på kvällen och sov natt och förmiddag. Nu somnar Alexander oftast vid åtta och då kan man lägga Edward också så att vi kan få lite saker gjorda på kvällarna. Han vill somna nära någon men när han sover kan man gå därifrån. Sedan äter han när jag går och lägger mig, oftast vid elva, och sedan en gång på natten. Han vaknar när den första av oss andra vaknar, det kan vara sju eller nio men han vaknar aldrig först. Antagligen sover han så bra för att han inte behöver så mycket mat på natten, han äter väldigt ofta på dagtid istället. Han verkar vara lite känslig med sömnen för om han blir övertrött så får han svårt att somna och då är det bara att äta sig till sömns som gäller. Det går ju bra men det blir bara jag som kan lägga honom då.
Han är som sagt väldigt mammig och vill vara nära hela tiden, helst ska man bära honom och visa saker hela dagarna här hemma, och han tycker inte att pappa är lika bra som mamma än. Men pappa har en talnag som vi uppskattar och det är rapa lillen. När han får lite ont i magen så är det bästa att få ligga mot pappas håra axel och rapa. Det är något som är nytt för oss, Alexander behövde aldrig rapas men Edward måste rapas och han kräks också lite ibland för att han ätit för mycket. Det är en glupsk kille som äter väligt fort och då får han också i sig mycket luft. Han har lite onti magen ibland och då blir det väldigt gnälligt här hemma. Så snart han fått ut det han ska i blöjan så brukar det bli bättre men vissa dagar så är det lite jobbigt.
För varje vecka som går så kräver han mer och mer uppmärksamhet. Han vill att jag ska visa saker och jag måste ge honom full fokus. Det går inte att fuska och försöka göra något annat som att plocka i köket eller sminka sig samtidigt. Han är bara riktigt glad om jag sitter ner och har ögonkontakt när jag pratar med honom. Han gråter inte särskilt mycket men han gör missnöjda ljud för att berätta när han inte är nöjd. Det är oftast när han är hungrig eller övertrött som han faller över till att gråta. Det är skönt. Bland det bästa han vet är när jag visar honom saker och när jag sitter och härmar hans ljud och rörelser. Det är riktigt roligt.
Motoriken har också utvecklats rejält. Han kan slå efter saker nu, som mobilen på babysittern, och det syns att kan kämpar för att komma åt vissa leksaker men han kan inte greppa. Han har också nästan börjat vända sig. Han kan vända överkroppen åt det håll han vill rulla men får inte riktigt med sig höfterna så det är inte längt bort tills han lägger sig som han vill.
Han blir också sötare och sötare för varje dag som går. Hans drag börjar framträda och hans ögonfransar växer. Han är fortfarande lik Alexander och mig med farfar Nono säger att han är lik bebis-Dean också så det finns drag av oss båda i den här killen. För varje dag som går tycker jag ändå att han blir mer och mer lik mig på mitt ettårskort som hänger hemma hos mina föräldrar.
Min minsting vill vara nära hela tiden. Han sover i vår säng och på dagarna sover han helst middag i den. Om han somnat hårt i min famn kan ja ibland lyckas lägga honom i vaggan men om han börjar bli trött och jag går för att lägga honom så är det bara i vår säng som han somnar lätt. Allt annat är en chansning så det blir oftast hos oss han vilar. Gosungen. En kille till med många namn. Eddisen, Eddie Lee, Piglet, godisunge… Jag är så kär i honom.
Morgonmys
Glad åt sin mamma
 Sover gott
Planerar hur han ska komma åt att ta i de där retsamma blommorna.
Trött efter maten
Sprallar på golvet när mamma ger full uppmärksamhet
Har du tänkt lämna mig här?
På väg
Mammas söta älskling
Finaste
Idag bokade vi en resa. Den 11 Mars åker vi till Cancun med mormor och morfar för två veckor i solen. Vi har tidigare funderat på Florida med Disneyworld, Miami Beach och Key West men jag har känt sedan Edward föddes att jag gärna bara vill åka till ett ställe där vi kan bada, äta gott och njuta av värmen så det här blev perfekt. I Cancun får vi både värme, fin strand och bra shopping.
Hotell Riu Cancun
Hotellet är gigantiskt med all inclusive och alla aktiviteter man kan tänka sig. Jag har varit i Mexico när jag var gravid med Alexander, då i Playa del Carmen och Tulum, och vet att det finns massor med utflykter att åka på. Både jag och Dean har sett Chichen itza men det är verkligen något som jag tycker att mormor och morfar ska åka och titta på.
Om man inte åker på utflykt kan man hänga här, i poolen eller i havet.
Eller dricka något gott på balkongen?
Men mest av allt ska vi bada. Bada bada bada!
Alexander längtar redan och pratar om Thailand när han ser bilderna. Han säger att han vill plocka snäckor med pappa på stranden och det ska nog bli en hel del av det. Ljuvliga ljuvliga dagar tillsammans.
Nu gäller det bara att komma i form och få bort de sista gravidkilona. Jag har tio veckor på mig och vi börjar imorgon med at bränna lite kalorier på mellandagsrean. Sen är det kanske dags för en strikt LCHF diet i två veckor?
Julafton började lika lugnt som dagen innan. Barnen sov länge och förmiddagen förflöt utan större aktivitet. Eller egentligen vaknade Alexander först klockan sju, frågade om det var julafton och när jag sa ja somnade han om i två timmar till. Nästa gång han vaknade, vid nio, sprang han upp till sin julstrumpa där han hittade godis, filmerna vi hade fått av Bibi och lite pennor ch vattenfärger att måla med. Han har ju blivit så duktig på att skriva bokstäverna så jag tyckte att han behövde blyertspennor i färg så att det blir roligare att skriva.
Mitt på dagen gick vi en promenad med Edward i vagnen som nu fått vintehjul och Alexander på snowracern.
Dean poserar vid Gällstaöeken.
Vi stannade till på dagis och åkte snowracer på stora snökullen som är har plogats upp och så blev det lite snöbollskastning.
Hemma igen så hann vi bara duscha och få på oss kläder så var det dags för Kalle. Edward fick duscha med mig för första gången och han älskade det. Mammas pojke precis som sin bror. Jag satt på golvet med honom på benen och han bara skrattade och njöt.
All mat var redan förberedd sedan dagen innan så vi kokade potatis och ägg och ställde sedan fram allt igen när Kalle var över. Riktigt mysigt och gott. Det var en väldigt lugn och skön julafton.
Julmat var inget vidare tyckte Alexander. Han åt bara potatis, köttbullar och korv hela julen.
Efter middagen så var en av våra grannar tomte och Alexander var så uppspelt. Inte ett dugg blyg utan bara glad och lite flamsig. Han ville ge tomten paket (saker han lagt i en kaarong) och tjoade och tjimmade. Han hjälpte till att dela ut paketen tomten hade med sig och när tomten gått så läste Dean och morfar på paketen medan Alexander delade ut dem. Det blev en ansenlig hög med paket även i år. Vi tänte att det inte skulle bli så mycket då vi inte är så många men det var mer än fullt under granen i år också. Alexander fick allt han önskade sig och lite till. Han var ömsom glad, ömsom övertrött och högljudd på kvällen men mycket nöjd. Han somnade inte förrän framåt tiotiden för det fanns så mycket att göra. Årets lärdom är nog att tomten gärna får komma tidigare så att han inte hinner bli så trött innan det är dags. Anspänningen av förväntan gör att han blir ännu tröttare än vanligt och det är länge att vänta till halv sex på tomten för att sedan bara ha några timmar på sig att leka med alla saker. Men han hade i alla fall tålamod att öppna alla klappar i år och han blev glad för allt.
Edward hängde mest i soffan och hans paket öppnae vi sist av alla eftersom han inte förstår något av detta än men han var i alla fall med.
Det var en mysig julafton men den gick väldigt fort. Antagligen för att vi sov så länge och det är fullt upp med att komma sig ut med båda barnen, sedan duscha dem och få på dem kläder innan Kalle. Det är först idag på juldage som vi hunnit slappna av och njuta av lugnet och titta på alla saker vi fick.
My precious. Nu ska jag baka! Fin KitchenAid i skimrande Pärlvit pryder nu vår köksbänk. Dean och jag ska köpa vår julklapp till varandra nu i mellandagarna, ett Sonos sound system.
En liten julehälsning från familjen Tosic till alla våra vänner som läser bloggen!
Årets julkort, fram och baksida.
|
|
SENASTE KOMMENTARER