|
|
|||
|
…är lillebror. Trots att klockan är över elva och han är trött och spänd inför morgondagen så tänker han mest på lillebror. Han ska lägga sig och sova och lillebror gnyr lite vid mitt bröst. Då skjuter han över sin älskade kanin och säger ”Lillebror får låna den”. Den ultimata självuppoffringen och kärleksbetygelsen. Sedan somnar han intill sin pappa. Min älskade unge med det stora hjärtat.
I år har vi verkligen gjort allt traditionellt julstök. Lussebullar, pepparkakor, julgodis, fullt med julpynt och julblommor i huset har kommit till dag för dag och helgen före jul bakade vi pepparkakshus och klädde julgranen. Pepparkakshusbaket var lite för tålamodskrävande för Alexander så hans hus blev bara halvfärdigt första dagen och dessutom la han sig på det så att jag har fick laga taket men han gjorde det klart innan jul i alla fall. Att klä granen var esbland det roligaste julstöket tyckte Alexander. Jag satte dit de ömtåligaste kulorna och figurerna högt upp på granen medan han var på simlekis på treje advent och sedan klädde vi resten tillsammans när han kom hem. Supermysigt! Han älskade det verkligen och gjorde så fint. Vår tremetersgran är nu helt överållad med pynt ”American Style” men det gillar jag och uppenbarligen han också. Han är både stolt och nöjd. Det är svårt att få en tre och ett halvtårings engagemang någon längre stund, både pepparkaksbak och pepparkakshusdekoration har blivit lite ensamt för mig efter en stund men julgranen hade hur mycket tålamod som helst för. Det är roligt när vi kan göra saker tillsammans. Han hade vissa favoritgrenar som fick flera pynt på sig så där har jag flyttat några men han var riktigt duktig på att välja pynt och att hänga på olika ställen runt granen. Han hade verkligen intresse för julgranspyntning. Vi har firat lucia på dagis och i är sjöng han så fint och kunde alla sångerna. Men det är klart, vi har sjungit och lyssnat på julsånger i veckor nu och han älskar verkligen när vi sjunger tillsammans. Det är roligt att kunna göra det med honom. Vi delar ju inte dirkekt intresset för att köra bilar och tåg men musiken har vi gemensamt och det är jag så väldigt glad för. Tidigare år har vi också sjungit hemma men när det har varit en stor folksamling som lyssnar har han blivit för blyg och inte sjungit utan bara klamrat sig på fröken. I år behövde han inte stöd av någon fröken och han sjung med i alla sångerna med stort engagemang. Mitt hjärta sprack lite av stolthet… Både för att han var så duktig på att sjunga och för att han vågade. Hela december har bara varit en lång förberedelse för jul, nästan ett heltidsjobb faktiskt. Jag undrar hur man hinner med allt om man jobbar. Å andra sidan var det ingen sista minuten stress alls i år och det mesta har faktiskt bara varit roligt. För att jag har haft tid att ägna mig åt det utan stress och press.. Julklapparna var inhandlade för mer än en vecka sedan och fyra dagar före julafton var all mat och dryck i huset. Jag har inte behövt trängas i julruschen alls. Men allt har gått så fort och plötsligt är det dags. Vi har pyntat huset, öppnat 23 luckor, sett 23 avsnitt julkalender, sett 6 avsnitt Pettson & Findus tomtemaskin om och om igen, bakat, lussat och köpt julklappar i en hel månad och det återstår bara att lägga huvudet på kudden så kommer jag att vakna upp på julafton. Alexanders julafton. Vart tog december vägen? Det var ju alldeles nyss november och julpyntet kom ner från vinden och imorgon är dagen allt handlar om. Sedan är det bara en vecka till glada julen bäres ut ut ut…
Edward höll mig sällskap under första delen av julgranspyntningen medan jag hängde upp allt ömtåligt.
Min lille dekoratör.
Granen i full juleskrud.
Charmtrollet Edward har växt massor sin andra månad i livet.
Jag har utvecklat mina hemmafrutalanger ordentligt och den här månaden har jag bakat mer än gjort i hela mitt samlade liv tidigare. Här är det ischoklad och Rocky Road.
Mommen och Edward dan före dan.
Jul i vårt hus. Första och kanske enda (?) julen vi firar här hemma. Jag hoppas att vi gör det igen. Det är så mysigt! Imorse sov barnen till halv nio och sedan studsade Alexander upp. Medan jag och Dean låg kvar i sängen och mös med Edward så lekte Alexander med morfar och i köket fixade mormor och mommen frukost. En riktigt skön morgon. Det var en lugn dag, killarna gick en promenad och lekte ute i snön. Morfar skottade och Dean och Alexander busade i snön efter promenaden. Inomhus gorde jag och mormor och mamma iordning för kvällens julbord eftersom min morbror Ola och hans Emma kom på julmiddag.
Vi har riktigt mycket snö nu och de fortsätter att komma lite mer nästan varje dag.
Delar av julbordet innan gästerna anlände.
Dukat för julfest.
Bus med Ola och Emma. Alexander som hade busat hela dagen somnade vid fyra och sov i två timmar så sedan var det full fart på honom fram till halv tolv. Förväntansfull inför morgondagen somnade han till sist. Det blir en stor dag imorgon!
Alexander och jag gjorde var sitt pepparkakshus förra helgen. Alexnder hade inte tålamod att göra sitt färdigt och dessutom la han sig på det så att taket sprack och fick lagas men under veckan gjorde han det klart. Mitt hus pryder nu vitrinskåpet uppe i vardagsrummet.
Alexander ville ha sitt hus i sitt lekrum under TVn så då fick han det.
Där står huset så fint med ett kort han gjort på dagis.
Närbild på taket som tyvärr rasade in och fick lagas. Jag tror att han har förstått nu att de är lite ömtåliga de här husen.
Charmigaste pepparkakshuset. Lite hjälp fick han av mig att sätta färg runt fönster och rita hjärtan men det är han som har valt färg och instruerat hur det ska se ut. taket är hans helt egna alster. Det märktes fort att det var för svårt att hantera spritsen så han fick bara använda inköpta kristyrtuber och det tyckte han var mycket roligare för då kunde han själv. Inatt gick en epok i graven, Alexander och napparns epok. Efter tre dagards tvekande ställde han igår skålen med nappar under granen för att tompenissarna skulle få dem och i utbyte skulle lämna en fin present, helst en lyftkran. Jag trodde inte att han skulle göra det men längtan efter lyftkranen blev tillräckligt stark. Jag hade visat honom en bild på Instagram där hans kompis Felix satt med sin stora lyftkran efter att ha lämnat sina nappar till tomten och det var det som gjorde att han blev intresserad. Sedan backade han ur två kvällar och valde nappen istället men igår tog vi hem napparna från dagis och han protesterade inte mot det. När det sedan blev dags att göra sig klar för att gå och sova sprang han plötsligt upp från Tv rummet där nere och ryckte åt sig nappskålen i köket och ställde den under granen. När vi sedan skulle sova låg tre nappar på golvet vid sängen och dem gick han också och la i skålen utan att vara ledsen. Jag filmade honom då men han var väldigt medveten om att jag filmade så det blev inte så naturligt, fast det går i alla fall att se att han inte är ledsen. Han skuttar glatt tillbaka till sitt rum när han lämnat dem. I natt vaknade han med en ilsken hosta och då tänkte jag att det var kört, att han skulle vråla efter nappen men inte ett ljud om den Det var Dean som glömde av sig och frågade om han ville ha napp men jag sa bara att tomtenissarna skulle komma och hämta dem och Alexander nöjde sig utan problem med kaninen. Sedan när vi vaknade imorse så var lyckan fullständig, napparna var borta! Det var nästan lika intressant som att det stod ett GIGANTISKT paket vid granen som var till honom. Vi kom sent till dagis idag för vi var tvugna att montera lyftkranen och provköra den men det var det värt. Det gick faktiskt rätt bra att få honom till dagis ändå, han är så mycket gladare nu när han är på stora avdelningen på dagarna. Igår var han så stolt över att ha ätit julbord med de stora barnen och sa att ”De är faktiskt ännu snällare på Kompassen! (stora avdelningen)” och idag ville han att ag skulle lämna honom där men han fick ha samling på hemavdelningen först. Efter jul blir han ju ett kompassenbarn på heltid och det är han (och vi) så glad för. Antagligen hjälpte det till i beslutet att sluta med napp, han känner sig stor nu. Var är min bebis-Alexander?
Alexander och Edward är så lika varandra men ändå så olika. Ju mer vi lär känna Edward s inser vi att det är en helt annan personlighet och nu håller han också på att utveckla sitt eget utseende mer och mer. Ögonen blir mer och mer bruna, hans huvudform är mer fyrkantig än Alexnders och han är större och mer kompakt. Han är framförallt en helt egen individ som vill ha mycket kontakt. Han vill ha ögonkontakt hela tiden när han är pigg och vaken. På förmiddagen är han en glad kille som skrattar när man pratar med honom och som gråter om man lämnar honom. Det går inte att lägga ner honom några längre stunder. Tll och med när han ammar vill han ha ögonkontakt när han är pigg vilket gör att han ibland försöker slita sönder mina bröst för att han vägrar släppa när han ska titta på mig. När han är trött och ska sova så vill han göra det på någons bröst och om man lägger ner honom när han bara halvsover så blir det liv i luckan. Om vi ligger i sängen när han ska somna så vill han ha sitt huvud nära mitt och hålla ett stadigt tag med handen om mitt finger. Bara så att jag inte smiter. Alexander var helt annorlunda, han har aldrig sökt så mycket ögonkontakt, omgivningen har varit mycket roligare och när han hade somnat kunde man gaska lätt lägga honom någonstans. Var spelade inte så stor roll. Edward sover bäst om han får ligga i vår säng, även på dagarna, och verkar behöva mycket trygghet. När vi var borta i helgen så stördes alla hans rutiner men Alexander påverkades inte så mycket av miljöombyte. När jag var på stan förra veckan med Edward så fick jag ta upp honom ur vagnen med jämna mellanrum och prata med honom, titta honom i ögonen och mysa lite för att han skulle vara nöjd. Alexander sova alltid så länge vagnen rullade och tyckte att allt var roligare än att titta på mig om han var vaken. Vilken skillnad det är på dem där! Edward verkar bry sig mest om mig och mindre om omgivningen. Jag hade inte förstått hur olika barn kunde vara men det är tydligt att varje barn är sin egen individ med ett medfött temperament och unika behov. Även om det är lite krävande så älskar jag att Edward är ett bärbarn, han är så otroligt mysig. Edward är en liten pratare. Han gör väldigt mycket ljud hela tiden. Han grymtar och morrar och gör små ljud av välmående beroende på hur han mår. Han har en del magknip och då kvider han. Han grymtar när han är hungrig. Han morrar när han byter position i sömnen eller när man flyttar på honom. Och han gör små lyckoljud när han får ligga vid bröstet och äta när han varit riktigt hungrig. Han har liksom ett eget sätt att uttrycka sig med ljud redan nu. Dessutom har han börjat ”prata” med mig när han är pigg och vaken. Han skrattar och gör olika ljud när han tittar på mig och man ser hur han liksom uttrycker sig. Väldigt gulligt. Alexander pratade också men hande inte lika mycket ljud för sig när han inte ”pratade”. Undrar om Edward kommer att bli lika verbal och snackig som storebror? Herregud vilket tjatter vi kommer att ha här hemma då. Alexander hade temperament från början och Edward känns lugnare men ändå bestämd. Det går inte att vänta lite med maten för då får man veta att man lever. Han verkar mer styrd av rutiner och är redan ganska regelbunden i mat och sovtider så jag gissar att han inte kommer att kunna hänga med och ”äta när det bjuds” eller ”sova nån timme hit eller dit” som Alexander gjorde. Honom kunde man alltid rucka på tiderna med men vi får se om det kommer att fungera med den här. De är lika men så olika. Och så söta! I Skåne fick vi fina presenter till killarna.
Edward fick en härlig mysdress med sockar av Nono och Mona.
Av Ekisarna fick han en två-års present.
Och Alexander hade tur och fick ett fotbollsspel av Ekisarna. Dessutom fick han ärva massor med saker som han blev överlycklig för. Skrivbord, pulka, ett rosa mjukdjur som säger ”boink” när man kastar det (stor favorit!) och några DVD filmer för barn inklusive Nemo. Vi åkte hemåt med bilen full med fina saker!
I hlegen har vi varit i Skåne och hälsat på. Det var länge sedan sist, jättelänge sedan. Jag kan faktiskt inte minnas när det var senast… Jag tänker att det borde ha varit i våras men det kan ha varit förra julen. Tokigt!Alla i Deans familj kom och hälsade på oss i somras så då blev det inte av att vi åkte ner och sedan var jag för höggravid för att åka och sedan kom Edward och nu kom vi äntligen iväg. Men det var nära att det inte blev av eftersom snöstormen hade kunnat göra så att vi inte kunde åka. Tack och lov så mojnade den och vi kom iväg. Sju och en halv timmes resa senare så var vi framme och det gick bra. Vi körde på kvällen så att illarna sov större delen av vägen så att ingen skulle må illa. Ett litet stopp i Södertälje för illamående hade vi men sedan övertygade jag Alexander om att inte leka med iPaden, telefonen eller någon bok och då gick det bra sen. Efter middag i Nyköping sov han resten av vägen. På fredagen blev det lite shopping på Väla som blivit så fantastiskt bra. I love! Alla bra affärer på kompakt yta och det är fräscht med bra layout i butikerna. Zara är till exempel mycket bättre, mer överskådligt, än de trånga Stockholmsbutikerna. Med två barn så blev det dock inte så effektiv shopping för oss, speciellt inte för Dean, men lite julklappar fick vi med oss och jag fick två par byxor på Zara. Jag har ju några kila kvar till matchvikt och jag måste ha något att ta på mig…
Dean och Edward i restaurangen.
Edward börjar bli nyfiken på sin omgivning och fick sitta framåt och spana för att vara nöjd.
Alexander sprang runt som en vilde och ville köpa allt han såg. Vi sa varje gång att han fick önska av tomten och han blev mer och mer frustrerad. Till slut när han fick syn på sin efterlängtade sopbil och jag sa att han skulle få önska av tomten bröt han ihop och skrek ”Det är inte roligt att önska av tomten”. Lärdom, inte gå till leksaksbutikern med barn strax före jul. Men han accepterade i alla fall och medan Dean gick vidare med honom köpte jag två paket och slog in. Sedan berättade jag för honom att jag träffat tomten som skickat paket till honom och då var lyckan gjord. Nu väntar han otåligt på julafton och pratar om att han minsann fått paket.
På fredag kväll var det middag hos Nono och Mona med Ekisarna och Alexander hade så roligt med sina kusiner. Bus hela kvällen och stup isäng framåt midnatt.
Dean är den tredje som försöker montera ihop det fina fotbollsspelet som Alexander fick av Ekisarna.
Edward hade en helt dussin villiga händer som tog hand om honom hela kvällen och helgen, perfekt för en kille som älskar att bli buren. En sak som jg tänkte på nu när vi kom hem är att Edward inte är lika anpassningsbar som Alexander. Alexander reagerade inte på miljöombyte och alla rutiner rullade på oavsett var man var. Edward förändrade sitt ätmönster och åt mindre på dagen och mer på natten när vi var borta, antagligen för att han inte kom till ro på dagarna och igår måndag när vi var hemma igen så åt han enligt sitt vanliga schema och sov då bra i natt med bara en ätpaus. Edward vill ju också ha mer kropps- och ögonkontakt än Alexander behövde så han är väl en känsligare liten kille helt enkelt.
Mys med Anna.
Utbildning med Lina, det här med data ska börjas tidigt. På lördag åkte Dean och Alexander kälke medan jag gjorde ett till kort stopp på Väla med Edward för att köpa en sak till Dean som sedan tyvärr visade sig vara slut. Sedan på kvällen var vi hos Ekisarna på middag.
Alexander tittade på Nemo som var lite läskig så han behövde sällskap. Han hämtade Lars med jämna mellanrum och här har han fått stöd av Lina och Anna.
Lite läskigt för en liten kille.
Edward sov igenom kvällen i olika famnar, här hos Bibi. På söndag fick vi åka tidigt eftersom en snöstorm drog in över Skåne och en klass 2 varning utfärdades. Vi stannade till och tittade på Annas nya fina lägenhet vid lunch och sedan bar det av. Nästan åtta timmar tog det hem med alla stopp men Alexander mådde bra och sov i några timmar på eftermiddagen så det var ändå en bra resa. Snö och blåst i Skåne när vi åkte, sedan lugnt några timmar och sedan snö och blåst i Stockholm när vi närmade oss hemmet igen så det tog sin tid.
Dean kör i snöstormen och försöker få Edward att inte spotta ut nappen och vara arg. Det var en mysig helg men som allti så går det väldigt fort. Men nu ses vi januari på dopet igen så det är inte så länge kvar. Alexander har hunnit bli drygt tre och ett halvt år. Oftast när jag skriver de här inläggen om hans utveckling brukar jag skriva att det blir roligare och roligare, att det är den bästa åldern han varit i osv. Det kan jag inte skriva nu. Den här hösten har varit den jobbigaste och mest utmanande för oss som föräldrar. Han är ömsom ängel ömsom en liten ulv i fårakläder. Gos och mys avlöses med fula ord och våldsamma utbrott. Han kämpar med sitt humör och det gör vi också. Han blir så arg så att han tappar all självkontroll emellanåt och det är inte lätt att hantera honom då. Vi har prövat det mesta från att bli arga till att totalt ignorera honom men det som verkar fungera bäst och som vi använder nu är ett varningssystem där vi säger till honom lugnt att han inte får göra på ett visst sätt och om han gör det så kommer vi att göra si och så. Häromdagen så bråkade han till exempel vid matbordet och jag sa till honom att han skulle få gå från bordet hungrig om han inte slutade. Han slutade inte så då tog jag hans mat, slängde den i soporna och dukade av. Efter att han legat och gråtit och skrikit ett tag på golvet accepterade han läget och gick och gjorde något annat. Sen fick han så klart välling när han skulle sova men det var ändå en kännbar markering och sedan skötte han sig mycket bättre vid matbordet. Man måste helt enkelt vara hård och konsekvent med honom och göra allvar av sina hot. Det är bara så väldigt svårt när man älskar honom så mycket. Men det är ju för hans eget bästa och eftersom han har det temperament han har som gör honom svåruppfostrad så måste vi anpassa oss till det. Jag får ge en eloge till dagis som är bra på att hålla dialog om hur han uppför sig där så att vi kan prata med honom om bra och dåligt. Jag tror också att han kommer att må bättre av att vara i den stora gruppen nu efter jul eftersom vi märker att han påverkas negativt av att vara med de mindre barnen. Det ställs ju inte samma krav på en två och ett halvt åring som på en tre och ett halvt åring och han tar ju efter beteendet i gruppen till viss del. På den ljusa sidan så är han en fantastiskt smart och hjärtego liten prins. Han är så kärleksfull och gosig med oss och han är underbart snäll med Edward. Han ratar mycket om känslor och behöver väldigt mycket närhet för att må bra och vara glad. Vilken lycka att ha ett barn som älskar att gosa och kramas. Det senaste halvåret har han lärt sig så mycket. Han har lät sig räkna plus och minus, han har lärt sig läsa lättare ord och han vet vilka bokstäver alla kompisars namn börjar på. De säger på dagis att han är ovanligt begåvad och att de bara behöver nämna saker en gång så kan han det och han tycker om att visa vad han kan. De sista veckorn har han visat upp en fantastisk repertoar av julsånger som han kan varenda vers av. Allt han hör verkar fastna. Han tycker fortfarande om att sjunga och det gör vi nästan varje dag. Om vi inte sjunger så har vi på hans spellistor på Spotify så att han kan lyssna. Favoriterna just nu är Sjörövarfabbe och alla möjliga julsånger med Staffan Stalledräng och Pepparkakevisan i spetsen. På luia sjöng han så fint och kunde alla sångerna. Jag hade inte väntat mig att han skulle sjunga eftersom han brukar bli blyg när det är stora folksamlingar men han sjöng utan att tveka och i år höll han ingen fröken i handen. Han börjar bli stor. Han har gått på simlekis i höst och det har gått så där. Han behöver tid på sig när han ska göra något nytt och hinner inte riktigt vänja sig vid varje övning innan det är dags för nästa. När han väl gör övningen och vågar så tycker han att det är roligt men han tvekar alltid och trilskas. Såda har han alltid varit, han måste ”tvingas” eller vad man nu ska kalla det för att prova nya saker men när han väl gjort det så är han stolt och vill göra det igen. Den där tvekan verkar vara rotad i hans oförmåsga att ”ställa om”. Han vill alltid göra det han just håller på med och om en ny aktivitet föreslås så vill han inte byta även om det nya är roligare. Sådan är han på dagis också. Ärhan ute vill han inte gå in, är han inne vill han inte gå ut. Han vill inte avbryta leken för att äta. Pedagogerna och vi måste alltid förvarna om att nu ska vi snart föra något annat för annars blir det jobbigt för honom. Alla barn är obenägna till förändring men han är extra obenägen. Trygghetssökande? Vi jobbar med att få honom att våga mer av egen vilja, att ta sig för nya saker och när han inte gör det av egen vilja så pushar vi honom för att vi ser hur glad han blir efteråt. Bilintresset har börjat mattas av och han tillbringar mycket tid med pyssel. Vist kör han bilar och bygger tågbanor fortfarande men inte bara. Han tycker om att pärla, leka med play-doh och att rita och han gillar verkligen sina räkne-och läseböcker. Dem kan vi sitta med hur länge som helst. Det är kul att han hittar nya intressen och att vi kan göra saker tillsammans. Att leka med bilar tröttnar jag tyvärr rätt snabbt på men jag sitter gärna länge och läser och sjunger och pysslar. Hans vackar ögon som varit blå från födseln blir sakta men säkert gröngrå. Det är en process som pågått sedan han var liten men nu kan man inte säga att de är blå längre. Det är någon gråmelering med inslag av gröna och bruna stänk. Fortfarande lika stora och vackra med enormt långa ögonfransar tittar han på mig och får mitt hjärta att smälta. Mitt lilla underbara hjärta som jag älskar så mycket. Snön viner utanför och Stockholm sår stilla. Dean är fast i Köpenhamn för att Arlanda är nästan stängt och idag går man inte ut om man inte måste. Jag skjutsade Alexander till dagis imorse och det snöade så mycket att jag bitvis hade svårt att komma framm där det drivit ihop som mest, trots dubbdäck och fyrhjulsdrift. Tur att jag inte skulle åka med lilla bilen, då hade han fått vara hemma idag. På dagis sa de att många inte kom idag för att föräldrarna inte orkade ta sig ut och det förstår jag. Edward kunde inte ens andas för att det blåste så hårt och om jag vetat det skulle jag också stannat hemma. Men nu är han där och han måste hämtas också. Det är rätt kallt här hemma också så jag bestämde mig för att bada med Edward för att själv få värma mig. Jag satte honom i babysittern medan jag tappade upp vattnet men han somnade så jag hann ligga i bubbelbadet och titta på stormen länge. Det var när jag slog av bubbelfunktionen som han vaknade, då blev det för tyst. Jag tappade i lite kallt vatten så att det blev lite ljummet och så fick han bada med mig och han älskade det. Det var så skönt att ligga där i det ljumna vattnet och vi badade länge. Jag gjorde som jag kom ihåg från babysimmet, lät honom flyta i mina händer på rygg och på mage och det gick jättebra. Han var bekväm i vattnet och han fick ligga mot min axel och sedan vila på mina knän. Det var så mysigt på min axel i det ljumna vattnet så att han somnade en stund. Bebisar får inte gå på babysm förrän de är tre månader men det här är ju ett bra sätt att börja vänja dem vid vatten. Alexander har också badat och duschat sedan han var väligt liten och han har alltid älskat det. Hoppas att Edward också fortsätter att tycka om det så att vi slipper bråk för att få in honom i duschen som det är med många barn. Det här är ju familjen vattendjur som älskar att bada och duscha! Det är riktigt mysigt att titta på stormen utanför och njuta inne. De värsta vindarna verkar ha lugnat sig för nu han jag se nästan bort till Ekerövägen igen, nyss såg jag bara till badplatsen.
En stackars granne som kämpar sig fram i snön kom också med.
Utanför TV-rummet
I Alexanders sovrum ser man inte ut.
Dagens julklapp till mig själv. Gnistrande vingar som matchar snön. Jag lyckades fånga hans ljuvliga skratt på bild igår. Det gäller att håva fram telefonen med kameran fort och det finns ingen tid att låta den fokusera så därför är de lite suddiga. Så fort han ser telefonen eller kameran så blir han nyfiken, slutar skratta och tittar frågande på den. Men man kan i alla fall se hur charmigt leende han har på de här lätt suddiga bilderna.
Glädjen lyser ur ögonen på Alexander som måste vara världens stoltaste storebror just nu.
Han ser ut som en liten ängel våran storebror.
”Titta det är min fina lillebror!”
”Kom lillebror så kramas vi!” Det är en lätt mörbultad lillebror som inte alltid är med på noterna men alexander är så gld och stolt över sin lillebror så vi låter honom hållas till en viss gräns. Vem kan säga nej till en treåring som vill krama lillebror? Eller pussa och gosa. Det måste man ju få göra när man är så stolt och glad som han är.
Men ibland måste mamma ge en hjälpande hand och rädda lillebror från anstormningen av kärleksyttringar.
I natt la sig isen på vattnet i viken utanför oss. Jag satt och tittade på vågorna igår och undrade när den skulle komma för innanför bryggan hade det lagt ett vitt täcke. Nu är den här och vi har också ett lätt snöfall ute. Från gårdagens -15 så är vi nu nere på ensiffrigt, hoppas bara att det inte börjar töa. Jag vill ha en vit jul. Väldigt vit. Snö i drivor ska det vara.
Edward ligger snällt i sitt babygym och pratar med figurerna, det är första gången det hänt att han legat nöjd där en längre stund. Jag tror att jag ska fira det (och snön) med en kopp te. Idag fick jag det första riktiga skrattet av Edward.Den senaste veckan har det varit väldigt många leenden och jag har också lärt mig en del knep för att framkalla dem. Prata med ljus röst och gå med fingrarna på magen, killa honom på inderna eller vifta med den röda hunden Dempsey framör honom. Dempsey var en favorit hos Alexander också och nu hänger den i en tavla ovanför skötbordet där Edward fascinerat betraktar honom långa stunder. Edward är kittlig och rycker också bort fötterna om man killar honom under dem och det går att killa honom på överkroppen också, på revbenen och under armarna. Roligast verkar det konstigt nog vara på kinderna och vid halsen. Det första skrattet kom ikväll i köket och det var oväntat för idag har varit en ovanligt gnällig dag. Nu ikväll har det varit vrål och gnäll och ett väldigt fäktande med armarna så jag blev så förvånad när jag gick ut i köket, la honom på rygg i mina händer framför mig och pratade med honom. Då sprac han plötsligt upp i ett stort leende och gjorde små gurglande ljud. Det vara de inte så länge men det var magiskt. Han är så söt min lilla minsting.
Jag hann så klart inte få något foto av det men här ligger han nerbäddad i vår säng lite senare och är så söt. Lillhjärtat. Igår var det första advent och vi hade en fullspäcad dag med julaktiviteter. Vi började morgonen med att fotografera killarna i sina tomtedressar för årets julkort. Alexander var först helt omöjlig att få att sitta stilla och se normal ut, han skulle hoppa och sparka och göra konstiga miner men till slut hittade vi ett knep. Jag stod bakom Dean och berättade historier om kungen, prinsessan och brandbilarna så att han var koncentrerad på det istället för på att kameran var där. Det blev en hel del fina bilder på honom faktiskt. Edward var så klart svårare att fotografera och där vet jag inte riktigt om vi måste ge det ett försök till han måste vara pigg och vi måste vara snabbare på att fånga hans rörelser. Men det blev några bilder på honom och några bilder på Alexander och Edward tillsammans i alla fall.
Lite mindre nöjd i babysittern så klart men ändå helt okej…
…tills mössan trillade ner i alla fall. Det är ju inte kul!
Bort med mössan så är livet bra igen!
Alexander fick tända det första ljuset som han trånat efter i flera dagar.
Men det behövdes tvåhandsfattning.
Vår nya ljusstake, ”Tomten – här finns det bara snälla barn”. Lite oklart om det är sant jus nu när Alexander är inne i en trotsigare och jobbigare period än någon gång tidigare men han är i alla fall väldigt nöjd med ljusstaken.
Sångstund i soffan med pappa då Alexander ville sjunga ”tipp tapp” och ”pepparkaksvisan” som verar vara på repertoaren för luciatåget på dagis.
Min fina nya lykta som jag köpte på julmarknaden i lördags står nu på skåpet i vårt sovrum.
Nya blommor i sovrumsfönstret mot baksidan också…
…och julstjärnor både i fönstret ovanför trappan och i det ovanför vasken. Vid lunch kom Lina och Olle och hälsade på så vi åt tillsammas, fikade av vårt hembakta julfika och åkte sen på en kort utflyt till äppelfabriken där Lina hade beställt av årets äppelglögg. Sedan blev det bråttom till simskolan med Alexander. Det var näst sista gången men vi tror inte att vi ska gå mer med honom för just nu är han bara bråig,lyssnar inte på läraren och gör precis som han vill i vattnet. Då kan vi lika gärna bara åka till simhallen med honom och låta honom leka. Dessutom måste han lära sig att om man inte lyder läraren så får man inte gå på ativiteter. Vi har redan betalt för fortsättningskursen efter jul men vi ska kolla om vi kan få byta den mot en babysimskurs eller skjuta upp Alexanders deltagande till nästa kurs för just nu vill vi inte att han ska få gå dit mer. Så en mysig första advent slutade med en hård diskussion med vår son om hur man uppför sig. Sånt är livet ibland och det är inte alltid bara rosenrött att vara förälder. Eller barn för den delen. Jag hade köpt en ny ljusstake med ett luciatåg till Alexanders rum och när jag hämtade paketet på vägen hem från simskolan så sa jag att det var tomten som skickat paket till Edward. Alexader tycktes ändå förstå att ha inte fick något efter hur han betett sig.
Snön har lagt sig som ett ordentligt täcke och kylan håller i sig. Igår åkte jag och Edward till stan för att träffa gamla mammagruppen och redan när vi gic hemifrån var det vitt på ön och snön fortsatte sedan att falla under dagen.
Vårt vackra vinterland. Vi tog bussen och tunnelbanan för att lättare kunna röra oss inne i city hela dagen.
Förmiddagen spendrade vi på leklandet på Kungsholmen då vissa hade sina tråringar med sig men eftersom jag skulle shoppa på eftermiddagen fic Alexander gå på dagis. Dean jobbade halvdag och hämtade honom efter lunch och spenderade dagen med att åka pulka på en dagiskompis gård. Leklandet på Kungsholmen är litet men perfekt för treåringarna och e har praktiska sitters för bebisarna. Edward ville så klart mest sitta i mitt nä men han kunde ligga i den en stund när han sov och här har han just vaknat. Han har min gamla kofta på sig dagen till ära, hans första cityshopping med mamma.
Dagen gic jättebra. Efter fika och lunch med mammagruppen blev det en heldag på stan med Västermalmsgallerian Åhléns City, Gallerian och NK. Han sov gott i sin vagn större delen av tiden men ville komma upp ibland och få lite ögonkontakt. Han är så väldigt kontaktsökande den här lilla killen. Här har vi matstopp för oss båda på NK. Jag fick räksallad och han fick mat och gos. Han gjorde sin NK debut mycket äldre än sin bror, han är ju nästan sex veckor och Alexander var bara några dagar. Lite kul att komma ihåg är att han lyckades irritera en blåhårig Östermalmstant första gången på NK. Han var hungrig och gnällde så jag beställde mat och när vi satte oss vid bordet så ställer sig tanten vid bordet bredvid deostrativt upp och ber med hög röst servitrisen att hjälpa henne hitta ett annat bord för hon har så ont i öronen och kan inte sita vid barnskrik. What? Det var barn i varenda del av serveringen och många lät så klart. Edward gnällde i någon minut men så snart han fått mat s somnade han om igen. Jag kunder ju inte vara tyst så jag sa bara till Edward (så pass högt att hon skulle höra det) att man inte ska lyssna på blåhåriga sura Östermalmstanter.
Vi var hemma strax efter sju på kvällen och då hade Alexander somnat i soffan. Jag hade gärna lagt mig ner och sovit jag också, det var den mest ansträngande dagen sedan Edward föddes. Men också härlig. Några julklappar hade jag tyvärr inte med mig hem men en del julpynt, kläder till Edward och till mig själv.
Idag var det utflyt igen. Vi åkte på mysiga Gustavshills julmarknad och köpte en fin stor jullyta och julblommor. Det blev 4 julstjärnor och 2 amaryllis till köket och dessutom hemtrevnad till vårt sovrumsfönster. På vägen hem stannade vi på grillen i Centrum och åt lunch så att Alexander och Dean kunde komma iväg till skidbacken och åka pulka efteråt. En julskinka köpte jag också med mig hem, det måste vi ju ha imorgon på 1:a advent!
Alexander tittar på julkalendern och väntar på att få öppna luckan efter en spännande dag. Först fick han träffa tomten på julmarknaden och tomten gav honom en liten godispåse. Sedan var det pulkaåkning med pappa.
Ikväll har vi satt upp vår nyinköpta utebelysning som jag hittade på färingsö trä. jag älskar det vita skenet i lamporna och vår balkong lyser så vackert nu. Supernöjd. Hoppas att snön ligger kvar till jul så att vi får ha det så här mysigt. Det ser lite mörkt ut i några fönster på den här bilden men Alexanders sovrum är släckt eftersom han gått och lagt sig och jag har beställt en ny ljusstae till nedervåningen som inte kommit än. Dessutom väntar den stora stjärnan på att komma upp i det mittersta överfönstret ovanför balkongen. Det kommer att vara väldigt juligt här imorgon när den kommit upp! Det är första gången sedan 2009 som vi är ”all in” med julpynt. Alexander är väldigt förväntansfull inför ul och vill så klart att den ska komma nu. Jag trodde att han skulle kasta sig över kalendrarna och öppna alla luckor men han var väldigt noga med att bara öppna lucka 1 idag. Han satt också still hela tiden julkalendern pågick trots att den är för lite större barn i år. Han verkade i alla fall förstå och uppskatta konceptet att titta på ett program och sedan öppna luckan. Edwards ögon blir bruna. Till och med BVC-tanten sa att det blir bruna men att det är ovanligt att man ser det så tydligt så tidigt. Min mamma har sagt att det var samma sak med mig, att man såg direkt att de skulle bli bruna. Jag tycker att det syntes redan på BB att han var brunögd, botten är liksom så mörk, och nu ser man speciellt från sidan att de är bruna. Dagisfröken sa att han var lik mig och det tycker jag också. Men ofta är han en kopia av Alexander, speciellt när han ligger på mage och tittar upp så är han en exakt kopia. Även när han vaknar och srynklar ihop ansitet och sträcker på sig är det som att se Alexandr igen. Leendet är också väldigt likt. Men hur kan han både vara så lik sin bror och samtidgt så lik mig? Jag tyckte inte att Alexander var så lik mig och ingen sa heller att han var det. Nu säger Dean att Edward har mina ögon och mamma och pappa säger också att han är lik mig när jag var liten. Det är så lustigt vad man ser för likheter. För olika människor ser ju också olika saker hos barn. En annan dagisfröken sa att han var så väldigt lik Alexander. Hur kan hon se det? Vi som sett Alexandr som spädbarn ser ju det men är de lia nu ocså? Det ser inte jag. Men det kanske är för att jag minns hur han såg ut och ser mer likheter mellan dem som spädbarn än mellan Edward spädbarn och stora killen Alexander? Det ska bli så roligt att se Edward växa och utvecklas, att få se hur han kommer att se ut och vem han kommer att bli. Jag gissar att han kommer att bli stor, större och tyngre än sin bror, mörkare i både hud och hår, och med ett lite annat temperament. Inte lika intensiv, lugnare, men envis och med förmåga att bli väldigt arg. Så känns det nu. Han är gosig, vill vara nära, är lugn och sover bra men blir enormt arg om han inte får mat direkt han börjar göra sina små matljud eller om man inte tar upp honom när han gnyr. Verkligen jättearg, panikslaget arg. Vi får se om jag har rätt. Just nu så njuter jag av hans små leenden och den forskande blicken i ögonen som kommer att bli guldbruna. När Alexander föddes fick han massor med gosedjur och vi har också fyllt på förrådet av mjukisar med tiden men K’nin är den enda han verkligt fastnat för. I övrigt så leker han bara med Kusin som han säger är min och Elefanten som r pappas. Ibland får delfinen också vara med honom och K’nin. K’nin är numera en pojke (det var en flicka när han var mindre) och han kallar den bara för kaninen. Det har aldrig varit något som vi har kunnat påverka, det här med gosedjuren. Vi har en hel koffert full med dem men han är inte intresserad av att leka med dem. Edward har inte fått ett enda gosedjur än men det behövs inte riktigt heller, han har en hel koffert att välja och vraka i. Men försök inte välja något annat än den stora kaninen, Alexander har bestämt att det är Edwards och den heter Vitamin. Det var det första gosedjuret som jag och mamma köpte till Alexander men som han aldrig fastnade för. Kommer Edward att göra det? Vi får se, jag ska försöka prägla in honom på den men kommer det att gå eller kommer han att välja något annat?
Igår tog jag itu med lussekatterna som jag lovat mig själv att göra men i ärlighetens namn undrat om jag verkligen skulle ta mig an. Jag har aldrig bakat bullar på egen hand och mitt enda minne av det är att det är svårt och tar en hel dag. Men med regnet smattrande på rutan och tristessen som kröp på så hittade jag till slut motivationen.
Matchande i Misson i och redo för bak! (Jo jag bytte om innan jag började baka) Jag hade köpt ingredienser för dubbel sats men tänkte att det är lika bra att jag börjar med enkel eftersom man aldrig vet hur det här slutar. Första satsen gjorde jag på Tastelines recept för lussebullar som innehöll kesella. De blev goda men inte fina.Lussekatterna fick liksom ”hudbristningar” som om de jäst för mycket och de vanliga saffransbullarna jäste inte upp och blev så toppiga som de borde ha blivit. Men smaen var det som sagt inget fel på, saftiga och goda blev de.
Här ringde jag till mamma och undrade vad jag gort fel och hon rekommenderade att göra det vanliga bullreceptet från mjölpåsen och att ha i saffran där så det gjorde jag. Den batchen har jag inte fotograferat men den blev mycket finare. Höga toppiga bullar och släta lussekatter. Tyvärr blev de inte lika goda utan mycket torrare. Så nu har vi lussebullar och katter i två varianter, saftiga & fula och torra & snygga. Men vi har i alla fall 10 påsar lussebullar att klara oss på fram till jul oc jag är stolt över att ha bakat. Dessutom är jag positivt överraskad över att det inte var så svårt eller tidskrävande. Ungefär två och en halv timme per batch plus disken efteråt vilket kändes oej. Jag antar att mina barndomsminnen om hur lång tid det tar att baka bullar har ett barns perspektiv på tid.
Framåt eftermiddagen började snön falla så jag fick rigtig julstämning. Lussebullar i ugnen, snö utanför fönstret och Carolas julmusik på Spotify. Mys! Så här vitt var det när jag vaknade imorse.
Vår pumpa föll ihop totalt när snön la sig på den. Den som var så fin…
Vitt täcke över markerna lyser upp ute. Idag har Dean jobbat hemma så jag har haft lite sällskap. I alla fall emellan hans telefonkonferanser har jag fått ett ord eller två från honom. Vid lunch fick jag till och med barnvat medan jag duschade. Sen gjorde jag ischoklad på eftermiddagen när Edward sov. Visserligen vaknade han när jag höll på att ösa upp den i formar men då lade jag smeten i vattenbadet ett tag till medan jag sövde om honom. Ischoklad är en sådan sak som kanske ändå ska köpa. 90 ischoklad tog mig en och en halv timme och ingredienserna kostade mer än vad ett paket färdiga skulle ha kostat. Men det är väl grejen att det är hemgjort som ger lite mysfaktor? Dean är i alla fall mycket nöjd med mina husliga fasoner och mumsar i sig av baket. Nu har jag gjort 75% av julbaket, bara knäcken kvar och det blir nog nästa vecka. Men jag misstänker att det blir en batch bullar till innan jul, dessa lär nog gå åt vid advent och lucia gissar jag. Och så ska vi göra pepparkakshus men det har jag köpt färdigt. Jag tänkte att jag och alexander skulle dekorera det tillsammans. Han behöver göra saker med mig ensam, jag märker att han behöver känna sig som mammas pojke och inte bara storebror. Sedan Edward föddes har jag ju haft mindre tid för honom och han behöver få känna att han fortfarande är mitt allt. Imorgon ska jag in till stan och träffa gamla mammagruppen och sedan ta en lite shoppingrunda i city med Edward. Vi år se hur det går, om jag får något gjort eller om Edward ska behöva mat och blöjbyte just när det är dags för shopping? Vi får se, hoppas att jag får med mig någon julklapp hem i alla fall. Dean ska vara ledig med Alexander på eftermiddagen och göra något mysigt bara de två så att han får en lång helg. Nästa helg ska vi till Skåne så nu rusar tiden mot jul. Vi har varit på BVC för att väga och mäta nu på morgonen och Edwards kurva fortsätter spirakt uppåt. Han väger redan 5 510g och är 60 cm lång så han ligger på 2+ kurvorna i både längd och vit. Huvudet är det enda som inte skenar iväg, det ligger strax ovanför normalkurvan, men vi har ju små huvuden i den här familjen så det hade ju varit oväntat om det hade vuxit lika fort som resten av kroppen. I övrigt ser allt bra ut och om två veckor är det rutinmässig läkarundersökning. Idag hade vi gärna stannat inne, 2 grader och regn är inte ett skönt väder. Längtar efter snön nu.
Önskar att det här var jag som fick ligga inbäddad i overall och ulltossor.
|
|||
|
Copyright © 2026 Tosic - All Rights Reserved Powered by WordPress & Atahualpa |
|||
Snygg var den!
SENASTE KOMMENTARER