Tosic

Träbröllop

Fem år som gifta och drygt nio år sedan vi träffades. Hur hände det? Tänk om vi hade vetat den där nyårsaftonen för drygt nio år sedan att vi fyra år senare skulle gifta oss och ytterligare fem år senare skulle ha två barn och ett nybyggt hus. Eller om vi bara vetat att det skulle bli vi?

9 Februari 2008. Bästa dagen i mitt liv. Senare slagen av 16 Maj 2009 och 20 Oktober 2012 men helt oförlömlig. Jag hoppas att vi kan göra det igen. Kanske på en strand på Maldiverna om fem år till?

Fem år med den här underbara mannen.

Influensan

Här har det varit sjukstuga sedan i söndags sådet har inte hänt så mycket spännande. Jag fick influensan för första gången på nio år. Förra gången var den julhelgen jag och Dean träffades. Det var tack och lov en lindrigare form den här gången. Då var jag sjuk i tre veckor men nu var det bara fyra dagar med feber och muskelont. Idag är jag febrefri men Edward är lite varm tyvärr. Verkar tack och lov ganska pigg och glad ändå, hoppas att det inte blir värre.

Glad trots att mamma varit trött och tråkig i flera dagar. Våra lekar har begränsats till att jag har viftat leksaker framför honom och han tycker inte att det är så spännande längre… Jag skulle ta febern på honom eftersom han var lite varm imorse men vår snabba barntermometer hade slut batteri och vår egen tar minst en minut på sig för att visa tempen och jag fick honom inte att ligga stilla så länge. Det var länge sedan vi behövde barntermometern. Alexander har inte varit sjuk på över ett år. Peppar peppar, hoppas att det håller i sig.

Friska storebror har fått se ohälsosamt mycket TV de här dagarna. Nu är det slut med det. Imorgon är det lediga fredagen och sedan helg. Vi ska gå på sagostund på biblioteket imorgon och på lördag blir det skidbacken. Funky Kidz i måndags gick inte så bra. Han är så avvaktande i nya grupper så han bara tittade på när de andra barnen dansade. Vi ska ge det ett försök till på måndag för han säger att han vill men om det blir likadant då så ger vi upp. Tanken var ju att det skulle vara roligt. Hur ska vi få den här killen att våga ta för sig lite mer och våga ta plats i nya sammanhang?

Edward och jag tog ett bad igår och sedan sov vi tillsammans i soffan, insvepta i Deans stora morgonrock. Lite mysigt ändå att vara sjuk när man känner att man är på bättreingsvägen men kan njuta av att fortfarande inte behöva göra annat än att vila.

Ännu en aktiv helg

Idag har jag varit sjuk och inte gått ur huset men Alexander har haft en riktigt aktiv helg trots det. I fredags när han var ledig från dagis byggde vi pärlplattor på förmiddage och sedan byggde han tågbanor medan jag lagade lunch. I den strålande solen gick vi till stora lekplatsen och lekte med W tills de var trötta och ville leka inne. Då hängde vi kvar där till middagen och var inte hemma förrän vid sex. En trött kille fick sedan sina fredagspopcorn och byggde mer tågbana medan Dean och jag låg i soffan. Kvällen slutade med att Edward somnade på mig och Alexander på Dean. Bästa sortens fredagsmys…

På lördag sken solen igen och vi gick ut på isen med hela familjen. Lunch och fika på bryggan innan jag och Alexander åkte skridskor i två timmar i det fantastiska vädret. W och hans pappa kom också dit och vi fick låna en hockeklubba och boll.

Lunchmacka med salami på bryggan.

En pefekt vinterdag som gav en försmak av vår.

Skridskokillen som tycker att det är riktigt roligt.

Början på en hockekarriär? Det lustiga är att om han inte håller i klubban så ”går” han med skridskorna och kommer inte så fort framåt. Men när han får klubban i handen glömmer han bort ”att han inte kan” och förflyttar sig mycket fortare efter bollen.

Vid middagstid kom Lina och Olle förbi och killarna fick middag och så åkte vi på skridskodisco i ishallen. Premiär för Leo och de var duktiga båda två. I ishallen finns stålramar som de kan luta sig på men det var mest hämmande för Alexander. Han har ju balansen ändå och blev bara frustrerad över att stålramen inte hjälpte honom framåt. Han måste komma på hur man trycker skridskon utåt för att få upp farten. Det roligaste är när jag drar honom så att vi åker fort. ”Fortare fortare!” skriker han och för någon som oftast inte vill och mest säger ”jag vågar inte” så är det fantastiskt härligt att se att han faktiskt gillar fart. Både på skridskor och skidor.

Efter skridskodiscot blev det vuxenmatlagning, bebissprattel och tågbanebygge medan vi streamade mello i datorn där uppe. En riktigt mysig kväll.

Idag har jag inte gått ur huset då jag mår illa och har blivt dunderförkyld med påverkad hals och öron. Jag har legat i badet och i sängen med Edward och läst en bok och roat lillen. Istället för en dag i skidbacken med mig så blev det isen med Dean för Alexander idag igen då det var samma fantastiska väder. På morgonen var de på simskolan, sedan isfiskade Dean en timme innan han hämtade Alexander som fått lunch av mig och spelade hockey med honom på eftermiddagen. Dean åker ju inte själv men det går lika bra att han har skor.

Skön helg i fantastiskt väder och en mycket glad kille som är så stolt över sig själv. Det är härligt att se. Vi har inte hört många ”jag kan inte” eller ”jag vågar inte” de här dagarna. Imorgon ska han börja dansskola, Funky Kidz, på gymet och det ser han fram emot. Jag tror att det kommer att passa honom som alltid dansar och sjunger här hemma.

Edward börjar bli en stor kille

Den här veckan har utvecklingen gått framåt i en rasande fart. Plötsligt har han blivit så stor! I onsdags var vi i Bromma Blocks och han började greppa efter sitt lilla bi som han har hängande i vagnen. Det var första gången jag sett honom ta tag i något, hålla i det och föra det till munnen. Sedan dess tar han tag i alla leksaker man håller nära eller lägger inom räckhåll och så stoppar han dem i munnen. Motoriken har verkligen kommit i raketfart den här veckan. Han petar in nappen också om den ligger inom räckhåll. Mycket skönt för mamman!

Det här med liggvagn börjar också vara old news för honom. När vi var på stan i torsdags vägrade han som vanligt ligga ner i vagnen när han var vaken så han fick sitta upp i liggdelen och spana för att vara nöjd. Han har så bra balans och är så stabil så det är inga problem alls för honom. Jag vill gärna behålla liggdelen på tills vi varit i Mexico så att han kan sova i den när vi är där men det kommer nog inte att funka. Han är alldeles för nyfiken för att vara nöjd med att inte se vad so händer runt omkring. Dessutom är han ju så stabil i nacken så att han utan problem kan sitta i sittdelen nu. Men om det blir kallt igen vill jag kunna bädda ner honom i liggdelen… Svårt beslut det här.

Stabiliteten gör också att hans favoritposition är stående. Då har han koll och kan dessutom tugga på min fingrar. Han står gärna upp och håller ett av mina fingrar vi varje hand samtidigt som han försöker tugga på mig. Han kan stå ganska länge och behöver inte hjälp att hålla sig uppe, det är bara balansen vi får hjälpa till med.

Precis som storebror gillar han rött och ljus. Idag när vi badade badkar stod han länge länge och stirrade på den röda lampan som lyser på kontrollpanelen till bubblet. Han försökte ta på den och gjorde även utfall att försöka slicka på den. Kul det där med rött ljus!

Vi har också fått gå upp en storlek i blöjor nu. Inga mer ”new baby”. Han väger ju över sju kilo och det har börjat läcka så nu är vi på vanliga blöjor för lite större barn. Dessutom är det dags att sortera ut alla kläder i 62. Det är 68 som passar honom nu och det är dags att plocka fram 74 från vinden. Det går så fort och han är inte riktigt ett spädbarn längre. Jag vill stanna tiden och njuta mer av det här.

Jag upplever utvecklingen med Edward så annorlunda än med Alexander. När Alexander var liten var jag alltid nyfiken på vad han skulle lära sig härnäst, hade koll på varje litet utvecklingssteg och liksom längtade efter att få se vad han skulle kunna nästa vecka. Tiden gick så fort och nu är han en stor kille. Med Edward känns det tvärt om, jag vet vad som ska komma och jag har ingen brådska att se det. Jag vill hellre att han ska vara liten länge så att jag får njuta av varje steg med tiden flyter mellan mina fingrar och med jämna mellanrum ”upptäcker” jag att han lärt sig massor med saker som jag inte märkt.

Han är aldirg nöjd med att ligga på golvet så därför har han inte kunnat vända sig. De enda gångerna jag kan få honom att ligga och vara nöjd ner är i badrummet och i tvättstugan (kanske för att det är varmt där?). Häromdagen låg han i handduken efter en dusch och vände sig från rygg till mage och tillbaka. Jag visste inte att han kunde men plötsligt så hände det bara. Nu är han nöjdare på golvet och rullar fram och tillbaka, greppar sina saker och jag kan lägga ner honom i alla fall kortare stunder.

På stan sittande upp i liggdelen.

Här provar han Ls gåstol och är så nöjd. Han satt och tuggade på de där sakerna i en halvtimme så nu har vi beställt en likadan. Alexander hade aldrig någon efterom vi hade så höga trösklar i lägenheten och dessutom stod han ju mot möbler så tidigt. Det kanske Edward också kommer att göra men eftersom han varit så svår att lägga ner så kände jag att det här kommer att ge mig lite mer lugn och ro här hemma om han kan sitta i den och vara nöjd när jag lagar mat ller fixar i köket.

På sin första handbollsmatch i OV halsduk när Anna spelade match i Märsta i tisdags. Vår stora kille nr 2.

Förutom alla fysiska framsteg han gör så utvecklar han mer och mer personlighet och utseende. Jag åt lunch med en kollega i veckan och hon tyckte att han och Alexander var så lika så att det är nästan samma barn men jag tycker inte det längre. Visst har de många likheter, samma leende och många gemensamma drag, men nu är de två helt olika inivider för mig både utseede mässigt och personlighetsmässigt. Edward som är så kontaktsökande och med sina stora bruna ögon som alltid letar mina. Han är bestämd och tydlig men också lugn och harmonisk. Sover som en gud på nätterna men vill inte somna ensam. Han är tryggast när han får vara med mig.

Närvaro

Att vara här och nu. Njuta av stunden. Jag är så dålig på det. Hur lär man sig att stanna upp och bara vara?

Gosedjur

Edward vill bara sova nära mig och han behöver nattas varje gång. Man kan inte bara lägga ner honom och tro att han ska somna (förutom i vagnen) utan man måste ligga bredvid och vänta ganska länge tills han sover. Jag försöker prägla på honom gosekaninen ”Vitamin” som Alexander har utsett till Edwards djur så att han ska kunna hitta trygghet i en snutte. Än så länge går det inget vidare, han behöver vara med mig ändå men han ligger i alla fall och gosar med den också ibland. Knölar den lite och gnider den.

Alexander är väldigt noga med att ha koll på ”hela gänget” som han kallar dem. Det är från vänster Vitamin,Kanin, Elefanten, Kusin och Ruu. Kanin och Ruu är hans, Kusin är min, Elefaneten är pappas och Vitamin är Edwards. Han delar ut dem ceremoniellt på morgnarna och man måste vara noga att gosa med sitt djur. De får mycket kärlek av honom de här djuren men han leker inte med dem. De är liksom små personer som hör ihop med oss och han ser dem som familjemedlemmar.

Doppresenter

Precis som Alexander fick Edward massor med fina presenter när han döptes.

Gammelmommen hade skickat ett kort med ett monetärt innehåll och mormor och morfar hade köpt en Barnkammarbok som även den hade ett bidrag till hans framtida förmögenhet i sig. Av gudfar Jakob fick han en mysig gosenalle och Elsa Beskovs sagoskatt var från Dan och Karin. Simon och Dinah gav honom ett presentkort på Polarn och Pyret.

Mia och Mackan hade köpt en söt bil som är lika mycket fin prydnat i rummet som rolig leksak. Micke och Jenny gav honom en sångbok som spelar sångerna på piano så att man kan sjunga med, en present som Alexander redan älskar och använder varje dag. Hoppas att Edward kommer att gilla den lika mycket. Vår grannar Lobodas hade med sig en söt fotobok. Vi har en sådan till Alexander redan och vi borde verkligen framkalla bilder att fylla dem med. Faster Lili med familj hade köpt ett Edward-tåg-pussel och ett gosedjur. Alexander älskar ju sin K’nin som han fått av dem, kommer rättan att bli lika populär hos Edward?

Johan och Emma gav en söt bok som gör ljud från djur och natur som Edward faktiskt redan gillar. Perfekt redan i den här ålderna. De gav honom också en ”mina första år” bok som jag måste fylla i. Jag måste verkligen göra det för båda killarna även om de kommer att ha bloggen att läsa också. Faster Bibi med familj gav även Edward en födelsedagsflagga, precis som Alexander fick. Så fint att ha på bordet på högtidsdagar. Vi måste lämna in på gravyr! Ola och Emma hade med sig en gullig ungersk docka och Farfar Nono och Mona gav honom hans första sparbössa med ett redan påbörjat sparkapital inuti.

Fina flaggan fick vara med på två bilder. Av Hans och Lotta fick killarna var sin kossamu(gg) och av Therese och Niklas fick Edward fina kläder och mössa. Perfekt eftersom mössan han har nu (som han fick av dem när han föddes) börjar bli för liten.

Alexander fick också massor med fina presenter av familjen när de anlände. Radiostyrd bil av Nono och Mona, Villervalla kläder av mormor och morfar, en skrivbordsstol av faster Bibi och ett ofantligt älskat Thomastågetspel av faster Lili som vi har spelat nästan varje dag sedan dess.

Edwards dop

Förra lördagen döpte vi Edward, på vinterns vackraste dag. Det var -17 C och solen strålade ner på det isiga vinterlandskapet. Vi hade haft sjörök ett par dagar innan som lagt ett istäcke över alla träd och hus och sedan frös det på så att Ekerö såg ut som landet Narnia. Helt fantastiskt underbart vackert! Den bästa dagen att döpa den underbara lilla personen som vi fått.

Bilderna är tagna ett par dagar senare men det var precis lika vitt och isigt och solen strålade från en klarblå himmel. Hela Ekerö gnistrade som silver.

Glad och nyfiken kille som inte förstår att det är hans dag idag.

Redo för avfärd till kyrkan. Under overallen är han klädd i fin vit sparkdräkt och nya vita sockar att ha under dopklänningen.

Ekerö kyrka i vinteskrud. Den ligger så vackert på en höjd alldeles invid vattnet och omgärdad av hästängar. En allé löper fram mot kyrkan och sedan ännu en från parkeringen till kyrkans entré.

Den här dagen var så vacker och omgivningarna så mysiga att jag blev aldeles gråtfärdig av att se kyrkan och av att komma in med Edward. Prästen var väldigt sympatisk och väldigt barnkär och kantorn en rar och mysig kvinna som accompagnerade så fint. Inget kunde ha varit bättre den här dagen.

Gästerna anländer och Vi gör oss klara för dopet.

Jag hade ”fuskat” och beställt tryckta inbjudningar men dopprogrammen ägade jag många nätter åt att tillverka. 40 stycken blev det, i ljusblått, vitt och silver.

Alexander uppförde sig exemplariskt i kyrkan. Han var nog tagen av stundes allvar. När prästen var hemma hos oss för dopsamtal någon vecka tidigare så var han eld och lågor och slutade inte prata och busa på hela tiden men på själva dopdagen var han from som ett litet lamm.

Dean bar sin son till dopet och Edward som var lite ledsen när vi skulle gå in i kyrkan tystnade ganska fort. Han var vaken större delen av ceremonin men blev trött och började gråta i slutet av den sång jag sjöng. När han sedan fick komma till mig så somnade han direkt men då var det dags för dophandlingen och han blev väckt av vattnet på huvudet. Inte kul tyckte han! Sedan somnade han om hos mig och sov sig igenom slutet av gudstjänsten och fotograferingen.

Jag hade inte tänkt sjunga den här gången eftersom det var ett större dop än Alexanders med fler gäster då vi har fler vänner här än i Stockholm. Till slut kände jag ändå att jag ville att Edward skulle få ett lika personligt dop sm Alexander så jag fick ta tag i nerverna och välja en sång att öva in. Det blev ”Himlen i min famn” som jag tycker är så vacker och den passar dessutom så bra eftersom det fortfarande kändes nära jul och den är något av en julsång eftersom den handlar om det speciella barnets födelse. Dean läste en text, precis som på Alexanders dop, och den är hade vi valt en text ur ”Profeten” av Khalil Gibran för att göra en koppling till vårt bröllop där vi också hade ett stycke ur den. Gudmor Lina läste tackbönen i börja av ceremonin och gudfar Jakob hällde upp vatten i dopfunten.

Jag tyckte verkligen mycket om prästen. Han var så vänlig och barnkär och det gav en lugn och trygg känsla i ceremonin. Edward var lite ledsen när vattnet hälldes på huvudet men han hanterade honom bra och blev inte stressad av hans gråt.

Porträttbilder i kyrkan efter ceremonin.

Alexander var så glad efter ceremonin och kom fram och vile krama och pussa mig och Edward. Han skötte sig så fint och var sitt mysigaste kärleksfullaste jag hela den här härliga dagen.

Det bästa jag vet, mys med mina hjärtan. Edward sov så gott genom all uppståndelse och fotograferig efter dopet.

Dags för avfärd från kyrkan till dopfikat på Restaurang Jungfrusund nere i marinan, som vi hade abonnerat.

Gästerna på dopfikat. Jag hade dekorerat salen kvällen före med hjälp av Severino som hjälpte mig att blåsa och hänga upp balonger. Ulrika på restaurangen färdigställde sedan dukning och bordsdekorationer som jag hade lämnat till henne.Det blev precis som vi ville ha det och det var så skönt att hon fixade allt. Ingen städning eller fix behövdes göras, bara att gå dit och njuta av alla våra vänner och den härliga dagen.

Vita dukar, servetter med babyskor, serpentiner i blått och silver och confetti med sjärnor, babyfötter och ”it’s a boy” prydde borden. Hela färgtemat för dopet var ljusblått, vitt och silver.

Fikabord och presentbord och ännu lite bilder på borden.

Blå princesstårtor från Wienerkonditoriet dagen till ära.

Med gudmor och gudfar på dopfikat. Två favoriter hos Edward är de, det känns väldigt bra att de ska vara en extra stor del av hans liv.

Det var perfekt att vara i i restaurangen i marinan. Det fanns gott om plats för barnen att leka utan att störa de som ville sitta vid borden och prata. Det fanns också soffgrupp för de som ville sitta och hänga lite efter kaffet och det blev naturligt så att folk rörde på sig och träffades i olika konstellationer.

Efter ceremonin hade vi middag för familjen och gudfamiljen hemma hos oss. Det var trångt och inte sittplatser vid bordet till alla men vi klämde ihop oss i soffan och där det fanns plats. Alexander och Leo fick äta först så att det blev lite lugn och ro när de sedan kunde gå och leka.

Italiensk buffé framdukad.

Sent på kvällen klämde hela Tosic/Johansson/Ekström/Cooksey familjen ner sig i vår nya soffa. Den rymmer verkligen många och i soffan/puffen/FATBOYsäcken rymdes vi allihopa. Riktigt mysigt.

Vår älskade lilla underbara unge i min gamla dopklänning som nu är hans. Alexander döptes i Deans och Edward i min så nu har de var sin att döpa sina egna barn i.

Dagen efter dopet var det inte lika kallt och det blev snowraceråkning med kusinerna i backen bakom huset. Alexander säger nu att hans kusiner är snällast och roligast och det har han så rätt i.

Utomhusporträtt

Inomhusporträtt.

Det var en underbar dophelg där allt blev helt perfekt. Det var första gången vi hade så många gäster boende i huset men det gick också bra. Vi har ju byggt för att kunna ha familjen här och det är så mysigt när alla är tillsammans.

Handbollsmatch

Ikväll var vi och tittade på Anna som spelade allsvensk match i Märsta. Även om matchen inte gick som vi hoppats så är det alltid kul att se henne spela. Alexander hade sin OV-tröja på sig och var så stolt över att ha samma nummer som henne på ryggen. Hela tiden när hon var på planen pekade han och sa ”Där är nummer 5! Jag ser nummer 5″. Om han blir lagspelare gissar jag att han också kommer att välja nummer 5. Han var så glad och stolt över att ha samma som henne.

Nr 5 TOSIC hejar.

Minsta supporten i OV-halsduk.

Bus efter matchen.

Alexanders kompisar

Som jag skrev häromdagen så trivs Alexander så bra på stora avdelningen på dagis. Han är så glad för att gå till dagis nu och han är glad över att han får vara med sin kompis W på dagarna. Men självklart så saknar han ju de kompisar han hade på lilla avdelningen. Häromdagen så sa han ”F, H och J går på lilla avdelningen. Jag älskar dom” Gullungen. Självklart saknar han vissa av barnen även om han inte trivdes i gruppen. När vi sedan kom till dagis så kom en av kompisarnas mamma ut och då sa Alexander ”Det där är H’s mamma. Det är han jag älskar.” På eftermiddagen så hämtade jag och W’s mamma killarna samtidigt och F’s pappa kom också så de tre killarna lekte och hade otroligt roligt tillsammans på gården. De är verkligen ”järngänget” och man ser hur de trivs ihop. Jag längtar verkligen till de alla får vara tillsmmans på stora avdelningen efter sommaren. Att få vara i en grupp där han utvecklas, har alla sina kompisar och samtidigt fröknarna han trivs bäst med skulle vara det optimala. Hoppas att det blir så. Att han får behälla fröknarna han har nu och att det blir en grupp med bara 09:0r.

Instagram i bloggen

Jag har lagt till mitt instagramflöde i högerspalten på bloggen så här kan ni nu se mina sex senast publicerade bilder. Klicka på bilderna för att se dem i större format. Då syns också tillhörande bildtext och kommentarer.

Inte sälja Edward

Alexander är så mån om sin lillebror. När han skriker och jag frågar Alexander om vi ska sälja honom för att han är besvärligt så säger han ”Nej, inte sälja Edward” och ser förskräckt ut. Sen vill han försäkra sig om att Edward ska med till Mexico också. Han är så kär i sin lillebror och vill ha med honom på sin semester. Älskade brorsor!

Mer presenter

När jag var inne på jobbet före jul så fick vi fina kläder till Edward av mina kollegor på marknadsavdelningen.

Fredrik och Anna hade köpte n bok (som Alexander redan älskar fast det är Edwards) och en söt liten poisbil som tutar. Alexander fick också en rolig målarbok.

Jenny och Micke hade med sig sötaste lilla rävtröjan när de hälsade på oss för ett par veckor sedan.

Den här lilla pipande giraffen kom med posten i veckan som gick och Edward är väldigt förtjust i den. Det var mina snälla vänner på mediabyrån MEC som jag jobbar med som hade skickat den och ett gulligt kort.

Lediga fredagar

Alexander går 25 timmar iveckan på dagis nu. Måndag till torsdag mellan nio till kvart över tre och det går väldigt bra. Jag hade gruvat mig lite för att han skulle vara hemma på fredagar eftersom hösten var så jobbig med hans humör och det bara var bråk hela tiden. Men nu när han börjat på nya avdelningen på dagis så är han som förbytt. Eller snarare så är han som han var innan hela den här dagiskarusellen började, han är tillbaka till sitt vanlig lillgamla, kloka, kärleksfulla jag. Istället för att han skriker åt oss att”du ska gå i fängelse”, ”jag ska kasta dig i soptunnan”, ”jag vill inte ha någon mamma/pappa” så är det kärleksförklarningar och mys mest hela tiden. Vist får han små utbrott iblan men det går att stävja honom genom att prata och det går över fort. Det tog inte ens en vecka på nya avdelningen innan vi mårkte en enorm skillnad och nu efter tre veckor är hela vårt liv så mycket enklare. ch det där med att vara hemma på fredagar är bara mysigt. Igår hade vi en lugn förmiddag med lite Bompa och leka med tågbanan fram till lunch och sedan var vi ute med kompisar och åkte snowracer här utanför i två timmar innan vi gick in och rack varm choklad och spelade hans ny ”Thomas-tåget spel” som han fick av faster Lili i helgen. Jättemysigt och skönt för oss all tre. Edward sov ute i vagnen på eftermiddagen och även en stund efter att vi kommit in. Hoppas att det får fortsätta så här för nu är livet lätt och mysigt när han mår bra på dagis. Med facit i hand skulle vi kanske bytt dagis redan i Oktober när vi hade chansen så hade han sluppit må dåligt hela hösten men vi förstod inte hur stor del dagisgruppen hade i hans enorma vredesutbrott och dåliga humör utan trodde att det var treårstrotsen. Och nu är det ju bra när han hamnat i ”rätt” grupp så nu kommer vi ju inte att byta. Men vi kommer att vara vara enormt tydliga med vad han behöver framöver och inte tveka att flytta på honom om det behövs. Nu är han glad igen, humöret är en normal treårings, han utvecklas och lär sig saker som han är stolt över och han gråter inte när jag lämnar honom på dagis utan går glatt in på avdelningen varje morgon. Det är så att jag får nypa mig i armen för att tro att det är sant. Min lilla älskling… Det är ju självklart så hans liv ska vara.

Jag ska se till at vi har en rolig aktivitet varje fredag. Antingen ska vi göra en utflykt eller också ha lekdejter som i fredags då vi är ute. Jag hämtar honom nästan varje dag med snowracern nu och då tar det oss 45 minuter till en timme och en kvart att komma hem för vi leker med kompisar och åker i backarna på vägen hem. När snön kommer måste vi nog byta till cykel för han blir ledsen om jag hämtar med bilen och då är det svårare att få med honom hem. Han önskar sig en riktig cykel när han fyller år så det får det nog bli. Med stödhjul.

Vår vackra vintervärld

Jag älskar att se årstiderna och vädret skifta här utanför. Undrar hur många foton jag har tagit i det här fönstret? I fredags låg dimman tät på morgonen men på eftermiddage var det kallt och klart.

-15 grader på eftermiddagen och allt är isande silvervitt. Kalla promenader till dagis blir njutbara när det är så här vackert. Solen glittrar i träden och värmer lätt i ansiktet trots kylan.

På väg till dagis tidigare i veckan. Kallt kallt kallt men så underbart ändå när man känner sig som i landet Narnia. Träden är isskulpturer och den intensiva kylan gör iskristaller på varenda liten gren och stople. Jag älskar riktig vinter och jag älskar att bo här.

Sporthelg

Söndag kväll och jag ligger i soffan och känner hur ont jag har i alla muskler. Det har varit en riktig aktivitetshelg med Alexander och jag är helt slut. Vi åkte skidor igår och nu idag har vi både åkt skridskor på isen och sedan varit i skidbacken och åkt igen. Alexander har haft så himla roligt och idag behövde jag inte tvinga honom till någonting alls, han bad om att få åka skridskor och skidor. Skridskopremiären gick lika bra som skidpremiären, han har väldigt bra balans. Han ramlade bara ett fåtal gånger och han bara stäälde sig upp och försökte igen. Jag kände mig däremot lite ovan, det är nog 15 år sedan jag åkte skridskor senast, och jag är fortfarande lite instabil i bäckenet. När kompisarna W och B gick hem från isen (papporna skottade upp en bana här nere) så gick vi in och åt lite banan och värmde oss innan vi åkte iväg till backen. Det var bara jag och Alexander, Dean fick stanna hemma med Edward, men det gick jättebra ändå. Han var motiverad och ville verkligen så det var inga problem med någonting. Gott humör och mycket energi! Vi åkte i två timmar och han börjar få lite kolla på skidorna. Han hänger inte på stavarna mellan mina ben längre utan åker och stödjer bara på dem när han tappar balansen. Varje åk så fick han åka ensam den sista flacka biten och jag höll honom i overallen i nacken för att han inte skulle få för hög fart och det gick jättebra. Jag ska köpa ett midjebälte med rep så att han kan åka själv och jag kan styra honom bakom. Det är ju svårt för honom att svänga mellan mia ben, det finns inte så mycket plats.

När vi åker så ylar han att jag ska köra fort och rakt ner, det verkar som att han har ärvt min fartglädje som jag hade som barn. Jag gillade inte heller att svänga utan ville åka störtlopp. Historien upprepar sig och nu är det min tur att göra som min pappa gjorde, sätta rep på ungen. Det känns härligt att att han tycker att det är så kul. Själv känner jag mig som en riktig friskis-mamma efter den här intensiva utehelgen och tänker att det är så här vårt liv kommer att se ut om intresset håller i sig. Långa dagar i skidbaken, eller kanske vid isrinken. Hoppas på det första. Jag är helt slut i kroppen och kommer att behöva fortsätta träna om jag ska orka med det här. Det blir till att byta ut ett Body Balance pass i veckan till något mer styrkerelaterat så att jag bygger upp kroppen lite fortare för idag är jag tröttaste mamman på Ekerö.

Edward 3 månader

I tisdags var vi på BVC och vägde och mätte. 3 månader och 2 dagar gammal vägde den här lilla skrutten 7 kg och var 64 cm lång. Han ligger strax över +1 kurvan och är en frisk och stadig kille. Han är lite större än vad Alexander var vid samma tidpunkt, då vägde storebror bara 6,4 men var 65 cm lång.

Hoppgungan har vi precis börjat med och den är väldigt rolig. Kanske mest för att han får sällskap, jag står framför och kommer med glada tillrop. Det här är inte en kille som vill vara ensam. Han är fortfarande mest nöjd när han får bli buren och det är bara korta stunder som han är nöjd i babysittern eller babygymet. Om jag sätter honom i sittern så är han tyst en liten stund och tittar på vad jag gör och sedan börjar han gnälla lite för att successivt öka gnället i styrka. et tar ett bra tag innan han börjar skrika men han kan verkligen gnälla och uttrycka missnöje på ett sätt som får en att ta upp honom ändå. Ibland när jag hller på med Alexander, lagar mat eller något annat som gör att jag inte kan ta upp honom ”pratar” han ilsket och gnälligt med mig tills jag kommer och tar upp honom. Han är lustig på det sättet, han pratar redan fast han inte har några ord. Ilsken, sur, glad eller ledsen, han är väldigt bra på att uttrycka sig så att man förstår vilken känsla han vill förmedla.

Att ligga på golvet på mage är det värsta han vet. Jag har försökt få honom att ligga på en filt på golvet genom att lägga saker framför honom men han blir så arg, så arg om jag lägger ner honom på mage. Han skriker allt vad han kan och kollapsar sedan med huvudet mot marken. Inte för att han inte orkar hålla upp det, om han ligger på min magen kan han hålla upp det hur länge som helst, utan bara för att han avskyr att ligga på mage på golvet. Jag tänkte att han kanske borde ha vänt på sig vid det här laget men det får han aldrig chansen till för han ligger aldrig på golvet och över. I sängen kan han däremot rulla åt det håll han vill. Han ligger på rygg i vår säng men kan lätt ta sig åt det håll där jag är om han vill åt maten.

Det är en glad kille för det mesta. Han gråter bara om han är hungrig, har smutsig blöja eller om han är trött. Han är liksom glad i ”grundhumör” men tydlig när något är fel. Han har lite svårare att komm till ro än vad Alexander hade, han behöver lugn och ro för att somna. Antingen genom att vil ligger i sängen och myser, att jag bär honom tills han somnar eller att vi går ut med vagnen. Han brukar faktiskt somna bara av att jag tar på honom overallen och lägger honom i hallen. Så ibland har han fått sova på mattan i hhallen i overallen bara för att jag fått lite andrum då. Jag har funderat på varför han behöver mer lugn och ro för att kunna sova än vad Alexander behövde. Alexander somnade ju bara där man var. Är det bara att de är olika i generna eller är det för att Alexander fick hänga med i affärer och på fik nästan varje dag från att han var pytteliten? Edward har jag ju varit mest hemma med och han sover både middag och natt i vår säng. Det är bara där, i vagnen och på min mage han sover. I söllsynta fall sover han i vaggan eller spjälsängen men det är inte ofta. Det känns dessutom som att han fått svårare att komma till ro de senaste veckorna, helst vill han amma sig till sömns och det ger mig förslitningsskador på brösten. Han måste vänja sig att somna själv. DÄremot kommer han nog att fortsätta sova i vår säng ett bra tag till. Jag tycker att det är mysigt att ha honom nära och det är så kort tid man har en bebis så jag vill njuta. Dessutom så slipper jag gå upp när han ska amma. Killen sover ju som en gud så det är bara en eller två matningar per natt men jag vill ändå inte behöva gå upp ur sängen för att ge honom mat. Nu vrider jag mig bara rätt när han ska äta och så somnar jag om medan han äter. Förutom att han sover väldigt bra så skriker han inte på nätterna. Om han vaknar så ligger han och gurglar och sprattlar lite tills han somnar om. Han har inte gråtit en enda natt. Helt otroligt. Då kan man leva med att han inte somnar själv utan behöver bli sövd.

Det verkar som att magknipet och gaserna som han hade i början har minskat eller försvunnit. Han rapar och pruttar fortfarande mycket men verkar inte ha magknip. Däremot kräks han mer nu. Ofta när han rapar så kräks han också lite och det har också blivit mer på senaste tiden. Man behöver ha en trasa till hands med den här killen för det är mycket kräk och dregel.

Det är ju en stor kille det här och han är också rejält stadig. Han står bra på sina ben när han är pigg. Då an jag bara hålla honom lite i händerna eller hjälpa honom att hålla balansen genom att hålla en hand p magen, han är stark nog att hålla sig uppe själv. Han ställer sig upp om man drar i händerna och han sitter bra med stöd. Vid matbordet sitter han fint i sin IKEA stol och vi prvade även en Tripp-Trapp med babyinsats hos W häromdagen och det gick så bra så nu ska jag montera dit vår egen. Koordinationen är också bra, han greppar efter saker man lägger framför honom men har inte full koll på hur han ska få dem dit han vill även om det blir bättre för varje dag nu.

Han har äntligen börjat gilla nappen! Inte alltid, om han är glad och pigg vill han inte ha något i munnen utan vill hellre prata (han är en riktig liten pratkvarn som sällan är tyst) men när han har ammat vill han gärna mysa med nappen efteråt och om han är arg kan han ibland lugna si av nappen. Inte alltid men ibland. Han verkar dessutom uppskatta den när han ska sova men om den åker ut på natten behöver man inte sätta i den igen. Jag är glad att han börjar gilla nappen för annars är det risk att han kommer att ta tummer. Han äter mycket på sina händer och ibalnd lyckas han peta in tummen och är väldigt nöjd med det. Men jag föredrar helt klart nappen för den kan man ge till tomten när man blir äldre, tummen sitter kvar.

När han föddes var han så väldigt lik Alexander men för varje dag som går får han ett mer och mer eget utseende. Fortfarnde lik sin bror men större, lite rundare, mörkare i hår och hud och dessutom tydligt brunögd. Fastän han är lik Alexander får jag ofta höra att han är lik mig och Dean får höra att han är lik honom, det fick vi sällan med storebror. Konstigt att de är så lika varandra men Edward är samtidigt mera lik oss än vad Alexander var. Är det färgerna som gör det? Han är så väldigt lik mig som jag såg ut på ettårskortet och Deans pappa säger att han är väldigt lik bebis-Dean. Oavsett vad så börjar hans egna drag framträda mer och mer och han är väldigt väldigt söt. Jag kan liksom inte sluta pussa på honom. Och titta på honom, och lukta på honom. Han är ljuvlig. Min lilla bebispojke!

De sparkigaste små benen jag vet. Alexanders ben var också sparkiga men de här går som trumpinnar. Han sparkar när han är glad och han sparkar när han är arg. Han sparkar så mycket så att jag fortfarande har ont vid snittet på magen. Inte för att det fortfarande är sår men det är som att huden är lite utsträckt och det känns när han sätter foten där och sparkar till vilket händer väldigt ofta.Här har Alexander dekorerat hans fina och energiska fötter med armband som han gjort på dagis. Klart att lillebror ska vara fin!

Edward tittar på TV med pappa. Lite taskig frisyr eftersom jag haft barnolja i håret och tagit bort mjölkskorven. Fastän jag tvättat håret efteråt så är det fortfarande lite flottigt och står på ända. Men han är väldigt fin i hårbotten nu. En så fin kille förtjänar bara det bästa. Fina kläder, fina saker och nu en fin hårbotten!

Första skrattet

Edward har skrattat sitt första riktiga skratt. Det var för tre dagar sedan när jag skrattade framför honom och gjorde glada miner och ljud (så där fånigt som man bara gör med bebisar) då han började skratta en kluckade litet bebisskratt. Han har ju gett många leenden och glädjetjut tidigare men det här var liksom det första riktiga skrattet. Så gulligt!

Första bilden på mig

Alexander börjar utveckla sin förmåga att hantera penna. Han har varit tidig med mycket men inte med att hantera pennan. I julas upptäckte vi att han kunde skriva bokstäver utan att vi lärt honom och igår hade han plötsligt ritat en bild på mig. ”Titta mamma jag har ritat dig” sa han och jag blev så förvånad fär det brukar mest vara något som liknar garnnystan på hans teckningar men nu var det en riktigt gubbe! Jag blev så stolt och förvånad att han plötsligt kan rita saker så att man ser vad det är. Han har mest ritat ”bilbanor” hittills och kört runt pennan på pappret genom att hålla den mitt i handen. Vi har försökt visa hur han håller en penna men han vill göra på sitt sätt. Men plötsligt händer det. Före jul såg jag i och för sig på dagis att han hade ritat saker som an kunde se vad det var men det här var ju verkligen en människa han hade ritat och han höll pennan så fint.

Jag. Lit likt va?

Sedan fortsatte han med att rita Pappa och Edward också. Pappa uppe till höger och Edward nere till vänster. Edward ser ut som en ballongkatt men det var väldigt charmigt. Det är så roligt med barns utveckling. Att det händer så mycket och det kommer så plötsligt. De växer och lär så fort. Plötsligt händer det, om och om igen, nya saker nästan varje dag.

Skridskor

Två bilder från när vi provade skridskorna i hallen på en handduk för att han skulle få känna hur det kändes att stå på dem.

När vi väl fått på dem så ville han inte ta av dem och det gick bra att gå omkring i dem.

En och annan vurpa blem det men han bara hoppade upp och ville fortsätta gå i dem. Vi måste ta oss till ishockeyrinken någon dag eller skotta upp en bana här nere på isen vid badplatsen.