Jag har tillbringat hela helgen med att sy gardiner. Det var väldigt länge sedan jag sydde något och det här var dessutom 4 meter långa längder i ett chiffongliknande tyg som var lätt elastiskt i alla ledder. Det tog mig hela helgen att sy 3 längder men nu är de klara och jag ska bara införskaffa några fler fingerkrokar så att jag får allt på plats. Två och en halv våd är fäst nu och det blev en väldigt mysig känsla i sovrummet. Skönt att ha det avklarat och dessutom en perfekt sysselsättning den här regniga och kalla helgen. Det är lite som terapi att sitta ensam och sy i timme efter timme och bara lyssna på musik och titta ut över vattnet. Känner mig väldigt avslappnad nu. Ser redan fram emot nästa projekt som är en täckande gardin som ska sitta framför de transparenta som jag sytt den härhelgen. Ska bara hitta det perfekta belkrosa sidentyget först. Tanken är att det ska bli lite fransk budoir i vårt sovrum. Drömmen vore att hitta två vita sängbord i Rokoko och en antik sänggavel i samma stil. Det är inget som finns på MIO direkt…
|
|
|||
|
”Mamma, om du springer till bilen så blir du inte så blöt”. Alexander gav mig ett gott råd när jag var på väg till jobbet en morgon. Han är så omtänksam och vill gärna hjälpa till. Min älskling. Jag fick låna den här av en kollega och nu läser vi ”bebisboken” varje dag. Det är spännande att lära sig om hur bebisar blir till!
Idag har jag varit gravid i 100 dagar enligt någon iPhone-app som jag har. Mer än 1/3 har redan passerat och snart kommer bebisen att vara här. Det är verklige annorlunda den här gången, jag hinner inte alls känna efter lika mycket eller ta hand om mig själv på samma sätt som förra gången. Jag njuter de stunder jag hinner ligga och känna vad som rör sig där inne och när jag hinner ligga och läsa i någon av alla graviditetsböcker jag har sedan förra gången. Det är ju ändå ganska spännande och jag vill inte att gravideten baara ska ”svicha förbi” och jag vill inte att förlossningen ska komma närmare. Hemska tanke, den ska ut också…
Såg också att jag har precis 900 publicerade inlägga här på bloggen. Den har funnits snart tre år så det är nästan ett inlägg om dagen. Men det är ju inte riktigt sant, jag har ju längre uppehll ibland men så kan det komma flera inlägg samma dag. 900 inägg om vårt liv de senaste tre åren är ändå ett rätt härligt dokument att ha kvar. Alexander kommer inte att behöva undra hur hans första år i livet var eller vad vi gjorde. Hoppas att jag kommer att ha tid och ork att göra åtminstone en del av det för Pyret också.
Idag när jag hämtade Alexander på dagis fick jag först en åthutning av Alexanders kompis Felix som sa ”Du ska inte vara här! Alexander ska inte gå hem!”. Lite gulligt… Williams mamma hade fått ungefär samma mottagande en stund titigare och det verkar som om det blivit ett litet killgäng där med Alexander, Felix och William. Alexander säger ju ofta att William och Felix är hans bästa kompisar och Tydligen säger Felix att Alexander och William är hans kompisar. När jag suttit med killarna en stund på dagis och försökt få hem Alexander så sa Felix helt spontant ”Jag älskar dig Alexander.” Alexander sa inget tillbaka men såg glad ut och efter en stund fick Felix en kram. Så himla gulliga! Sedan kom Felix pappa och hämtade honom så att vi kunde få ut båda killarna från dagis. När vi satt i bilen på vägen hem så sa Alexander igen ”Felix och William är mina bästa kompisar”. ”Jaha, är de snälla?”, undrade jag. ”Ja, de säger också bajs” var Alexanders svar. Tydligen är killmaffian inne i kiss- och bajsåldern tillsammans med Alexander nu. När han började var han ju ensam om det på dagis men nu har han fått med sig ett gäng verkar det som. Det var väldigt viktigt för Alexander att de kunde säga Bajs tillsammans, så nu har de ett nytt intresse utöver bilarna att dela. Alexander är fortfarande en dusch-kille som gärna duschar länge och leker i det varma vattnet. När vi så småningom stänger av vattnet för att vi tycker att han duschat färdigt (det tycker han nästan aldrig själv) så vill han sitta i mitt knä och bli insvept i en stor handduk. Då sitter vi och myser en stund medan han torkar i handduken och ibland får också kaninen och nappen vara med. Han kan sitta så länge länge och bara gosa. Inga händer eller fötter får sticka ut och han vill att jag håller om honom ordentligt, som ett litet paket. Igår hade vi gjort duschrutinen och klockan var nästan vid lunchtid så han var sömnig. Jag lade honom i vår säng insvept som ett litet paket i en ny och skön handduk. Där låg han och bara myste. Tittade på snön utanför och ville inte gå upp och klä på sig. Inte ens för att åka och titta på ny bil som vi skulle göra.
Härlig mysstund efter en lång dusch.
Vist får jag ligga kvar här mamma? Jag har haft migrän sedan i 25-års åldern. Ungefär varannan månad brukade jag ha ett anfall fram tills jag blev gravid med Alexander då det försvann helt plötsligt. Jag hade inte ett enda anfall under graviditeten och under de tre år som gått sedan han föddes så har jag haft två. Fram tills jag blev gravid igen. Nu har jag haft 3 anfall den senaste månaden, nästan ett i veckan. Jag får ont i huvudet, synrubbningar som påverkar balansen och börjar må illa. I fredags hade jag ett vanlig anfall med alla symptom men idag harde jag en lätt huvudvärk kominerat med mycket synrubbningar och även ett illamående. Jag googlade och det är tydligen inte helt ovanligt. För många försvinner symptomen helt under en graviditet men för alla blir de värre/förändras. Jag hoppas att det här bara är något som ska pågå under graviditeten och inte hänger kvar efteråt. Det har varit så skönt att mer eller mindre slippa migränen de här åren. Jag hade vant mig och börjat räkna med att mina migrän-anfall skulle hålla sig i schack resten av livet. Hela förmiddagen idag fick jag ligga i soffan för att jag var så yr och illamående så att jag inte kunde stå upp. Efter att ha tagit Alvedon så blev det bättre efter ett par timmar och eftermiddagen har jag i alla fall varit på benen även om jag känner mig lite hängig. Hoppas hoppas hoppas verkligen att inte det ska vara så här ofta. Jag börjar nog bli en gammal tant för jag knner mig väldigt fixerad vid vädret. Efter gårdagens snöstorm så har den här dagen bjudit på en liten föraning av våren. Solen har strålat och det har varit så varmt att vissa promenerat förbi i T-shirt här utanför. Vi har varit ute på tomten och funderat på hur vi vill ha det med allt från stödmurar (det blir många) och garageplacering. Glasskjutdörren har stått på vid gavel hela dagen och det är ändå varmt i huset. En försmak av sommaren Dags att lägga i en högre växel på inköp av lamellgardiner? Förra året hade vi sommarvärme den här tiden på året. Imorse vaknade vi av att det snöade rejält och det var inte välkommet. Jag har väntat på våren sedan vi kom hem från Thailand men den kommer uppenbarligen inte. Prognosen för de närmaste tio dagarna visar också bara ensiffrigt. Jag minns påsken ifjol som låg i slutet av april, och vi fixade med radhuset. Det var högsommarvärme, 25 grader varmt, och jag gick i shorts, linne och ballerinas. I år går jag i Jeans, vinterjacka, halsduk och UGGs. Hopas att vi får temperaturkompensation genom en varm sommar.
Vi hade ingen lust att vara ute men vi var tvugna att åka iväg och provköra en bil eftersom vi måste bestämma oss den här veckan vilken vi ska ha för att hinna få den till Augusti då de vi har nu ska lämnas tillbaka. Tänk att det redan gått tre år. Vi fick den ju nyss… Nu ska vi i alla fall ha något större, något som är lätt att lasta vagnar och barn i. Vi har valt mellan Volvo XC60 och BMW X3 men det är stark fördel till BMWn nu när vi provkört. Ska bara bestämma oss för motor och växelsystem utifrån Ericssons tjänstebilsregler. När vi ändå var i närheten av Kungens Kurva passade vi på att titta lite i möbelbutikerna. Det enda vi kom hem med efter 5 timmar på MIO, Stalands och IKEA var dock gardinstång och gardiner till Deans arbetsrum. Ett ganska dåligt resultat efter mycket slit. Vi hittade en soffa till TV-rummet också men jag tycker att den var lite väl dyr, vi måste fundera på den. Det är svårt att hitta en snygg och skön myssoffa som är max 240cm bred men har 110-120 cm sittdjup som vi vill ha. En fotpall till vore också önskvärt. Antingen något väldigt modernt och stramt i linjerna eller också i Howardstil. Verkar omöjligt. Nu sitter vi i den gamla soffan som är för lång för rummet och ser en dålig film så det kanske är lika bra att gå och lägga sig och hoppas att morgondagen blir mera produktiv. Och roligare. Så här hittade jag Alexander imorse. Han hade tagit med sig iPaden när han gick på toa och nu satt han där och tittade? Vem ger honom sådana idéer? Alexander ligger i sängen och dricker sin ”lälle på morgonen” och tittar på rådjuren. Han tycker så mycket om dem precis som vi.
De är hos oss nästan varje dag nu. Ibland bara två men ibland upp till fem stycken. Så himla söta. De verkar gilla grannens trädgård, Något hos honom är väldigt gott… ller också är det för att han inte är hemma (det är ju en sommarstuga) så de får vara ifred.
Blåbärsögat, ännu sötare än rådjuren. Kan det vara mysigare?
Hugo har fyllt två år och i lördags hade han kalas. Det var brunch och fika och som alltid när Dinah lagat bjuder på kalas, supergott!
Alltid roligt att komma bort och leka med någon annans leksaker, även om man blivit lite för stor för dem.
Sixten hade feber och fick stanna hemma men Mackan och Felix var där. Alexander ääälskar ”bäbis Felix” och han fick självklart en kram. En av Alexanders bästisar på dagis heter ju också Felix så vi måste skilja dem åt genom att säga bäbis-Felix om den här lille sötnosen.
Kan man lura till sig bilen av bäbisen månne?
Hugos fina födelsedagstårta med Bamse på var gjord av en kompis till Dinah som också var på kalaset.
Blåser ut ljusen.
Fina födelsedagsbarnet med sin pappa.
Förväntansfull kille som väntat på tårtan sedan vi satte foten innanför dörren. Kycklingbenen var goda, men vem kan tänka på dem när det vankas tårta?
Mmmm… God var den också!
Hugo öppnar presenten från oss som Alexander fick vara med och välja. En given succé! Barn vet vad barn vill ha.
Alexander kommer springande när han inser att hugo håller på att packa upp LASTBILEN!
Sötaste tackkramen.
Båda killarna var helt uppslukade av den fina lastbilen med formel-1 bilar på släpet. Vi hade några mysiga timmar på kalaset och sedan gjorden vi några ärenden i Sickla innan det var dags att bege sig hemåt till släkten som varit på rundtur på Drottningholm. Alexander älskar att bo här. Han är så glad över sitt hus och berättar ofta för folk han träffar att ”han bor i ett fint hus eller i ett stooort hus”. Det är nästa så att det blir pinsamt ibland, det kan kännas lite skrytsamt även om ett barn i hans ålder inte tänker på saker på det sättet. Han är bara glad åt sitt hus och sina rum. Han verkar också lite rädd för att vi ska flytta igen? ”Vi ska inte byta hus”, sa han i påskhelgen när vi var på väg till Hugos kalas. Jag vet inte var det kom ifrån men att vi har flyttat tre gånger under hans tre år i livet har kanske påverkat honom. Jag försöker förklara för honom att vi alltid ska bo här men samtidigt vet man ju aldrig, tänk om vi åker utomlands några år, då skulle vi ju flytta tillfälligt i alla fall. Eller om det skulle hända någon av oss någonting, då skulle vi ju flytta. Men det är väl lika bra att inte oroa honom med sådana tankar utan fokusera på att det här är vårt hem nu och vi har inga planer på att någonsin flytta härifrån. ”Jag ääälskar mitt hus!” sa han en dag när vi satt och åt i köket. Varför då? undrade jag. ”Man ser hela världen”, var det svar jag fick. Rätt insiktfullt, utsikten är ju det bästa med huset. Tänk att han också njuter av det. Annars älskar han sina rum och sin säng väldigt mycket också. Han tycker också om att sitta och titta på flygplan för man ser rätt många som flyger in mot Bromma eller Arlanda om man tittar norrut. Superkul för en liten plane-spotter som han. Han har ett falköga för planen, ibland ser jag dem inte ens när han pekar men så kan jag se den lilla pricken borta i horisonten som han har stenkoll på. Han gillar också djuren, precis som jag. Han brukar ge rådjuren namn och han säger att ”det är mina rådjur”. Han tycker att det är spännande när vi ser nya djur och nu väntar vi på att hästarna ska komma tillbaka till hästhagarna en bit bort där de går varje sommar. Något han ofta vill höra är att gå till någon av öns lekparker. Vi har ” lilla lekplatsen” precis utanför huset, sedan finns det en lekplats uppe vid radhuset där det är lätt att träffa kompisar och borta vid dagiset har vi ”stora lekplatsen” dit vi brukar gå på helgen. Han tycker om att det finns så mycket att göra här, både lekplatserna, bryggan där man kan fiska eller kasta sten i vattnet, mycket plats att åka Bobbycar på och många fina promenadstråk som vi åker vagn (eller Snowracer på vintern) på. Det är mysigt att han trivs så bra. Speciellt eftersom han var så negativt inställd till huset medan vi höll på att bygga det. Jag antar att han speglar oss. När vi byggde var vi oftast arga eller besvikan på något när vi var här men nu märker han väl att vi är nöjda och harmoniska. Dessutom har han ju så mycket plats som han verkligen njuter av, både stora ytor att busa på och två rum att vara i där det ena är fullt med leksaker och det andra har hans älskade säng, en säck att ligga och mysa i och alla hans böcker. Härligt för både honom och oss!
Nyanlända på Anantara Rasanande pustar vi ut i vår poolvilla vid stranden.
Mycket nöjd mamma. Trött också, gravid i tredje månaden med Edward gick jag och la mig med Alexander på kvällarna så Dean hade inte mycket sällskap på kvällskvisten.
Hela resorten var ekologiskt uppbyggd och kändes väldigt mysig och välkomnande. Vårt härliga badrum hade dubbla handfat och…
…både inomhusdusch och utomhusdusch.
Våra egna reserverade solstolar nedanför villan.
På den här delen av resan blev det inga fler utflykter. Vi njöt av det härliga hotellet med fantastisk pool och strand och mat istället.
Alexander älskade Anantara och personalen var helt fantastiska med honom. De fixade alla hans önskemål om mat och hämtade leksaker och kritor och allt kan kunde önska sig vid måltiderna så att vi vuxna fick lugn och ro. Vi kunde till och med njuta av långfrukostar för han hade alltid någon som roade honom. Dessutom var det väldigt lite folk i den stora poolen då många liksom vi hade egna pooler så han hade gott om utrymme att simma och hoppa och leka hela dagarna.
Sämre utsikt kan man ha.
Jag som var gravid och trött hade hamnat i paradiset. Jag behövde inte lämna poolkanten, här kunde jag sitta och läsa och beställa mat och dricka. Ibland tog jag ett dopp med lillgos eller lade mig i jetstrålarna som fanns på kanten av poolen framför mig. Underbart!
Alexander har fått ett nyt spel till iPaden ”Toca doctor” och han fullkomligt älskade det. Han lagade brutna ben, plockade löss, jagade bort tandtroll och gav sprutor. Dean har myggstiftet i högsta hugg och sen var det dags för middag.
Poolen och restaurangen by night.
Swim up bar var perfekt för Dean som tillbringade många timmar varje dag i poolen med Alexander. På den här stranden gick det lite högre vågor än på den andra av tvillingstränderna så det blev inte lika mycket bad i havet för Alexander utan mest pool. Men vad gör det när poolen är så här? Jag och Dean badade en hel del i havet i alla fall, det är så härligt att kasta sig i höga vågor.
Lazy days.
Bus och gos.
Man kan se att Alexander har något bus i kikaren.
Och här kommer det!
Den fantastiska stranden som var hemvist för flera riktigt lyxiga hotell.
Panviman Resort låg bredvid vår.
Vy bort mot Anantara med de röda parasollen.
Alexander plockade massvis med snäckor det här dagarna.
På snäckjakt med en väska att lägga dem i.
Simmi-simmi-killen om knappt lämnade vattnet. En gång glömdde han bort att han inte hade puffarna på sig och hoppade i och åkte ju så klart ner till botten men det gick bra för jag stod bredvid och plockade upp honom. Men lite rädd blev han.
Varje dag hade vi nya ”handduksdjur” på sängarna.
Fantastisk mat. Jag som var gravid klarade inte av att äta Thaimat den här resan fast jag vanligtvis älskar det. Det var helt omöjligt att känna någon aptit på det. Jag provade några gånger under resan men det slutade bara med att jag kände avsmak och mådde illa så jag övergick till västerländsk mat och grillad fisk och skaldjur. På Anantara var det inga problem att hitta god mat som tilltalade till och med mitt gravida smaksinne.
En av mina favoritbilder på Alexander. Han var så glad över sin servett som såg ut som en kanin den kvällen så personalen gav honom en till.
Poolområdet och restaurangen.
Här är vi tillbaka på Koh Samuis flygplats och ska flyga hem till Sverige. Kop-kum-kaa Thailand för den här gången! 12/3 2012 (9+0) Oron börjar släppa lite. Det är några veckor kvar innan vi kan andas ut men det känns ändå bättre för varje dag som går. Magen börjar synas, det gjorde den redan innan vi åkte. Mest är det ju svullna tarmar men det är uppenbart att det syns tidigare den här gången. Däremot så kände jag efter så mycket om jag eventuellt kunde vara gravid i början så att jag inbillade mig att jag inte hade symptom. Det är att inte våga hoppas antar jag. När jag var några dagar sen vågade jag i alla fall testa och det tog bara sekunder att få ett utslag. Det var en fredagsmorgon och jag hade svårt att koncentrera mig på jobbet den dagen. Tur att jag kunde sova en hel helg sen. Det känns så rätt nu. Vi har flyttat in i huset, Alexander vill ha en lillebror och vi är igenom blöjperiod och det hjälplösa stadiet. Vi har en stor kille som klär sig själv, äter själv, går på toa själv och som inte kräver så mycket planering och tillbehör längre. Han har fått vara liten. Det är ord från min kloka vän Lina som hängt med i några år nu. Hon ville vänta med nästa barn för att Alma skulle få vara liten. Jag har tänkt mycket på det. Jag trodde innan Alexander föddes att vi skulle ha två täta men har insett sedan dess att det inte passar oss. Vi vill inte ”ta oss igenom” småbarnsåren utan njuta av dem som en härlig del av livet istället. Dessutom hade jag inte klarat sömnbristen som följer med två små. Alexander kommer att vara nästan tre och ett halvt när lille-? kommer. Han har också fått njuta. Njuta av att vara ensam med oss länge, och nu tror jag att han kommer att må bra av att få bli storebror. Att vara enda barnet gör en onekligen lite bortskämd också. Fast det känns rätt så tänker jag ändå på hur det kommer att bli. Att jag inte kommer att ha lika mycket tid för Alexander, hur vi ska få ihop vardagen. Kommer vi att kunna jobba heltid båda två? Vill jag det? Vad händer om det är tvillingar? Vad händer om barnet inte är friskt. Hormonerna snurrar i kroppen och jag är känsligare än vanligt och sämre på att sortera tankarna än vanligt. Jag antar att allt löser sig. Tänk så bra allt blev när vi fick Alexander. En äldre kollega med två barn sa en gång att honn orade sig när hon var gravid med tvåan hur hon skulle kunna älska den lika mycket som sitt första barn men när den lilla föddes så var det som att hon bara fick ett helt hjärta till. Så hoppas jag att det blir. Det var så fint beskrivet av henne om hur man älskar sina barn. Första barnmorskebesöket är också avklarat. Även om jag hade en fantastisk barnmorska med Alexander så har jag valt att gå här på Ekerö den här gången, det blir för jobbigt att åka till Gamla Stan varje gång, speciellt på slutet av graviditeten när man går hemma och väntar och går ofta på kontroll. Hon jag fick nu verkar också bra så det känns ändå som ett ok beslut. Hon är väldigt stödjande och tar min förlossningsrädsla påå allvar. Hon kommer att se till att jag får gå i terapi från vecka 20 på BB Stockholm. Mer kan hon ju inte göra, resten måste jag försöka göra själv. Men jag funderar på struntstekniken den här gången för bara tanken på att föda barn igen är mer än jag orkar tänka på. Jag hoppas på att hormonerna hjälper till lite på slutet, de gjorde de ju förra gången. Men å andra sidan hade jag ju ingen aning om vad som väntade den gången. Rädslan var mer diffus. Nu vet jag. Tyvärr. 18/3 (9+5) 20/3 (10+1) 27/3 (11+1) Det syns också tidigt på mig och det är ännu tidigare den här gången. Det är nästan omöjligt att dölja nu, jag kämpar med kläderna för att klara mig till efter ultraljudet om åtta dagar. Får se om det går, två personer har redan sett det. Kanske fler, men två som frågat. Jag är lite orolig för att det är två. Vi har tvillingar i flera led i släkten och jag vill ha ett barn i taget så att man kan njuta och inte bara mata och gå på knäna av sömbrist. Så vi håller tummarna för ett! 2/4 (12+0) Nu har folk på jobbet börjat fråga mig om jag är gravid. Någon har sett det på magen men ett par har tagit det på min utstrålning i ansiktet och på mitt lugna humör. Att jag så lugn och avslappnad. Ja, jag antar att jag är lite mindre ”på” än vanligt. Familjen känns väldigt mycket i fokus nu. Dessutom är jag fortfarande oresonligt trött. Jag insåg det när vi kom hem från Thailand, att jag är vääääldigt trött. Tröttare än jag insåg tidigare. Jag somnar med Alexander vid åtta verje kväll och har gjort sedan vecka 6. Går det över om två veckor i vecka 15? Hoppas det, så var det med Alexander. Den här graviditeten käns väldigt lik den förra. Samma symptom och jag är sugen på samma saker, sågodis och blodapelsinjuice. Inget som jag vanligtvis är särskilt sugen på. Jag tror att det är en lillebror. Dean tror på lillasyster. Vi har slagit vad och den som vinner får välja nästa semesterresmål. Maldiverna here we come! (Det vill vi iofs båda välja så det finns inga förlogare här) Vi har förresten bestämt oss för att ta reda på vilken sort det är. Först tänkte vi inte göra det för att det inte spelar någon roll men sedan kom vi på att det blir lättare att prata med Alexande om vad som ligger i min mage om vi vet vilket kön det är. Han är ju väldigt inne på att han vill ha en lillebror så det kan vara en fördel att kunna förbereda honom på att han ska få det eller på att han inte ska få det utan en lillasyster istället. 3/4 (12+1) Imorgon får vi veta om lilla pyret där inne är frisk eller inte. Och om det är en eller två. Jag är ganska nervös. Kanske lika bra att gå och lägga sig nu så att tiden går fort och jag slutar tänka så mycket. 4/4 (12+2) Det var lite av en deja-vu känsla idag när pyret dök upp på skärmen. Jag vet inte om foster kan vara ”lika” någon eller ha specifika drag så här tidigt men den påminde oss båda om Alexander. Den var däremot mycket livligare och låg och sprattlade och vände på sig där inne, visade upp sig i alla vinklar. Alexander var ganska stillsam på båda ultraljuden men idag var det action. Två små bilder på den minsta medlemmen i vår familj:
Jag berättade på ultraljudet att jag kände den väldigt väl redan i vecka 12 och att Dean till och med kunnat känna den buffa lite på utsidan. Jag är helt säker på att det var pyret och inga tarmar vi kände och på ultraljudet så var deet mycket riktigt precis där vi kände den som hon höll ”apparaten” mot magen för att man skulle se den som bäst. Det ska enligt allt jag läst vara mer eller mindre omöjligt men hon sa att det händer om än det är ovanligt. Hon sa att vissa kvinnor känner sin kropp så väl så att de känner det tidigt och hon undrade vad jag jobbade med. På kontor med marknadsföring sa jag och hon sa att hon frågat för att hon tänkte att jag jobbade med kroppen eller själen. Men nej, men man kan ju känna sin kropp ändå. Dessutom tror jag att man är ”olika känslig” på insidan för jag har ju anat den med små fladder precis där sedan v10. Att graviditeter desutom syns tidigt på mig kanske hänger ihop med att min livmode ligget ”nära ytan” eller ”växer mycket framåt” eller något. Jag kände ju Alexander tydligt i vecka 13 vilket är väldigt ovanligt för en förstfödeska. Oavsett vad så tycker jag om att känna barnen tidigt så att jag har lite koll på dem där inne. 8/4 (12+6) Många hormoner är det i omlopp i kroppen Jag hade glömt bort det här med gråtandet. Av glädje och av sorg och av bara fåniga TV-program. Av en fin sång på radion, av någon fånig programpunkt på radio ”Lugna favoriter” som i vanliga fall irriterar mig och gör att jag byter kanal. Det behövs inte mycket för att tårarna ska rinna. Jag hade faktiskt glömt det. Fastän allt är så likt förra gången så hade jag glömt så mycket om hur det faktiskt är att vara gravid. It’s all coming back to me now…. Pyret har rört sig lite igen där inne och jag tycker att det är skönt att känna den då och då. Det gör mig lugn och glad. Jag hoppas att det snart kan bli tydligare på utsidan så att Alexander kan få känna. Han pussar och kramar ju pyret genom magen så jag längtar tills han får känna sparkarna så att vi kan dela det här med honom Nu börjar en ny saga här i bloggen om tidigare bara fokuserat på Alexander. Alexander och Piiiret och hur livet som tvåbarnsfamilj blir. Andra delen av resan var en strand där vi varit förut. Nordöstra delen av Koh Phangan är helt klart den finaste med tvillingstränderna Ao Thong Nai Pan Yai och Ao Thong Nai Pan Noi där Yai är avslappnad med många enklare resorts medan Noi domineras av Koh Phangans tre lyxigaste hotell. Vi började på Yai på samma resort där vi för sju år sedan, på vår första gemensamma resa till Thailand, bodde i en enkel liten bambuhydda. Central Cottage hade växt till sig sedan dess.
Alexander säger hej då till sin kompis Olivia på Haad Yao innan avfärd. Vi hade beställt privat transport till andra änden av ön eftersom det blev uppenbart när vi anlände att Alexander med sin åksjuka inte klarar av att åka de klassiska thailändska ”flaken”. Han var i extas över att han fick åka Pick-up för första gången i sitt liv och jag njöt av att ha AC.
Första doppet på Ao Thong Nai Pan Yai. Viken låg helt skyddatför vinden av en udde när vi var där så att det knappt var några vågor och Alexander tyckte att det var perfekt.
Perfekt långgrund strand med ljummet vatten. Kan inte bli bättre. Jag som inte brukar bada så mycket lämnade knappt vattnet på dagarna.
Vi letar snäckor att lägga i båten.
Utsikt norrut från vår bungalow.
Vår bungalow i bakgrunden och den härliga fina sandstranden som var så ren så ren.
Alexander och Dean har dricka-paus på en av barerna i södra änden av stranden, inne bland palmerna.
Pappamys.
Killarna gör ”sura ansiktet”…
…och glada ansiktet!
Pusssss!!!
Mina fiiiina!
Deans Coconut Milkshake. Själv brukar jag också leva på dem men i år blev det nästan uteslutande limejuice. Jag var så sugen på det suraste som fanns hela tiden.
Är det lika mysigt hos mamma?
Njaaa…
Baren.
Blåbärsögat.
Den underbara stranden igen. Måste vara bland Thailands bästa.
Restaurangen på Central Cottage är utsmyckad med lerfigurer och Alexander var mycket bekymrad över barnen som slogs (två figurer som thaiboxades). Han vet vad som är rätt och fel.
Man får inte slåss.
Många figurer fanns det.
Det lilla centrumet bakom stranden. Det fanns verkligen inte mycket att shoppa vilket var skönt. Då slipper man känna stressen över att man borde gå ut och ”fynda”. Jag satte knappt min fot i en affär på hela resan förutom för att köpa glass och yoghurt.
På promenad till andra stranden. De ligger nära varandra men skiljs åt av en udde med en resort på så man måste gå/åka runt.
En papegoja satt utanför ett hus på vår promenad.
Middag på stranden.
Var är min mat???
Hamburgare med pommes, Pasta Bolognese och ris med kyckling var de tre rätter som Alexander gick runt på under hela resan. Och så lite mackor och yoghurt. Ingen varierad kost men han var nöjd ändå.
I vår bungalow.
Dean vilar utanför vår bungalow.
Närbild på den. Precis vid stranden och alldeles nybyggd. Helt perfekt. Central Cottage har rivit många (men inte alla) av de gamla hyddorna och byggt ett stenhus med fina lägenheter som skymtar i bakgrunden, 3 beachfront Bungalows (som sitter ihop) och den här byggnaden”Luxury Villan” med två boenden. Vår vette helt framåt medan den andra vette åt sidan men med ett fönster med sjöutsikt.
Central Cottages beachfront restaurant.
Morgon och stranden är krattad.
Altanmys.
Det var så skönt att bo ”på stranden” för vi behövde aldrig packa någon strandväska. Allt var hela tiden 5 meter bort och stranden var perfekt alldeles vid oss.
Det fanns en pool också men vi använde inte den särskilt mycket.
Charmtroll.
Båten som ständig föreslagare.
Vill inte gå upp som vanligt. Vi sitter och tittar på när han leker i barnpoolen.
”Pimp the boat”. Klart att den ska ha solisar och bära bollen som last.
HOPP till pappa i stora poolen.
Middag på resorten bredvid.
Dean fick drinkar.
Så typiskt Thialand med alla lyktor. Det passar så bra där och det är så mysigt.
På utflykt med pappa till ett litet vattenfall som låg på gångavstånd.
Kommer du pappa?
Klättra på klipporna.
Lite lerigt i vattnet men det går bra ändå.
Ipaden hade vi mycket glädje av på resan. Alexander spelar spel, över bokstäver och siffror och leker doktor. Jag köpte den till Dean men Alexander är helt klart den som använder den mest. ”Titta på jo-too (youtube) i ajpadden”! Det är kul det…
De här ögonen… Herregud…
Vår bungalow från sidan där man ser den andra ingången. Bakom ligger några av de gamla enkla hyddorna.
Vår altan.
Kvällsbad var härligt, då var vattnet varmare än luften.
Vad säger du mamma?
Utflykt till elefantparken. Alexander sa att han ville rida elefant men när vi kom dit ångrade han sig. Han blev nog förvånad över hur stora de var. Han ville i alla fall att pappa skulle mata elefanten med banan.
Spännande men läskigt.
Vi köpte lite mer bananer så att jag också fick mata elefanterna med Alexander. Det var häftigt att känna på den sträva starka snabeln.
Lite läskigt också för mamma men jag skrattade mest så det gjorde Alexander också. Vi hade varit där i mer än en halvtimme och Alexander började slappna av lite.
Plötsligt sa han att han ville gå upp i tornet (där man går på elefanterna). Vi tradde nog inte att han skulle vilja åka på dem men när han fått ta sin tid så ville han det.
Väntar på elefanten.
Här kommer den.
Spännande stund.
Dags att ”gå ombord”
Ett fast grepp om pappas hals. Läskigt och roligt på samma gång.
Nu kör vi!
Man är högt uppe när man sitter på en elefant.
Elefanten äter lite på vägen. Alexander börjar vänja sig och slappna av lite.
Nu kan han till och med släppa pappa lite och vinka till mig.
Rundturen tog ungerfär 15 minuter.
Hungrig igen.
På väg tillbaka mot avstigningsplatsen.
Elefanten gör lite poser för kameran och Alexander är nu hur cool som helst uppe på elefanten.
Otroligt vilken kontroll de har på den där snabeln.
Det obligatoriska turistfotot på slutet.
Det var en nöjd och STOLT kille som klev av elefanten. ”Jag är en cool kille, jag har ridit elefant”.
En välbehövlig dusch för ellisen.
Utmattad efter en spännande dag. Han somnade i bilen på väg hem från elefanterna och sov viare en bra stund på de Thailändska dynorna i restaurangen. Nästa dag checkade vi in tidigt för att bege oss till resans sista anhalt, Koh Phangans lyxigaste hotell Anantara Rasananda som låg på stranden brevid.
Alexander har varit för stor för pottan ett par månader men han har ändå bara velat gå på den. Med Thailand så blev vi så äntligen av med den. Där fanns ju ingen potta och då gick det så klart hur bra som helst med toaletten och när vi kom hem så hade han vant sig. Pottorna stod orörda och vi har nu skurat dem och ställt upp dem på vinden. Han behöver inte sin toalettring heller, han tar sin lilla pall och klättrar upp och håller i sig på kanten. Vi har ganska stora hål på våra toaletter så det borde vara skönt för honom att ha ringen men han känner sig stor och duktig när han går på toaletten utan några hjälpmedel så det uppmuntrar vi. Skönt att vara igenom både blöj- och pottstadiet. Alexander pratar mycket om sina blå ögon. ”Mamma, jag har blå ögon och du har bruna.” Jag tror att han tycker att det är konstigt att han inte har samma färg på ögonen som jag och Dean. I fredags när han åt lunch med mormor och morfar hade ha tittat på morfars ögon och sagt. ”Morfar – vi är likadana” och sedan fortsatt ”Vi är kärlekspojkar”. Jag säger ju ofta att han har så fina ögon och så kallar jag honom kärlekspojken eller kärleksbarnet. Alltså måste ju morfar också vara en kärlekspojke om han är likadan. Logiskt. Och väldigt gulligt. Alexander tyckte nog att det var skönt att ha någon annan som också hade blåa ögon. Han är ju väldigt lik sin morfar i ögonen så han kände nog plötsligt igen sig. Och det kändes nog väldigt bra.
En bildkavalkad från resans första stop, Haad Yao.
Trött kille som somnade precis före landning på Koh Samuis flygplats och missade den fina utikten vid inflygningen.
Air Bangkok har charmiga flygplan.
Koh Samuis flygplats har blivit mycket större men de har behållit den charmiga stilen med terminaler som ser ut som hyddor och små ”cirkusvagnar” som tar en till och från flygplanen.
Första kvällen på Koh Samui där vi övernattade innan vi tog morgonfärjan ut till Koh Phangan nästa dag. Alexander får se sin första Khom Loi och var sedan väldigt förtjust i dem.
Framme på Haad Yao och vårt hotel Haad Yao Bayview Resort. Vi bor i en beach bungalow vid de blåa parasollen.
Solstolarna utanför vår bungalow.
Stranden på Haad Yao var helt ok men inte lika fin botten som man är varn vid i Thailand. Vid vår änd av stranden var den dessutom så långgrund så att det inte gick att bada vid lågvatten vilket var hela eftermiddagen när vi var där så vi hängde mest i andra änden av stranden på dagarna.
Hotellets pool och restaurang. Vi bodde precis bredvid poolen (där jag står och tar bilden) så vi hade nära till allt på hotellet.
Alexander byggde sandslott och lyckades till och med rekrytera vuxna människor (som inte var hans föräldrar)att hjälpa honom i hans arbete.
Målmedveten på stranden.
Buskillen
Blek mamma.
Mycket kärlek!
Alltid med en bil eller sitt flygplan i handen. Han flög blått flygplan till Thailand och det kom han igåh så han valde det här i affären vid hotellet.
Härliga lata dagar på stranden.
När man tröttnar på sina egna leksaker kan man lek med andras.
Buskille i poolen.
Mammas söta söta älskling!
Alexander kunde bada samtidigt som vi satt vid ett bord vid poolkanten.
På utflykt till stranden igen.
Vattenbus med mamma.
Många härliga timmar i vattnet blev det. Jag har aldrig upplevt ett så varmt hav, det måste ha varit uppåt 30 grader.
Lite läskigt att få vatten över huvudet i början av resan.
På lugnare vatten med sin älskade båt som han inte släppte under hela resan.
Vrrrooom…
På språng.
Jag njuter av stunden.
Puss lillhjärtat.
Mmmm, myyys!
Tillbaka till båten.
Charmtroll.
Eftermiddag i poolen.
Cooling med puffar som kunde bada i timmar men poolen var inte riktigt lika varm som havet.
Bada med mig mamma!
Lillhjärtat badade tills han blev blå och skakade, då fick vi tvinga upp honom ur vattnet.
Kvällsutsikt över stranden. Fem dagar på Haad Yao har passerat och det är dags för nästa anhalt på resan, Ao Thong Nai Pan Yao på andra sidan ön. Mormor och morfar har varit här och hälsat på i helgen. De kom på torsdag kväll så Alexander var hemma från dagis i fredags och var med dem. Han har verkligen varit i himmelriket de här dagarna. När jag kom hem från jobbet i fredags var han så uppspelt och glad och hade inte sovit middag. Mormor hade frågat om han brukade sova middag men det sa han att han inte gjorde. Han hade för roligt helt enkelt, han brukar ju sova 1,5 – 2 timmar på dagarna. Det slutade med att han busade fram till en sen middag vid sju och somnade sittande vid matbordet. En fulländad dag i hans ögon. Lördag var shoppingdag för mig och Alexander och mormor som köpte gardinstänger och tyg inne i stan. Lite andra småsaker blev det också när vi ändå var inne i stan. Dean och morfar åkte på bygghandeln och köpte saker som behövdes här hemma. Sedan var det produktion för hea slanten. Vi har fått upp gardinstång i sovrummet, rullgardiner i Alexanders rum, torkskåpet är inkopplat och tvättstugan har fått täckskivor. En del saker har åkt upp och ner på vinden också och mormor har städat lite. Nästa projekt blir för mig att sy gardinerna till sovrummet och det hoppas jag att jag hinner i påsk, vi börjar bli lessa på att ha insyn när vi sover… Idag när mormor och morfar skulle åka hem blev det gråt och tandagnisslan. Till slut fick Dean muta Alexander med att han fick följa med till flygplatsen och lämna dem. Det hjälpte tillfälligt men sedan blev det ännu värre när de väl kom till Arlanda och mormor och morfar skulle gå. Då grät han helt otröstligt för att han inte fick följa med dem hem. Han grät vidare när Dean åkte från flygplatsen och till slut fick de stanna i Upplands Väby och köpa godis för att han skulle sluta gråta. Han älskar Mommol och Moffa! Vilket tragik att de inte bor närmare. Han är så lycklig när han får vara med dem.
|
|||
|
Copyright © 2026 Tosic - All Rights Reserved Powered by WordPress & Atahualpa |
|||
SENASTE KOMMENTARER