Tosic

Rådjuren utanför

Ikväll är de utanför vårt sovrumsfönster och betar och leker. Först var det bara en och Alexander tyckte synd om honom för ”han har inga kompisar”. Sen kom två till och då blev han så glad. ”Jag älskar rådjuren mamma”. ”De är snälla”. Gullegubben, han är en liten djurvän.

Jag såg också att änderna börjat komma tillbaka nu när isen släppte i helgen. Mysigt. Jag har saknat deras vaggande uppför vägen sedan de försvann när isen kom.

Snart kommer nog hästarna på sommarbete också. Jag längtar… Jag älskar att bo bland djuren.

Hemma igen

Nu har vi varit hemma en vecka och det går trögt med bloggandet. Vi blev försenade på vägen hem då vi missade vårt flyg i Amsterdam och fick flyga va Paris hem så vi kom hem på söndag eftermiddag istället för på morgonen som det var tänkt. Vecakn har varit körig på jobbet och Dean har varit borta både torsdag och fredag kväll så det är först odag som jag har hunnit sätta mig ner.

Resan blev ännu bättre på slutet för oss alla. Vi åkte på utflykt till en Elefantpark där Alexander fick rida på en Elefant med Dean. Fört ville han inte men efter att vi varit där en timme och tittat på efelanterna, matat dem med bananer och sett andra rida på dem så sa han till slut att han ville. Det hade jag faktiskt inte trott att han skulle våga. Han är ju lite avvaktande men är han får ta saker i sin egen takt samtidigt som man utmanar/pushar honom lite så blir allt mycket roligare. Han var så stolt när han satt på elefanten! Och han pratar fortfarande om det. ”Jag är en cool kille, jag har ridit elefant”, säger han.

Vi avslutade sedan resan på öns lyxigaste resort i en svit på stranden med egen infinity pool. Det var ett av de lyxigaste ställen vi någonsin bott på. Vi var lite oroliga att de inte skulle uppskatta att man hade barn på ett sådant ställe men det var precis tvärt om, de ordnade allt han behövde och tog så väl hand om honom. Det var ett perfekt upplägg på resan med tre olika ställen, alla på stranden, och att avsluta med riktig lyx. Anantara Rasananda, som hotellet hette, låg på stranden bredvid den vi bodde på i mitten av resan men det gick större vågor på den senare på grund av hur vinden låg. Alexander som inte velat bada i vågor vande sig lite och kunde bada med oss i vågorna på slutet. Han ville inte bada själv i vågorna men när vi var med så gick det bättre och bättre. Det var ännu en sak som han var stolt över och han kände sig stor. Det är Koh Phangans bästa stränder uppe i nordöst men inte så mycket folk eftersom det är lite knäligt att ta sig dit på dåliga vägar. Halva vägen är numera asfalterad så jag misstänker att det kommer att vara mer folk när de asfalterat hela vägen.

Alexander badade hela dagarna och ville aldrig gå upp ur vattnet. Havet var så varmt så där kunde man ligga hur länge som helst men poolen var lite svalare så där badade han tills han blev blå. Hn blev så kaxig så att han två gånger glömde att han inte hade puffarna på sig och hoppade i utan dem så att vi fick plocka upp en liten flaxande panikslagen kille under ytan. Men två minuter senare var det glömt och han badade vidare (med puffar på).

När vi flög från Koh Samui flög vi med ett plan som hetter ”Hiroshima”. Det var lite otippat. När vi satt i de små cirkusvagnarna på flygplatsen på väg ut till planet ville inte Alexander sitta i mitt knä. ”Jag är en cool kille, jag sitter själv!” sa han kaxigt och stolt. Han växte mycket på den här resan och fick mycket nytt självförtroende genom att uppleva nya saker och våga saker. Det känns somm att han blev flera månader äldre på bara två veckor. Han njöt av att få vara med oss varje dag och att få massor med uppmärksamhet. Jag hann sitta med honom och läsa mycket och nu känner han igen massor med ord i sina läsprogram i iPaden. Min lilla bebis är en riktigt stor kille nu.

Kameradöden

Utflykten till vattenfallet igår hade varit bra. Alexander berättade om vattnet som rann från berget ner i poolen där man kunde bada. Där hade också min pocketkamera badat… Dean, aka kameraslaktaren, hade den i bakfickan på sina badbyxor(!!!) och hade tappat balansen vid ett tillfälle och satt sig i vattnet. Han skyller på att det var för att han bar på Alexander och prioriterade honom vilket är självklart, men vad gjorde kameran i byxfickan från början.

Det här är min andra kamera som dör i hans vård. Den första avled efter att ha blivit tappad och sparkad på ett dansgolv på en svensexa. Jag älskade den kameran, den var helt fantastisk och jag har saknat den sedan dess. Skärpan, färgerna och vidvinkeln… Sedan fick jag den här som var den uppföljande modellen men den har inte alls varit lika bra tyvärr. Nu måste jag få en ny och jag tänker välja en rosa för att vara säker på att få ha den ifred. Inga fler kameror ska förolyckas. Det gör de inte i min vård.

Koh Phangan

Resan är inne på sin sista vecka och jag som tänkte blogga varje dag har inte kommit mig för att börja förrän nu. Dean och Alexander är på utflykt till ett vattenfall i närheten och jag ligger i min solstol och tittar på havet. Det är ett litet paradis det här.

Fin förväntansfulla pojkar På planet mot Amsterdam.

Resan hit var lång med två osmidiga byten i Amsterdam och Bangkok men det gick ändå så bra. Alexander var full av förväntan och gick omkring med sin älskade ryggsäck på ryggen och tittade på allt. Han var så söt där han travade på i folkvimlet och var så stolt över att han kunde själv. Inte ville han att vi skulle bära varken honom eller ryggsäcken. Det är en bild som kommer att vara med mig länge.

I Amsterdam kunde vi sitta i loungen tack vare Deans platinakort vilket underlättade en hel del då vi fick vänta i fem timmar.

Pappa jobbar och Pluppi äter.

Sedan gick nattflighten mot Bangkok och Alexander sov största delen av resan, först på mig och sedan på Dean. Jag och Dean var mycket tröttare än han när vi landade. Lite självförvållat dock, jag valde att se ”My week with Marilyn” som jag inte kunnat se på bio istället för att sova några extra timmar… På Bangkoks flygplats knatade han vidare med sin lilla ryggsäck och älskade de ändlösa rullbanden som han var stolt över att kunna hoppa på och av själv. Personalen på flygplatsen stannade oss för att få fotografera honom och känna på hans hår. Han insåg ganska fort att alla här vill känna på honom och pussa på honom så han började gå omvägar. Sedan charmade han tjejerna vid passkontrollkön och vi fick gå förbi i VIP ingången vilket sparade in ungefär två timmar i kö för det var otroligt mycket folk. Tack blåbärsöga! Efter att ha checkat in mot Koh Samui blev det mat och shopping och en tupplur i loungen (för mig, Dean fick vara med Pluppi) innan planet gick. Alexander som somnade innan vi lyfte missade det härliga utsikten över öarna som man får innan man landar. Samisk flygplats är härlig. Man hämtas i små tågvagnar och själva byggnaderna är små hyddor som gör att det känns väldigt pittoreskt. Det hade inte förändrats på de sju år som gått sedan vi var här senast.

Första natten bodde vi på Samui eftersom vi inte var säkra på att hinna med färjan till Koh Phangan på kvällen. Vi stannade på norra delen av ön, Bophut beach som var ganska lugnt och oförstört när vi var där senast. Nu var det ett överexploaterat getto där allt låg på vartannat och all charm var som bortblåst. Det blev middag, snabbshopping av solhatt och sedan i säng för att sedan ta första färjan till Koh Phangan klockan åtta nästa morgon. Om Bophut var så förstört vill jag inte ens tänka på Chaweng som redan var trångt och turistigt för sju år sedan.

Mot Koh Phangan. Vi tog färjan och Alexander tyckte att det var både läskigt och spännande.

På färjan.

Sedan blev det traditionell thailandstransport i en bil med överbyggt flak upp morot Haad Yao stranden där vi bokat fem nätter. Spännande och läskigtigen. Och lite guppigt… En minut innan vi var framme kräktes Alexander över hela sig, mig och kaninen. Vi fick börja med dusch av oss alla inklusive den lilla ljusblå men tyvärr behövs det nog en maskintvätt innan han blir helt återställd. Alexander verkar dock inte bry sig om det. Vi fick ett gigantiskt rum längst ner mot vattnet ute på udden med två dubbelsängar och två badrum så plats var det gott om. Koh Phangan och Haad Yao var lugnt och skönt. Vi hängde på stranden där Alexander för första gången njöt av att bada i havet. Han har ju alltid varit rädd för det förr. Nu pep han lite första gången vi tog med honom ut men det var långgrunt och han insåg snabbt att han bottnade och att vattnet var varmt.

På stranden Haad Yao. Vi bor vid de blå parasollerna i bakgrunden.

Vattnet här är helt sanslöst varmt. Jag har faktiskt aldrig varit med om dess like. Det måste vara 28-30 grader. Vi badar hela tiden! På dagarna var vi på stranden och på sena eftermiddagarna i poolen och Alexander kunde inte få nog av att bada. Vi träffade en annan svensk familj med en tjej i hans ålder som han kunde leka med i två dagar. Leka och kivas. De hade en liten bebis också som Alexander så klart var full av beundran för.

Efter fem dagar på Haad Yao som ligger i nordväst bestämde vi oss för att vi ville åka till nordöstra delen där vi var för sju år sedan. Vi bokade samma ställe men istället för de små bambuhyddorna tog vi en beachfront bungalow och blev sedan uppgraderade till ett luxury room. Här bor vi nu oförskämt billigt i en nybyggd bungalow mitt på stranden. Vi sover till vågornas ljud och har solbäddar precis utanför dörren. Stranden är perfekt långgrund så att man kan simma men Alexander precis bottnar, och bottnen är helt gjord av fin sand utan sten eller smuts. Det är som ett litet paradis och allt vad vi behöver. Hit kommer vi igen… Dagarna är härligt händelselösa, det är bad och mat och lek med Alexander. Han sover två timmar varje dag för att han är så trött efter morgonens vattenlek och då passar vi på att äta lunch och vila.

Vår Bungalow sedd från vattnet. Lite mörkt i motljus bara.

Vi behövde den här semestern. Han njuter av vår fysiska och mentala närvaro och verkar inte sakna kompisar trots att han nästan bara är med oss. Han ”älskar mamma mest i hela väääden” och sover gott emellan oss. Han väcker oss försiktigt på morgonen och är gosig mest hela tiden. Frågar man vad han vill göra så är det bada, bada, bada och leka med sin båt. På kvällarna vill han titta på bilar och djur i iPaden och han har börjat med läseprogram där han nu känner igen några ord. Bokstäverna har han kunnat länge men att sätta ihop dem börjar komma nu. Vi får massor med pussar och gos och han känns så härligt harmonisk. Vi har pratat om att åka på långresa om något år, stanna 4-6 månader. Nu känner jag att vad vi behöver är att göra något varje år. Spara våra föräldradagar och åka iväg en månad varje år istället. Då får man en dos harmoni för familjen regelbundet istället och jag tror att vi alla njuter mer av det.

Killarna är tillbaka från vattenfallet och har varit här och badat en stund i havet. Nu hänger de i poolen och det är dags för lunch. Åååh… Sträcker ut benen för att gå de fem stegen från solstolen och in i bungalowen för att lämna iPaden. Nu ska det bli gott med lemonjuice och kyckling med cashewnötter. Igen.

Bäbis Felix!

Alexander hittade tackkortet från Felix dop och kom springande med det i hugsta hugg. ”-Det är bäbis-Felix” ropade han och jag var förundrad över att han kände igen Felix eftersom vi inte träffat dem på ett par månader. Han tittade på bilden och fortsatte med ”-Han är så fin. Jag älskar han”. Han berättade också att han vill ha en lillebror. Igen. Det är så mycket prat om lillebror nu för tiden. Jag tycker att det är lite konstigt att Alexander som inte har något syskon är så förtjust i bebisar. Han tycker verkligen jättemycket om dem och klappar så fint när vi träffar någon.

Blåssssten…

Finns inget jag avskyr mer än när det blåser. Håret står på ända, sminket rinner och det är svårt att andas om man får vinden i ansiktet. Blåssssten, detta elände. Änå har vi byggt ett hus på en udde, vid vattnet. Inte helt oväntat så blåser det mycket här. Jag börjar inse att vi kommer att få anlägga en hel del vindskydd för att skapa uteplatser i lä. Stödmurar, häck och kanske ett och annat plank. Tricket blir att ändå inte stänga till utsikten så det krävs en del planering. Efter Thailand ska vi ta tag i planeringen av trädgården och ta hit en trädgårdsarkitekt. Hoppas att semestern ger mig lite energi tillbaka så att jag orkar.

Ensamma hemma

Dean är i Barcelona hela veckan, han åkte redan tidigt på söndag morgon s jag och Alexander är ensamma hemma. Söndag var en mysig lugn dag som jag redan skrivit men måndag var desto mer fatrfylld. Jag hade en intensiv dag på jobbet med besök av Europachefen så det var ingen optimal timign att vara ensam. Dagen började inte så bra heller, Alexander ville inte vakna och var på riktigt dåligt humör när jag fått upp honom. På väg in till dagis kastade han sig på marken var tionde meter och skrek för att jag inte bar honom. Efter att jag fått in honom genom dörren nästan en timme senare än jag hade tänkt mig så fick jag lämna honnom storgråtande, det händer inte så ofta. Men sedan blev dagen bättre. Jag hämtade upp honom vid lunch och vi åt hamburgare i Bromma innan vi åkte till mitt jobb där han fick vara på eftermiddagen. Vi satt i ett konferensrum där jag förberedde min presentation och Alexander kunde rita och leka utan att störa för många. När det sedan var dags för marknadsdelen i presentationen fick Alexander vara med mina snälla kollegor Tarik och Silvia. Han fick måla och titta på utskrifter av bilar. Tarik lärde honom också att köra de elektriska skrivborden upp och ner vilket var en sådan höjdare att de till slut fick dra ut sladden.

Dagen som började så dåligt blev riktigt bra. Det var en lyckad Business Review och Lina kom och hämtade upp Alexander som fick leka en stund på Leos dagis medan jag hade min sista agendapunkt. Efter det så åkte jag också hem till dem i Pampas och hade en lugn och skön kväll. Killarna lekte och hdae superroligt tillsammans. Mest körde de tåg med Leos Thomas-lego-tåg men de höll också en fin konsert för oss där båda ville visa hur många sånger de kunde. Alexander som bara sovit en kvart mitt på dagen höll ut till kvart i nio då vi satte oss i bilen för att åka hem men då somnade han som en stock och jag fick böra in ett sovande barn hemma. Han var i alla fall supernöjd med dagen och det var jag också. Dagen som skulle vara helt omöjlig ut logistisk synvinkel förflöt utan incidenter och Alexander hade superkul. Han har varit lyrisk idag över att ha lekt på mammas jobb och över att ha kört Tomas-tåget med Leo. Härligt!

Idag har det varit en mer normal dag med hämtning och lämning som vanligt. Alexander var också lättare att få upp imrse konstigt nog. Han är ganska sömnig nu ikväll och vi ska strax gå och sova så att jag kan hinna med att packa för Thailand innan jag går och lägger mig. Vi åker om tre dagar och jag har inte packat en pryl. Börjar bli dags…

Damm!

Herregud vad det dammar här! Vi tiibringar en halv dag varje helg med att städa och då ligger det ett tjockt lager damm på lister, uttag, golv och badrumsgolven ska vi inte ens tänka på. Jag förstår inte var allt damm kommer ifrån. Dammar det mer när ytorna blir större? Eller är det för att golven är så ljusa? Men det var de i lägenheten i stan också och då var det inte så här.

Jag menar inte att jag är förvånad över att städa varje vecka för det har vi alltid fått göra men jag är förvånad över att vi måste städa så grundligt varje vecka. Det krävs liksom en storstädning och inte bara lite dammsugning och torkning. Det lägger sig ett synlig lager damm på 2-3 dagar. I sovrumsdelen kör vi robotdammsugaren 2-3 gånger i veckan för där dammar det så att det syns på ett dygn. Är det ventilationen? Eller är det så i nya hus att det fortfarande yr runt byggdamm som suger åt sig annat damm.

Det här är faktiskt extremt. Jag vill inte ha så mycket damm. Ska jag täppa till luftintagen?

Altanen är invigd

Vi inviger altanen. Tiden har varit lite ur led idag. Alexander sov till åtta och sedan låg vi i sängen till nio och myste. Han fick välling och vi läste sagor och pratade. En riktig mysmorgon.

Vi åt lång frukost och efteråt gick Alexander iväg och det blev ovanligt tyst. Han hade gått och lagt sig! Jag hittade honom sovande i sängen. Det såg så mysigt ut så jag kröp ner med honom och vi sov i två timmar. Lagom till lunch steg vi upp och åt igen. Klockan var nästan två innan vi var redo att göra något vettigt i det vackra vädret så vi bestämde oss för att inviga altanen.

Vi spelade boll och satt i var sin solstol och njöt. Eller jag njöt och Alexander körde bilar. Det var en härlig försmak av våren.

Nu ligger vi i soffan och tittar på film, Björnbröder 2, för Alexander är på riktigt goshumör idag. Han vill bara ligga och kramas. ”Får jag ligga hos dig?” kan man ju inte säga nej till. Gullegrodan.

Kiss- och bajsåldern

Alexander har snöat in på bajs. Han säger det ett tresiffrigt antal gånger varje dag och det finns inget sätt att få tyst på honom. Ibland ylar han bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs och avbryter sig bara för att byta ut ordet mot bajskorv. Jag frågade på dagis om något annat barn var inne i den fasen men han är tydligen ensam/först. Han håller på likadant där men hans kompisar tittar mest oförstående på honom. Vi hoppas att det är en fas som snart går över för mina öron blöder och jag vill inte höra ordet en enda gång till. Det är nog den tröttsammaste av alla faser vi varit inne i.

Äntligen bröllopstavlor

Jag har tänkt trycka canvastavlor med våra bröllopsbilder sedan vi gifte oss men det blev inte av medan vi bodde i stan och sedan dess har vårt boende bara varit en väntan på att flytta in i huset så jag har inte prioriterat det. Nu har jag äntligen kommit till avslut i det här projektet och beställt två stora tavlor till vårt sovrum och en brudbild på mig själv som Dean får i sitt arbetsrum.

Jag passade också på att trycka en tavla med bilder på Alexander och mig som vi tog hos fotografen för två år sedan. Den hänger nu ovanför vår trappa i huset. Jag hade tänkt att den skulle hänga ovanför Alexanders säng men Dean (som uppenbarligen tänker ett steg längre än mig) konstaterade krasst att han snabbt skulle riva ner den om den hängde där så vi tänkte om angående placeringen. Fint blev det!

Nu måste jag hitta tavlor till båda Alexanders rum (sovrum och lekrum) för det är så kalt och tråkigt där. Han behöver lite färg! Kanske lite tapeter och tavlor? Hmmm, hoppas på tid att fundera när jag ligger på en strand i Thailand i 17 dagar och bara lyssnar på ljudet av hav och vegetation…

En vecka kvar

Om en vecka har jag jobbat min sista dag före semestern. Då återstår bara att packa det sista, sova en natt och sedan bege sig till Arlanda. Det känns overkligt. Jag trodde aldrig att det skulle bli dags men åndå har det gått så fort. Det har gått så fort för att det har varit så stressigt tyvärr. Det känns som om jag inte haft puls under 120 hela den här månaden. Ibland är jag så trött så att jag är vimmelkantig. Det är så mycket på jobbet och hemma ska det alltid fixas något, köpas något eller städas… I Thailand ska jag bara bada, läsa, leka med Alexander och soooova. Jag er fram emot långa sovmorgnar med mina pojkar och massor med mys. Alexander längtar också massor och pratar om Thailand varje dag. På dagis har han lovat alla fröknarna att de ska få följa med och han säger att han ska bada, äta mycket glass och köpa en lillebror i Thailand. Nåja, de första två kan vi lova att han får men jag tror inte att vi ska ge oss på människohandel.

Språk

Häromdagen märkte jag att Alexander har tagit ytterligare ett stort steg i sin språkutveckling. Han kan plötsligt säga R och V. Det är inte längre ”ett, tlå, tle, flyla” utan ”ett, två, tre, fyyra” R:en rullar inte alltid helt rena men de finns där för det mesta. Jag vet inte riktigt när det hände. Det är så lustigt hur fort det går och att man inte tänker på varje dags framsteg utan plötsligt inser att det lilla livet tagit ännu ett stort kliv. Jag inser att jag kommer att inse en dag att han plötsligt blivit vuxen och undra hur det kunde gå så fort.

Nattblöjor

Nu när vi varit av med blöjorna på dagen i några månader så verkar det närma sig blöjfritt på natten också. Ungefär varannan natt är blöjan torr när han vaknar och han studsar upp på morgonen och vill kissa. För någon vecka sedan hade vi fem torra nätter i rad och det var då jag insåg att han faktiskt ofta är torr. En kväll glömde jag sätta på honom blöja när han gick och lade sig för han hade lekt i pyjamas sista stunden på kvällen och jag tänkte inte på att blöjan inte var där. Framåt morgonen vaknade jag av att han klappade på mig och sa ”-Mamma, ta bort kisset”. Då hade han kissat lite i byxorna men bara några droppar så att han var lite fuktig mitt fram och det hade inte kommit något i sängen. Vi gick upp och piade pottan och tog på nya pyjamasbyxor innan vi somnade om, utan blöja.

Nu är han som sagt torr ungefär varannan natt så vi fortsätter med blöjor ett tag till men det känna som att ett helt blöjfritt liv är inom räckhåll.

Kan själv!

Alexander vill visa att han är en stor pojke och kan själv. Det är väldigt skönt för plötsligt klär han på sig ytterkläder och skor själv när vi ska ut. Han har kunnat väldigt länge men inte haft viljan (förutom på dagis då) så det är skönt att slippa stå dubbelvikt och krångla på overall och skor varje morgon. Han vill också gärna duka när vi ska äta och idag sa han ”-Jag är en stor pojke, jag behöver inte nappen och K’ninen”. Nåja, det höll i sig ca 10 minuter innan han ville ha dem igen.

När han skulle sova idag så ville han basolut somna i soffan. Själv. Jag fick INTE vara med. Det var lite ovanligt för han brukar alltid vilja att man ligger med honom när han ska sova. Jag gick i alla fall och efter ett tag såg jag att han flyttat ut på golvet och lagt sig mitt i hallen. Både jag och Dean gick upp på övervåningen och fem minuter senare hittade vi honom så här…

Han hade krupit ihop under trappan med filten och en kudde från soffan och somnat.

Sötaste lilla hjärtat sover som en sten unde trappan. Jag tog upp det sovande pyret och bar upp honom till hans säng där han sov i två timmar. Han var trött efter frisk luft från en morgonpromenad med sin mamma.

Frisören

Igår var vi hos frisören med Alexander. Det brukar vara en riktig pärs så vi hade laddat i två veckor och förberett honom på det. Vi hade lovat godis hos frisören och sedan skulle han få välja en helikopter på leksaksaffären. Han var fullt införstådd och helt med på noterna men det var han ju förra gången för några månader sedan så jag var ändå skeptisk och vi åkte båda två för säkerhets skull.

Den här gången gick det för förta gången hur bra som helst. Han inkasserade inte ens godiset utan satt snällt och väntade på klubban som frisören lovade honom när han satte sig i stolen. För första gången gick han med på att han skynket på sig och allt gick som smort. Han satt stilla i en halvtimme och var så otroligt duktig. Till och med frisören var imponerad för hon sa att barn under tre nästan aldrig går att få att sitta stilla.

Ibland killade det lite eller var obehagligt och då försökte han ducka lite den lilla sötnosen.

De kom ihåg honom på salongen sedan förra gången. ”Det är ju han med de extremt långa ögonfransarna. Jag kommer ihåg honom.” Det är många som kommenterar ögonfransarna när de ser honom. Själv har jag vant mig och tänker inte på hur långa de är så ofta till vardags, däremot tänker jag ofta på att han har så vackra ögon. Mitt blåbärsöga.

Nu är han fin och nyklippt också!

Ja må han leva!

Eller ”Ja må vi leva” som Alexander sjunger. Vi sjöng och uppvaktade Dean imorse med kort och present. Han var glad över sin nya iPad men gladast var Alexander som fick öppna paket, sjunga ”ja må vi leva” och sedan titta på tååågen i ”pappas nya telefon”

Ikväll ska vi ut och äta hela familjen och mysa.

Alla hjärtans dag

Dean håller på att lägga Alexander efter en mysig Alla Hjärtans Dag. Det har faktikst varit extra mycket kärlek idag. På vägen hem ringde Alexander och sa ”-Mamma, kommer du hem snart? Kommer du hem till mig? Skynda dig hem till mig.” Båda min älsklingar har uppmärksammat mig på fina sätt. Dean skickade en stor bukett maffiga röda rosor till jobbet och när jag kom hem hade Alexander gjort det här fina kortet till mig på dagis. Det finaste kortet jag någonsin fått!

Och väldigt vackra rosor!

Lång dag

På väg hem efter en lång dag på språng. Vid lunch åkte vi till Stalands för att botanisera bland möbler men det enda vi hittade var en pall till köket. Den var i och för sig väldigt fin, och nu når jag även högst upp i skåpet. Sedan ett besök på IKEA där vi fick med oss lådor, hyllplan och 3 kassar diverse småplock innan vi åkte till Gustavsberg för att se Anna spela match

Dean live-rapporterar resultatet till Bibi.

Anna gjorde en bra match och de vann stort. Kul! Efter matchen åt vi middag med Anna och Alexander var i extas. När vi lämnade av henne på centralen blev han besviken och sa ”Anna ska vara här hos mig”. Han får trösta aig med att hon snart kommer och hälsar på igen, i påsk.

Nu sitter vi i bilen vid Drottningholm och det blir en tidig lördagkväll i säng när vi packat upp allt vi köpt idag.

Ekerö Zoo

Ute hos oss bor de här söta rådjuren, Bambi och hans brorsa. Man ser dem ofta trippa förbi men imorse smög de upp alldeles utanför vårt sovrumsfönster.

Det är så himla mysigt med alla djuren här. Förutom rådjuren så har vi en räv, en ankfamilj (som försvann med isen men säkert kommer till våren igen) och svanar. Idag vid lunch trippade det förbi en fasan också. Grannen har två katter och hela sommarhalvåret går det hästar på bete. Det är ljuvligt! Jag älskar verkligen att ha djuren så tätt inpå. Det ger en hemtrevlig känsla.